PJ Anders går på stan

Chefen på Svenska Dagbladets ledarredaktion – PJ Anders Linder – har varit ute på stadspromenad. Norra Bantorget får honom att fundera en smula över LO:s roll i det svenska samhället.

Den är – om vi ska tro Linder – på avtagande. Precis som minnet av kejsardömet och det Habsburska riket i Österrike tänker redaktören. Det är en bild som skulle kunna väcka många tankar.

För PJ Anders Linder leder den i alla fall fram till funderingar om vem som ska bli nästa LO-ordförande. Han hoppas att den som blir vald klarar utmaningen att spela en ”konstruktiv roll” i debatten om arbete, produktion och konkurrenskraft.

På den punkten är jag inte så orolig. Däremot undrar jag efter att ha läst Svenska Dagbladet över vilken bild av fackföreningsrörelsen som egentligen råder bland borgerliga samhällsdebattörer.

Linder lyckas nämligen skriva en hel artikel om LO utan att i ett enda andetag reflektera över organisationens roll som facklig centralorganisation. Och det mitt under en brinnande avtalsrörelse.

Det finns inte ett ord om kollektivavtal, eller om samordning. Ingenting om jämställdhetspotter eller europeiska arbetsmiljöregler. Och absolut ingenting om vardagen på arbetsplatserna, eller arbetsgivarna.

Åtminstone det senare borde vi kunna förvänta oss av Svenska Dagbladet.

Det närmaste PJ Anders Linder kommer den saken är några tankar om hur arbetslivet organiseras i mindre enheter, och hur det påverkar värderingarna. Här kan jag nästan ana en smula historiematerialism.

Men det som sagt inte detta som får Linder att fatta pennan. Det är i stället den eviga frågan om LO:s förhållande till socialdemokratin, och alltså utsikten till ännu en personstrid.

Jag vet att både fack och arbetsgivare är frustrerade över det sätt som arbetslivet behandlas i medierna. Den senaste avtalsrörelsen satsade direktörerna på Svenskt Näringsliv miljoner i ett misslyckat TV-projekt, och för några veckor sedan frågade IF Metalls ordförande Stefan Löfven lite uppgivet mig och några kollegor vad han skulle göra för att tidningarna skulle skriva mer om arbetslivet.

Vi hade nog inget bra svar.

Att föreslå en storstrejk bara för att få människors försörjning att passa i nyhetsmallen skulle ju vara lite ansvarslöst.

Det är kanske inte bara de fackliga centralorganisationerna som ibland uppträder som skuggor av sitt forna jag. Samma ska kan kanske sägas om en del av dagens samhällsjournalistik.

Ingvar Persson