Facket behöver oberoende journalistik

På LO:s kongress om lite mer än fyra månader kommer ombuden att få ta ställning till ett riktigt dåligt förslag. LO-tidningen – den heter så fram till i mars – berättar i dag att IF Metall vill att tidningens verksamhet samordnas med informationsenheten på LO.

Det är precis den sortens dumheter som jag trodde att arbetarrörelsen till sist lyckats lägga bakom sig. Uppenbarligen hade jag fel.

Journalistik och information är inte samma sak.

Det journalistiska uppdraget – också när det utövas i en organisationstidning – kan aldrig vara att förmedla den bild av verkligheten som makten vill visa. Och det spelar ingen roll om ledningen, som i fackförbunden, kan hänvisa till aldrig så starka demokratiska mandat.

Riktig journalistik måste ändå vara oberoende.

Det där är en insikt som i dag präglar arbetet i fackförbundspressen, och inte minst LO-tidningens redaktion. Här görs viktiga insatser för att skildra viktiga delar av verkligheten som andra redaktioner struntar i att berätta om.

Det är inte alltid populärt i ledningen för fackförbund, som när tidningen berättat om innehållet i kommande uppgörelser, eller avslöjat eftergifter som förhandlarna gärna sett hade förblivit dolda.

Besvärande för några alltså, men absolut nödvändigt om inte folkrörelsen ska förvandlas till något slags tyst företagskultur. Fackföreningsrörelsen behöver lojalitet, men inte konformism.

Nu hoppas jag att kongressombuden i maj kommer att vara alldeles för kloka för att anta IF Metalls förslag. Det luktar trots allt starkt av 1960- och 70-tal.

Men det är illa att det alls måste sägas. Arbetarrörelsen borde ha kommit längre vid det här laget.

Ingvar Persson