Lönerörelse på centersätt

Karlsson med Q

Riksdagsledamoten Annika Qarlsson – jo hon stavar Karlsson med Q – är förargad. Karlsson med Q är arbetsmarknadspolitisk talesperson för Centerpartiet, och nu tycker hon att hennes partiledare har behandlats illa i debatten om sänkta ungdomslöner.

Att Annie Lööf är 28 år och själv har en månadslön på en bra bit över 100 000 kronor har inte med saken att göra, låter hon förstå i det senaste numret av tidningen Arbetet.

Det har naturligtvis Karlsson med Q alldeles rätt i. Hur lockande det än är att göra sig lustig över Centerpartiets lite naiva ledning är det naturligtvis inte Lööfs person som är problemet.

Problemet är Centerns inställning till arbetsmarknaden, och till människorna på den. Den text Karlsson med Q har skrivit är ett utmärkt exempel.

Så här hänger det nämligen ihop, enligt Centerpartiets talesperson för arbetsmarknaden.

Dagens kollektivavtal missgynnar ungdomar, och kanske också personer som är födda i andra länder. Det tvingas nämligen konkurrera om jobben med människor med större erfarenhet. Och i den konkurrensen får de inte ”använda sin främsta fördel”.

Den fördelen är, enligt Karlsson med Q, att de skulle kunna vara billigare, begära en lägre lön.

Här skulle vi förstås kunna invända att det kanske inte är självklart att det är en fördel att få lite betalt, men i den saken får centerpartisterna kanske ha sin egen åsikt.

Viktigare är kanske frågan, varför vill Centerpartiet att just ungdomar – och kanske utrikes födda – ska konkurrera med lägre löner? Varför ska inte alla löntagare uppmanas bjuda under varandra i kampen om jobben?

Utanför Centerpartiet är svaret på de frågorna ganska enkelt. Därför att den sortens marknadsprissättning på arbete har alldeles för stora likheter med gamla tiders daglönesystem. Och därför att de flesta av oss faktiskt inte vill ha de klyftor som skulle bli följden av Karlsson med Q:s lönekonkurrens.

Naturligtvis är det detta som är huvudfrågan.

Men visst är det lite provocerande när lönesänkningarna föreslås av en politisk broiler (förlåt den agrara referensen) som knappt haft ett jobb, och som själv tjänar drygt 150 000 i månaden.

Ingvar Persson