Burma öppnas mot världen

NLD:s högkvarter i Rangoon är närmast tapetserat med bilder av ”The Lady” Aung San Suu Kyi.

Sedan militären tog makten 1962 har Burma varit ett slutet land. Men sedan ett par år har landet börjat öppna upp sig mot omvärlden.

I november 2010 släpptes oppositionsledaren och nobelpristagaren Aung San Suu Kyi från den husarrest där hon av och till befunnit sig sedan 1989. Det var en signal om en förändrad politik.

Beslutet att släppa Aung San Suu Kyi föregicks av en ny konstitution, fastställd i en folkomröstning som inte var varken fri eller rättvis, samt ett val till parlamentet som vanns av militärens parti eftersom det stora oppositionspartiet NLD (som leds av Aung San Suu Kyi) inte ställde upp. 

Efter valet tog generalerna av sig uniformen och bildade en form av civil regering. Sedan dess har landet successivt öppnats upp och många nya lagar har antagits. Bland annat har det blivit tillåtet att bilda fackföreningar och medierna har blivit något friare.

I februari i år släpptes så flera viktiga politiska fångar. Många hade varit fängslade ända sedan studentprotesterna 1988 men även från de protester munkarna genomförde 2007.

Det första april genomfördes fyllnadsval till parlamentet. NLD ställde upp och vann 43 av de 45 platser som valet handlade om. Aung San Suu Kyi valdes själv till parlamentsledamot.

Det verkliga testet kommer 2015 vid nästa ordinarie parlamentsval. Militären är enligt konstitutionen garanterade 25 procent av platserna i parlamentet. Men om valet genomförs fritt och rättvist kommer antagligen NLD vinna egen majoritet. Den stora frågan är vad generalerna gör då. 

Burma är en brutal diktatur. Regeringen har inte sitt mandat av folket och bristen på grundläggande fri och rättigheter är i det närmaste total. Kommer man utanför Rangoon och de stora städerna märks inte särskilt mycket av förändringarna.

Förutom förtrycket av politiska och civila rättigheter finns flera andra stora problem.

Ett är de etniska spänningarna. Enligt officiella siffror finns över 130 etniska grupper i landet. Ett flertal väpnade konflikter har pågått och i varje fall en större konflikt, i området Kachin pågår fortfarande. Som jag skrev i måndags använder armén våldtäkt som vapen i de områden som bebos av minoriteter.

Ett annat problem är det utbredda bruket av tvångsarbete och barnarbete i landet. Många organisationer, med FN-organet ILO i spetsen, arbetar för att tvångarbetet ska upphöra men problemen är så omfattande att det oavsett ansträngningarna kommer ta lång tid. Barnarbete förekommer regelmässigt, bland annat i de så kallade ”industriella zoner” där utländska företag har sin tillverkning. Främst handlar det om företag från länder som Kina och Sydkorea.

Ett ytterligare problem är frånvararon av lagar och rättsstat. Sådana grundläggande saker som äganderätt till land och fungerande civil tvistlösning i domstol saknas. Militären är i praktiken en stat i staten och står över lagen. Konsekvensen blir korruption och att makt i praktiken är rätt. På den grunden blir utländska investeringar ett högriskprojekt och den ekonomiska utvecklingen står still. 

Efter fyllnadsvalet till parlamentet suspenderade EU sina sanktioner mot Burma, med undantag av vapenembargot. Det är nu fritt fram för svenska företag att investera. Detta är bra även om santionerna förmodligen suspenderades för tidigt. Burma behöver kontakter med väst och en ökad handel kan bidra positivt både till ekonomisk utveckling och demokrati. Men investeringar måste ske med en medvetenhet om de problem som finns i landet och ett ansvarstagande. Svenska Burmakommitten manar till försiktighet.

Även turismen tar nu fart. Det är också i princip positivt, Burma är ett fantastiskt land och väl värt ett besök. Tidigare uppmanade oppositionen till bojkott men Aung San Suu Kyi har sedan 2010 sagt att turister är välkomna. Men man måste veta vad man gör. Och man bör följa de råd bland andra Svenska Burmakommitten ger. Även NLD har utfärdat en rekommedation för turism.

I korthet handlar det om hur man kan turista i Burma och samtidigt bidra till att förbättra situationen för vanliga människor och undvika att stödja militären.

Utvecklingen går åt rätt håll. Men än så länge är det för tidigt att fira. Framförallt måste det politiska trycket hållas uppe. 

Det är tyvärr precis som Olov Abrahamsson, politisk chefredaktör på Norrländska Socialdemokraten, uttrycker saken.

Den långa mörka natten har ännu inte blivit gryning i Rangoon.

Men man kan se en liten stråle ljus. 

Anders Lindberg