Demokrati är inget att vara rädd för – inte ens i Frankrike

En delvis nedriven valaffisch från Nicolas Sarkozy.

PARIS. Vallokalerna har öppnat här i Frankrike, EU:s näst största och på många sätt viktigaste medlemsstat. Opinionsmätningarna har hela vägen pekat ut Socialistpartiets Francois Hollande som vinnare. Men sittande presidenten Nicolas Sarkozy har lovat en ”överraskning” i kväll. Ingenting är klart förrän rösterna är räknade.

Valrörelsen har framför allt handlat om den franska ekonomin. Det har gynnat Francois Hollande. Ekonomin är i uruselt skick. Arbetslösheten ligger runt 10 procent trots att Sarkozy i förra valet lovade halvera den till 5 procent. Ungdomsarbetslösheten är, i vissa delar av landet, skyhöga 45 procent.  Den franska medelklassen har drabbats hårt.

För fem år sedan vann Sarkozy på att ställa jobb mot bidrag. Frankrike måste arbeta mer och hårdare, var budskapet. Han lovade fler jobb och mer pengar i plånboken bara fransmännen högg i ordentligt. Löftena infriades inte och för ett par år sedan började Sarkozy prata om invandrare istället.

Han startade en landsomfattande debatt om ”nationell identitet”. Det väckte liv i en nationalism som visserligen alltid funnits där, men som nu fick officiell sanktion. Det ritade också om den politiska konfliktlinjen från arbete mot bidrag till om man älskar Frankrike eller inte. På så sätt hoppades Sarkozy vinna extremhögerns röster.

Om strategin fungerar vet vi i kväll. Det finns dock två saker som talar emot.

Det första är att den franska ekonomin helt enkelt är för dålig. Sarkozy har under tio års tid haft ansvar för landet, först som minister i fem år, bland annat som finansminister, och sedan som president i fem år. Hans politik har misslyckats och väljarna vill desperat ha förändring. 

Det andra är att den franska mitten delvis slagit bakut. Mittenkandidaten François Bayrou, som i första valomgången fick 9 procent, har öppet sagt att han kommer rösta på Hollande. Orsaken är Sarkozys flört med extremhögern. 

Högern har den senaste tiden därför övergått till ren skrämseltaktik. Ett svenskt eko kan man idag läsa på Svenska Dagbladets ledarsida där att rösta på Hollande jämförs med att lifta med någon som ska köra Paris-Dakar: ”Det blir fullt blås med oklar utgång”.

Det Hollande föreslår och som skrämmer är framför allt tre saker.

Han vill omförhandla EU:s finanspakt. Det ensida fokuset på åtstramningar och nedskärningar som dominerar i EU ger varken jobb eller tillväxt. Han vill istället se en mer expansiv politik och ett tydligare europeiskt ansvarstagande.

Sen vill Hollande genomföra motsvarande expansiva politik även nationellt i Frankrike. Han vill förbättra för småföretagen, anställa 60 000 personer i utbildningssektorn och bidra till 150 000 nya jobb med offentligt stöd. Bland annat.

Slutligen vill han höja skatten, mest uppmärksamhet har hans förslag till ”värnskatt” fått med 75 procent marginalskatt på de allra högsta inkomsterna.

Allt är inte vettigt i Hollandes program. Men till stora delar är det ganska traditionell socialdemokratisk krispolitik. Och alternativet, Sarkozys ekonomiska politik, har ju bevisligen slutat i katastrof. Hans vilja att resa nya murar i Europa kommer gå ännu sämre, som Katrine Kielos skriver idag i sin söndagskrönika.

När man pratar med folk från Socialistpartiet jämför de Hollandes stimulanspaket med det Barack Obama genomförde för att få fart på den amerikanska ekonomin. Jämförelsen haltar något men väcker ändå frågan hur en mer aktiv politik mot krisen kan vara så kontroversiell.

Överallt pumpar borgerliga politiker och debattörer ut bilden av att valet i Frankrike, men även det i Grekland, riskerar att välta hela EU:s ekonomi. Men det enda som verkligen riskerar att sopas bort är den europeiska högerns totala dominans över debatten. Det vore på tiden.

I debatten skymtar borgerlighetens urgamla rädsla för att vanliga människor kommer rösta för en massa dumheter om de får chansen. Särskilt tydligt är det i kommentarerna från politiker och ledarsidor om Grekland men även om Frankrike.

Här i Paris drar sig allt fler mot vallokalerna. Efter månader av kampanjer och debatter mellan toppolitikerna är det nu de vanliga människorna som avgör. Valdeltagandet förväntas bli högt.

Anders Lindberg

Andra som skriver: Wolfgang Hansson skriver att valdeltagande kan avgöra franska valet. Den hälsosamme ekonomisten skådar slutet för ”An ever closer union”, alltså EU:s integrationssträvanden. Röda berget skriver att Sarkozy förtjänar att förlora efter flörtandet med extremhögern.