Annie Lööf utan markkontakt

Det är nog inte så lätt för den som just utsetts till minister att behålla självdistansen. Tänk er själva situationen.
I ett slag blir du chef över en extremt kompetent och lojal del av statsförvaltningen. Departementen är överfulla med duktiga människor, och kulturen säger att alla ska anpassa sig till ministrarnas nycker.
Beställer statsrådet en PM ska statsrådet få en PM, och vill statsrådet ha föredragningen på söndag förmiddag blir det föredragning på söndag förmiddag.
Du får dessutom din alldeles egna stab av medarbetare som – antingen du vill det eller ej – kommer att göra allt för att blåsa upp din självbild och hålla dig på gott humör. Det är trots allt ministerns betydelse som också får medarbetarna att glimma.
Du kommer att omges av generaldirektörer och chefstjänstemän som alla ivrigt fiskar efter signaler om vad det egentligen är du vill ha uträttat.
Ministerstyre är naturligtvis inte tillåtet, men det betyder ju inte att topptjänstemännen i staten glömmer bort vem det är som ska förnya deras förordnade.
Då har vi ändå inte nämnt alla de där små sakerna i vardagen som gör livet lite lättare. En utmärkt transportservice med statsrådsbilar som hämtar vid porten på morgonen, regeringsflyg och en assistent som ser till att möten och bordsbeställningar ordnas i rappet.
Det är kort sagt inte så konstigt om du själv börjar tro att du faktiskt är något alldeles speciellt, nästan lite allsmäktig.
Näringsminister Annie Lööf tänker ”kalla till sig” valberedningarna i börsbolagens styrelser. Ministern vill få veta varför det går så trögt med jämställdheten.
Det är en fråga vi nog alla har ställt oss, men frågan är ändå om inte Annie Lööf drabbats av en smula storhetsvansinne.
Börsbolagens valberedningar svarar inför bolagsstämmorna och aktieägarna, men inte inför minister. Hon kan naturligtvis bjuda in dem för ett samtal, och de skulle säkert komma. Svenskar är inte gärna oartiga.
Men hon kan knappast ”kalla till sig” representanter för bolagen som om de vore enhetschefer på departementet eller generaldirektörer på en myndighet.
De Lööf kan göra om hon verkligen vill sätta kraft bakom sin oro för jämställdheten i bolagens ledning är att föreslå en lag om kvotering. Sådant ligger på politikernas bord.
Just det tänker hon dock absolut inte göra. Det har Annie Lööf redan gjort klart.
Så frågan är, vad blir egentligen kvar av näringsministerns karska ord när vi skalat bort den uppblåsta självbilden?

Ingvar Persson