Blåslagna stockholmare

Veckans stora debatt i Stockholm handlar om spärrar. Det vill säga de spärrar vi måste passera för att komma ner i tunnelbanan.
För att stoppa plankarna har Stockholms lokaltrafik, SL, installerat nya höga glasspärrar som inte går att hoppa över. När trafikanterna lägger sitt passerkort mot avläsaren är det tänkt att spärrarna ska glida isär tillräckligt länge för att en normalsnabb person ska kunna ta sig igenom.
I stället får många en smäll i huvudet. Blixtsnabbt slår spärrarna igen och passagerarna blir klämda. Barn och hundar lever särskilt farligt.
Det har gått så långt att SL uppmanar ängsliga passagerare att i stället uppsöka bemannade ingångar (även om man inte går säker ens där).
– Kan vara ett beteendefel, menar SL:s intäktsansvarige Thomas Silvander.
Sug på det ordet. Beteendefel.
Här får stockholmarna betala nästan 800 kronor i månaden för ett månadskort. Sedan får de stå i kö till spärrarna, trängas på perrongerna för att i bästa fall få en ståplats mellan T-centralen och Bagarmossen.
Och så har de mage att bete sig fel.
SL:s jakt på plankare har hämtat sin inspiration i gamla Sovjet. Alla behandlas som misstänkta. De nya brutala spärrarna är bara ett inslag. En annan favorit är att i värsta rusningen noggrant kontrollera vartenda färdbevis. Köerna blir så långa att de sista trafikanterna riskerar att ramla baklänges i rulltrappan.
Alla stockholmare måste kunna resa tryggt och säkert genom staden.
Öppna spärrarna och lägg energin på att få tågen att komma i tid. Var det serviceföretag vi betalar för.

Eva Franchell