Ekon från 90-talet
Svenska Dagbladets nya politiska chefredaktör, Tove Lifvendahl, har fått något av en flygande start. Vem hade kunnat ana att hennes bakgrund i det moderata ungdomsförbundet skulle bli så användbar. Det verkar faktiskt som Svenska Dagbladets ledarsida är redo att dra en lans för 1990-talets idédebatt i den unga högern.
Det är annars en period som de flesta som var med tycks angelägna att tala så lite om som möjligt.
Med liv och lust ger sig Lifvendahl i alla fall in i debatten om dramatiseringen av ”Det sovande folket”, Fredrik Reinfeldts angrepp på välfärdsstaten från 1993. På Svd:s ledarblogg skriver hon att boken påminner om Matrix och rekommenderar den för läsning. Bättre än sitt rykte, skriver Lifvendahl.
Just det är hon nog ganska ensam om att tycka.
Debatten om Reinfeldts bok är inte det enda exemplet på hur 1990-talets ungmoderata idédebatt nu kastar ett försiktigt eko från ledarredaktionen på Svenska Dagbladet. Lifvendahl har också nämligen städslat en ny krönikör, konsulten Jonas Hellman. Han ska skriva från Indien, med inriktning på internationell politik och asiatiska frågor.
Det blir förstås spännande. Men också Hellman har ett förflutet som författare i den unga högern. 1994 skrev han stridsskriften ”Non-working Generation” tillsammans med den nuvarande socialförsäkringsministern Ulf Kristersson.
Där lyckas Kristersson och Hellman hävda att den svenska arbetsmarknaden – med kollektivavtal, anställningstrygghet och förbud mot barnarbete – egentligen borde jämföras med det sydafrikanska apartheidsystemet. För ett år sedan skrev Eric Rosén om det där på Dagens Arena.
Då ville Kristersson inte lämna några kommentarer.
Nu håller Svenska Dagbladets nyrekryterade kolumnist med om att det är en ”ogenomtänkt formulering” att jämföra Sverige med apartheid. Så skulle han inte uttrycka sig i dag.
Det är nog Svenska Dagbladets läsare glada för. Men visst vore det spännande om tidningen kan blåsa liv i något av högerns idédebatt.
Ingvar Persson