Ukip – framgång utan succé?

På torsdag är det val i Storbritannien, och medierna älskar att berätta om United Kingdom Independence Party, Ukip. Det är inte så konstigt.

Partiledaren Nigel Farage är en pajasartad karaktär som ser festlig ut och säger groteska saker, partiet blev störst när britterna röstade i EU-valet i fjol och tog sig samtidigt in i det nationella parlamentet i två fyllnadsval.
Till detta kan läggas en framgångsvåg för högerextrema partier på den europeiska kontinentens centrala och norra delar.
Nu är det väl bäddat för succé för högerpopulisterna?

Nja.

Det går knackigt för Ukip i år. Man har varit tvungna att skriva om sitt valmanifest flera gånger och fem kandidater har kastats ur partiet efter att ha blivit påkomna med bland annat rasism
Enligt BBC:s sammanvägda opinionsmätning  är partiet nu landets tredje största parti, och har stöd av 14 procent av britterna.

Men i de mätningar som genomförts i valkretsarna ser det mörkare ut. I allra bästa fall får Ukip fyra av 650 mandat i nästa parlament. Troligare är att de landar på två. Stöd av mer än var tionde väljare, men bara två mandat? Hur är det möjligt?

Det beror på det brittiska valsystemet med majoritetsval i enmansvalkretsar, också kallat ”first past the post”. Varje brittisk valkrets utser alltså bara en parlamentsledamot, och den som får flest röster vinner. Valkretsens näst största parti får därmed ingen representation, även om skillnaden i röster mellan ettan och tvåan är minimal.

I valdistriktet Thurrock leder Ukip-kandidaten Tim Aker stort. Douglas Carswell – som redan sitter i parlamentet – verkar klara att behålla sin plats i Clacton. Parlamentsledamoten Mark Reckless ser däremot ut att förlora i Rochester & Strood.

Viktigaste valet för Ukip står i South Thanet, där partiledaren Nigel Farage ställer upp. I mätningarna ser det ut som om han går mot förlust och Farage har sagt att han lämnar partiledarposten om han inte vinner.

På fredag morgon vet vi hur det har gått.