Älskade Almedalen

Så var det slut för i år.

Mannen som med en stor hemgjord skylt krävde halverad köttkonsumtion har åkt hem, ungdomarna som delade flygblad för ny kärnkraft likaså. Prostatacancerförbundet har packat ner sitt godis och ABF sina morötter. De tusentals aktivister, politiker, journalister, nyfikna besökare, myndigheter, ungdomsklubbister, tankesmedjor, PR-konsulter och företag som under veckan mötts, gått på seminarier, minglat och lyssnat på tal har lämnat ön.

Kvar till söndagen, Almedalens kortaste strå, finns bara Jimmie Åkesson.

Att skälla på Politikerveckan är en egen genre. Almedalen beskylls för ytlighet och beskrivs som en vecka kantad av rosévinsmingel och skum lobbyverksamhet. Mycket av kritiken är självklart riktig, på senare år har priserna gått upp och företag och PR-bolag fått allt större utrymme.

Men det är inte hela bilden, inte ens den viktigaste.

Själv har jag haft en full almanacka, stort som smått. Från seminarium på Folk och försvar med Överbefälhavare Micael Bydén om Försvarets framtid till samtal om svartkontrakt med Södertälje kommun till EU-seminarium på Tiden där jag sa några sanningens ord till EU-minister Hans Dahlgren om EU-kommissionen. Jag har haft en debatt med Johan Hakelius hos Expressen om fenomenet Greta Thunberg och diskuterat Revolution in military affairs med de politiska ungdomsförbunden och pratat om Vänsterpartiet hos Almega.

Men de flesta möten jag haft har varit mindre, personer jag tagit en kaffe med, intervjuer som kanske ska bli framtida artiklar eller aktivister med olika hjärtefrågor man helt enkelt inte hinner träffa till vardags. Det är inte roséminglen som är poängen med Almedalen, även om just USA:s nationaldagsmingel räddade mig från ösregnet som dränkte en stor del av Vänsterpartiets dag i tisdags.

Poängen med Almedalen är bristen på filter. Alla som vill kan faktiskt gå dit och prata men människor som man i vanliga fall bara läser om i tidningen eller ser på TV. Det var lättare förr när Almedalen var mindre men det är fortfarande möjligt att snubbla över två partiledare genom att bara promenera Hästgatan upp och ner.

De flesta seminarier är öppna och har frågestunder. Det är oftast bara att räcka upp handen om man vill prata. Almedalen är ett speakers corner i jätteformat.

Det finns självklart problem

Kanske skulle Politikerveckan gå att reformera. Att korta veckan till fyra dagar och låta två partier dela på en dag. Region Gotland behöver pressa priserna och man måste göra mer för att alla ska känna sig välkomna.

Men på det hela taget är Almedalen ett fantastiskt arrangemang, med en unik öppenhet och en tillgänglighet till makthavare som saknar motstycke i världen.

Nu lämnar cirkusen Visby och det politiska Sverige går på en välbehövlig semester. Men en sak tar i varje fall med mig från årets politikervecka.

Alla partiledare valde att prata mer om värderingar. Den popcornmaskin av utspel och nyheter vi sett de senaste åren var reducerad till en liten rännil, ett par kommissioner och några nya skatteavdrag bara. Det var också ett mycket vänligare samtal är förut, inga attacker under bältet, inga skandaler och inga drev.

Kanske är förra årets valrörelse äntligen slut, tänker jag. Hoppas det.

Anders Lindberg