M vinner twitter, S vinner val

Denna text är hämtad från veckans nyhetsbrev från Aftonbladet ledare.

Prenumerera på nyhetsbrevet direkt i din mailbox på söndagarna här.

M vinner twitter, S vinner val

Jag har en spaning.

I skrivande stund toppar den politiska nerd-sajten Dagens opinion med två nyheter.

HETAST: Nio av tio borgerliga i topp – fortsatt ras för Greta Thunberg

Och:

NOVUS: De rödgröna drygar ut avståndet

Jag tror att de hänger ihop.

Det handlar om två olika mätningar.

Dagens opinion har tillsammans med Bumblewing sedan länge mätt genomslag i sociala medier och över tid har den borgerliga dominansen blivit i princip 100 procent i toppen.

Den tionde på topp-tio som inte är ”borgerlig” är för övrigt Viktor Barth-Kron på nionde plats från liberala Expressen.

Första S-märkta är Annika Strandhäll på plats 21 men gissningsvis handlar hennes placering kanske inte till hundra procent om hyllningar just förra veckan.

Men bilden är nog ganska korrekt, i princip alla tidigare tunga vänsterpersoner på Twitter har flyttat sitt engagemang till andra plattformar, slutat twittra eller gjort sina konton privata.

Detta handlar om många saker, tonläget på twitter (det är mest ett energiläckage att hänga där), tid och att plattformen rent tekniskt gör det svårt att hålla undan hat och hot även om man försöker.

Bara i år har två personer faktiskt dömts till villkorlig dom och böter för olaga hot efter att ha hotat personer på Aftonbladets ledarsida.

På just Twitter.

Så det är inte jättekonstigt att många lagt av.

Den andra mätningen handlar om väljaropinionen och är gjord av Novus.

Den visar en jätteökning för Socialdemokraterna på 3,7 procent där Magdalena Andersson vinner från i princip alla andra partier.

Men det verkligt intressanta är ställningen mellan blocken. S, V och C skulle få 178 mandat medan M, SD och KD bara samlar 171. Dessutom ligger MP på 3,7 och L på 2,9 vilket gör att de gröna sannolikt kommer in medan Liberalerna inte gör det.

Även om båda skulle komma in handlar det högst sannolikt om omfördelningar inom respektive block vilket alltså skulle göra skillnaden mellan högern och mittenvänstern ännu större i mandat räknat.

Magdalena Andersson skulle om det var val idag alltså inte bara kunna bli omvald som statsminister utan även öka sitt försprång.

Nu är det självklart långt till valet men jag tror faktiskt vi kan skönja två intressanta trender här.

Moderaterna och SD-blocket kommer att vinna i sociala medier.

Socialdemokraterna kommer att vinna valet.

Varför börjar jag tro det?

Förutom dessa mätningar, som självklart är ögonblicksbilder och som ju kommer att ändras tusen gånger innan valet finns några politiska ”megatrender” att hålla ögonen på.

Den första är den valvind som blåst i andra europeiska länder. Vi har nu vänsterledda regeringar i samtliga nordiska länder och även i Tyskland.

Och det är delvis en ny väljarkoalition det handlar om där gröna frågor spelar större roll än tidigare, jämställdhet är viktigare tillsammans med en revolt mot den nyliberala ekonomiska modell som så grundligt havererat i finanskrisen och under pandemin.

Att tala om en ”ny vänster” är att gå för långt men någonting har hänt, särskilt bland unga i spåren av de senaste årens politiska revolutioner som #MeToo, Black Lives Matter och Greta Thunbergs skolstrejk.

Och högern har helt bommat denna utveckling.

Den andra trenden handlar om, i brist på bättre begrepp, tonalitet.

Det är inte bara Twitter som är en kloak. Moderater, Kristdemokrater och Sverigedemokrater börjar sedan en tid låta som de gör på Twitter även i den allmänpolitiska debatten. Tonläget är oerhört hårt, elakt och hånfullt.

Men väldigt få människor trivs med ett politiskt samtal på dessa villkor, de stänger av.

Jag tror detta spelar mindre roll mellan valen då färre är intresserade av politik, men under nästa år kommer ungefär 400 000 förstagångsväljare att verkligen försöka sätta sig in i vad de ska rösta på. Och miljoner väljare som följt alla röriga turer denna mandatperiod mellan veckohandlingar och hämtningar på förskolan kommer att läsa på, fundera, prata med vänner och familj och sedan bestämma sig för vad de ska rösta på.

När de öppnar M:s, KD:s och SD:s låda kommer de att mötas av ett tonläge som har noll med deras vardag att göra.

Många kommer att uppleva denna retorik, där Sverige ständigt är på väg mot avgrunden, lika attraktiv som en burk med maskar.

Jag tror högern har radikaliserats långt bortom mainstream och lämnat mitten därhän. Att det inte märks i opinionsmätningarna än handlar om människors uppmärksamhet, inte deras värderingar.

Den tredje politiska megatrenden handlar om land-stad.

I veckans stora väljarbarometer från SCB vinner de rödgröna Stockholm och Vänsterpartiet är uppe på 18 procent.

Det betyder att V faktiskt har chans att utmana M om positionen som näst största parti i Sveriges huvudstad.

I ett europeiskt perspektiv är detta inte konstigt. Där är ofta städer röda medan landsbygden är blå.

Men i Sverige har Stockholm varit Moderaternas skyltfönster. Den tiden kan vara förbi.

Det finns en matematisk paradox här. För medan det politiska samtalet på senare år har handlat allt mer om att vinna SD-män på landsbygden så bor närmare hälften av befolkningen fortfarande i de tre storstadsområdena.

Och de trender som börjar i storstäderna brukar ganska snabbt sprida sig till andra marginalväljare i mellanstora städer som Uppsala, Västerås, Norrköping, Linköping, Karlstad, Jönköping, Örebro, Umeå och Luleå.

Historiskt är det just dessa väljare, ofta barnfamiljer, ofta mitt i livet och ofta ganska positiva till framtiden som avgör svenska val. Men i sin tävlan om samma SD-män på landsbygden ser M, KD och SD helt ut att ha struntat i dem.

Jag tror det kan straffa sig – för det är just dessa personer som i vanliga fall kan tänka sig byta mellan blocken.

Nu är jag en enkel ledarskribent, men för mig ser det progressiva skiftet i Europa, självradikaliseringen av högern och trenden med allt rödare städer ut att gå helt på tvärs med vårt offentliga samtal.

Media, särskilt SVT, hänger fortfarande på Twitter. Och då hittar man som sagt miljöminister Annika Strandhäll först på plats 21.

Vanliga människor är dock någon helt annanstans. Och jag tror medierna skulle vinna mycket på att bredda perspektivet till de frågor som faktiskt påverkar betydligt fler människors vardag än migrationspolitiken och gängskjutningarna på Järvafältet.

Dessa frågor är viktiga, jag säger inget annat.

Men skolan är faktiskt viktigare, sjukvården är viktigare i nästan allas vardag, äldreomsorgen är viktigare, den sociala tryggheten, den ekonomiska politiken är betydligt viktigare.

Denna vecka har kris-och-panik-partiet L lyckats göra slutförvar av utbränt kärnbränsle till en av de viktigaste politiska frågorna.

Det är den inte, frågan kan utan problem vänta. Kärnbränslet är livsfarligt i tiotusentals år så några veckor hit eller dit spelar noll roll.

Förlossningsvården kan dock inte vänta, äldreomsorgen inför pandemins fjärde våg kan definitivt inte vänta, skolan i utsatta områden kan inte vänta. Men var är de strålkastarna? De fördjupningarna? De ansvarsutkrävande intervjuerna?

Verkligheten är inte Twitter, svensk politik borde sluta handla om vad som är stort och litet där. Då skulle också många fler vanliga människor känna igen sig i vad som diskuteras.

Och partierna gör dessutom bäst i att inte glömma en annan sak.

Skillnaden mellan Twitterkontot @torshammar34567 och personer som finns i verkligheten är att riktiga människor har rösträtt.

Anders Lindberg