Anders Lindberg: Minns du kriget mot IS?

Detta är en text från förra veckans nyhetsbrev från Aftonbladet ledare. Prenumerera på Aftonbladets nyhetsbrev här.

Kurderna är världens största statslösa folk. Man beräknar antalet till mellan 30 och 40 miljoner men siffrorna är mycket osäkra.

De flesta, sannolikt uppemot 20 miljoner, lever i Turkiet.

Kurderna var tidigare en minoritet i de Osmanska respektive Persiska imperierna men är sedan ungefär 100 år tillbaka uppdelade mellan i första hand Turkiet, Iran, Iran och Syrien.

Under terrorsekten IS härjningar blev kurderna ett av de folk som drabbades av terrorn men kurdiska förband lyckades slå tillbaka och var sedan helt avgörande i krossandet av terrorsektens ”Kalifat” både i Irak och i Syrien.

Mellan 2015 och 2018 var kurdiska grupper USA:s viktigaste allierade i kampen mot IS och fick omfattande stöd.

Det ändrades 2019 när Donald Trump plötligt drog tillbaka USA:s trupper.

Denna bakgrund är viktig för att förstå Turkiets krav på Sverige att upphöra med vårt stöd till kurderna, och då är det särskilt partiet PYD och dess väpnade styrkor YPG i Syrien man siktat in sig på.

Turkiet spelade under täcket med islamistiska grupper i Syrien och var rasande på USA:s stöd till kurderna.

Det är denna konflikt vi nu får ”ärva”.

Sanningen är att det kurdiska självstyret är betydligt mer demokratiskt än Turkiet, både i Syrien och i Irak.

Det är också Ankara som hotar kurderna, inte tvärtom. Vilket blev övertydligt när Turkiet invaderade Syrien 2019 för att upprätta vad de ser som en ”buffertzon” mot angrepp.

Alltså lite samma retorik som Vladimir Putin använde sig av inför invasionen i Ukraina.

Ursäkta för lite historia, men summa summarum så bör inte väst, eller Sverige, sluta sammarbeta med kurderna. Att Trump drog sig tillbaka 2019 var ett misstag och det finns ingen anledning att gå den vägen.

I dag är det alltså till stor del YPG som upprätthåller ordningen i norra Syrien, de driver fånglägren med tidigare IS-soldater och de värnar sitt självstyre, Rojava.

Minns vad IS gjorde, om demokratiska krafter drar sig undan så kommer andra i stället. Det har varken vi eller människorna i Mellanöstern råd med.

Men måste vi inte anpassa oss till Erdogans krav om vi vill gå med i Nato, han har ju veto?

Inte riktigt, Turkiet har presenterat en kravlista på lite allt möjligt de vill ha ungefär som de brukar göra.

Ibland har de fått någon ny post i Nato, ibland export av något visst försvarsmateriel och så vidare.

Sverige kommer självfallet behöva kompromissa, allt annat är naivt att tro men gissningsvis handlar Turkiets krav på sista raden om mer ”hårda” säkerhetsfrågor och den nyckeln sitter USA på, som den infekterade frågan om att Turkiet vill köpa F-16-plan.

För Sverige är det viktigt att inte underskatta Erdogan. Som andra auktoritära ledare respekterar han tydlighet och styrka, inte överdriven förhandlingsvilja.

Viker sig Sverige på en punkt kommer Erdogan att kräva något nytt ända tills processen är helt färdig. Men tanke på tonläget så kan det nog att ta ganska lång tid.

Tills dess har vi säkerhetsförsäkringar från bland andra de nordiska länderna, USA, Storbritannien och Frankrike.

När detta nyhetsbrev skrivs har Turkiets ambassadör just krävt att riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh ska utlämnas till Turkiet.

För att sedan ta tillbaka det några timmar senare och skylla på ”missförstånd”.

Naturligtvis ska inte Sverige utlämna någon alls till Turkiet, det är inte en rättstat.

Men kravet på utvisning av en riksdagsledamot, missförstånd eller inte, visar på hur absurd situationen har blivit.

Bilden av Turkiet i väst är nu sådan att ingen tvivlade på att det var exakt detta ambassadören menade.

Jag tror att Sverige och Finland till slut kommer att bli medlemmar av Nato. Men inte till priset av de krav Turkiet nu ställer.

Kraven är på punkt efter punkt orimliga, oavsett vad som är korrekt om just Amineh Kakabaveh.

Det är egentligen USA som Turkiet är arga på, det var USA som beväpnade och gav flygunderstöd åt YPG, då under namnet SDF. Det är USA som inte vill sälja F-16 och det är i USA ledaren för Gülenrörelsen, Fethullah Gülen, befinner sig.

Ett av de strategiskt viktigaste slagen i kriget mot IS ägde rum i Kobane, i Aleppoprovinsen, 2014 till 2015.

I september 2014 höll IS stora delar av gränsen mellan Turkiet och Syrien, men inte Kobane. Därför anföll IS Kobane i en bred offensiv och enligt FN flydde ungefär 130 000 civila från området.

USA svarade med flygattacker mot IS och luftunderstöd till kurderna från den 27 september.

I oktober vände krigslyckan och kurderna lyckades, med amerikansk hjälp trycka tillbaka IS och i januari hade terrorsekten drivits ut.

Slaget om Kobane följdes av en hel värld, ungefär på samma sätt som vi idag följer striderna i Ukraina. Du minns säkert både bilderna och glädjen när IS var besegrat.

Och det är alltså just de kurdiska soldater som slogs där som Turkiet nu kräver att Sverige ska ta avstånd från.

Jag tycker inte vi ska gå med på det.

Anders Lindberg