Jonny Magnusson (M) är en trevlig kille. Vid första maj brukar han stå på terassen till sin takvåning på Avenyn och titta ner på förstamajtåget i Göteborg.

Han brukar också vinka.

Om han gjort något mer än vinka som styrelseordförande för SOS alarm är inte känt.

Vad som däremot är känt är att SOS Alarm på senare tid fått förödande kritik. Senaste exemplet är när man enligt vittnesuppgifter inte skickade ambulans till en knivskuren ledande MP-politiker. (SOS alarm dementerar uppgifterna och skäller istället på media.) 

Detta är bara den senaste i en rad händelser där SOS Alarm av allt att döma inte fungerat som det ska.

Landstingen i Uppsala, Västmanland, Södermanland och Gotlands kommun har beslutat att avsluta avtalen med SOS Alarm och byta till en annan larmoperatör som bättre klarar uppdraget.

Högst ansvarig är alltså styrelsens ordförande Jonny Magnusson (M).

Han är också moderaternas toppkandidat i regionvalet i Västra Götaland som jag skriver om i dagens tidning.

År 1969 lanserade författaren Peter J. Laurence i boken The Peter principle den så kallade ”Peters princip”.

Enkelt uttryckt kommer, om tiden medger, alla att avancera ett steg över sin kompetensnivå. Först då stannar man i karriären eftersom man misslyckas.

Frågan väljarna nog bör ställa i det här fallet är om det verkligen är värt den risken.

Anders Lindberg

Andra som skriver: Håkan Linnarson skriver att du avgör valet. Jämlikhetsanden skriver om vart skattepengar bör gå, till verksamhet eller vinst. John Hedlund tycker man ska rösta med hjärtat. Kristina Jonäng skäller på S kampanj.

Reklambyrån Saachi gjorde Villaägarnas kampanj mot de rödgröna.

Igår på DN-Debatt gjorde moderaternas partisekreterare en kvarts pudel. Moderaterna kommer redovisa vilka privatpersoner som ger över 20 000 kronor till partiet. Som alla partier utom SD, KD och M redan gjort.

Vilka som har gav i valrörelsen och som nu förväntar sig payback får vi inte veta. Principen om ”öppenhet” börjar gälla efter nästa veckas partistyrelsemöte.

Som Karin Pettersson skriver på ledarplats idag nöjer sig Moderaterna inte med detta. De vill även inskränka föreningsfriheten och hindra, främst LO, att företräda sina medlemmar politiskt och göra vad de vill med sina pengar.

Samtidigt som Moderaterna vill att LO ska redovisa vad de kallar ”det oavlönade arbetet” för Socialdemokraterna vill de inte själva redogöra för det stöd de får via högerns nätverk av tankesmedjor, stiftelser och intresseorganisationer.

I valrörelsen 2010 hade Villaägarna en kampanj mot de rödgröna (se bild ovan) med ett levande lik som klättrade upp ur en grav som symboliserade fastighetsskatten (komplett med en fyra meters gravsten uppställd i Kungsträdgården).

Budgeten låg på upp till 8 miljoner. Denna typ av stöd ska inte redovisas.

I valrörelsen 2006 hade Timbro hatkampanjen ”enpartistaten” mot S med tillhörande hemsida som drevs av två personer från februari till november 2006.

Budgeten är hemlig men sysselsatte två personer nästan ett år. Denna typ av stöd ska inte redovisas.

I valrörelsen 2010 drev Skattebetalarna kampanjerna ”Isberget” och en påhittad skatteprotest. De genomfördes med helsidesannonser i tidningar och affischer. Skattebetalarna gjorde även en extremt negativ film om Mona Sahlin. Filmen spelades bland annat på en storbildsskärm centralt i Almedalen under hela politikerveckan.

Budgeten 2006 för Skattebetalarna var otroliga 15 miljoner kronor. Förmodligen ligger kostnaden 2010 i samma härad. Denna typ av stöd ska inte heller redovisas.

Det finns många fler exempel som fejkorganisationen Alliansens vänner och dess helsidesannonser i större tidningar. Eller stöd i form av rapporter, seminarier och mötesplatser från Näringslivets organisationer. Som inte heller ska redovisas.

Däremot ska en LO-ombudsman som delar ut flygblad för en rättvis a-kassa redovisas mycket noggrant.

Det som ska redovisas är med andra ord LO:s stöd, som redan redovisas. Inget annat.

Och definitivt ingen redovisning av någon som stödjer Moderaterna.

Anders Lindberg

Första gången jag träffade Sören Pind trodde jag han kom från Dansk Folkeparti.

Han var inbjuden tillsammans med Gunilla Carlsson (M) för att prata biståndspolitik på Utrikespolitiska institutet. Han visade sig komma från Venstre, Folkpartiets systerparti.

Jag skrev om debatten här. 

Hans argument för bistånd var ”Om vi inte kommer till världen, kommer världen till oss”. Danmark ger alltså, enligt Pind, bistånd för att de inte gillar invandrare.

Sen åkte Sören Pind hem till Danmark och blev invandringsminister.

Nu har han skapat nya rubriker genom att kalla Thomas Hammarberg, Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, för en ”idiot” i tidningen Politiken.

Hammarberg har kritiserat en rad länder, däribland Danmark, för att inte stödja Italien tillräckligt när 25 000 flyktingar tagit sin tillflykt dit efter oroligheterna i Nordafrika.

Sören Pind är visserligen en pajas för många även i Danmark. När han blev biståndminister kallade han sig för ”Frihetsminister” och sitt departement för ”Frihetsdepartement”. Folk drog på munnen.

Han har även uttalat att han vill byta politik från ”integration” till ”assimilation” av invandrare.

Som motreaktion bytte tusentals personer på Facebook ut sina profilbilder och assimilerade sig själva till Sören Pind. Kampanjen var uppe i 22 000 Pind-kloner när den stoppades av Facebook utan förklaring.

Men han är trots allt minister och högst ansvarig för dansk invandringspolitik.

Man får hoppas Danmark har val snart…

Anders Lindberg

Idag beslutade majoriteten i riksdagens försvarsutskott att en parlamentarisk utredning om Sveriges framtida luftförsvar ska tillsättas.

Det är ett välkommet besked.

Regeringens motstånd mot en luftförsvarsutredning har länge varit smått obegripligt. Det argument som Staffan Danielsson (C) säger till TT är att en utredning vore att lägga en död hand över Jas Gripens utveckling.

Detta är förmodligen bara ett svepskäl eftersom Gripen enligt de beslut som finns ska utgöra ryggraden i luftförsvaret fram till 2040. En utredning om det framtida luftförsvaret tar sikte på en betydligt längre tid än så.

Frågan om en uppgradering av Jas Gripen eller utvecklingen av ett nytt ”super-Jas” är en fråga som behöver tas i bred politisk samsyn.

Istället handlar dagens beslut om en dragkamp mellan försvarsminister Sten Tolgfors och riksdagen om vem som ska bestämma försvarspolitiken.

Tolgfors har hitills haft som parlamentarisk strategi att strunta i vad alla andra tycker. Mellan skål och vägg tycker nog även flera av alliansens riksdagsledamöter det är positivt att han nu åker på en ordentlig näsbränna.

Dessutom behövs en bredare diskussion om framtidens luftförsvar. Det räcker inte att Försvarsmakten och tjänstemännen på försvarsdepartementet tänker till.

Så långsiktiga beslut behöver en bred förankring i Sveriges riksdag. Något som hittills inte varit försvarsminister Sten Tolgfors bästa gren.

Förhoppningsvis lär han sig något av dagens motgång.

Anders Lindberg

Moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten är inte mest känd för sitt goda omdöme.

Hon debuterade inför en större publik när det avslöjades att hon som moderat miljötalesperson åkt på bjudresa med oljebolaget Shell.

Ett bolag för förnippas med många saker. Miljö är inte en av dem.

Idag tyckte hon det var läge att lägga sig i valet av ny ordförande för TCO. På twitter skrev hon:

Synd att valberedningen till TCO framhärdar i att ordföranden ska ha partibok från S när det inte speglar medlemmarna. #svpol #konservatism

Den hon syftar på är Eva Nordmark, förbundsordförande i SKTF som av en enig valberedning föreslås till ny TCO-ordförande.

Detta är pinsamt.

Dels för att hon har fel i sak vilket Moderaternas förre kommunikationschef snabbt svarade på Twitter:

@Arkelsten bör dock noteras att Nordmark själv är noga med att hon inte är medlem i S längre och inte varit sedan 1999. #svpol

Men framför allt för att Regeringen och Moderata samlingspartiet faktiskt inte ska lägga sig i vem som ska vara ordförande i en facklig organisation.

Vi har organisationsfrihet i Sverige och fria fackföreningar. Det är en viktig del av demokratin och det fria samhället.

Att inte detta sitter i ryggmärgen hos moderaternas partisekreterare är obehagligt.

Anders Lindberg

Försvarsminister Sten Tolgfors (M) presenterar idag på DN-debatt att Sverige ska köpa 15 stycken amerikanska Black Hawk-helikoptrar för 4,7 miljarder kronor.

Efter hans vanliga inledande gnäll på tidigare regeringar konstaterar han bland annat:

Det faktum att Sverige anskaffar ett helikoptersystem – utan svenska särlösningar – som är väl beprövat, och som redan används av andra länder i internationella insatser möjliggör gemensamma logistik- och underhållslösningar.

I klartext är allt som inte är Nato-anpassat ”särlösningar” i texten. Den ”gemensamma” logistiken och underhållet är Natos logistik och underhåll. Därför köps amerikanska helikoptrar och inga andra.

Detta är kärnan i affären. De svenska helikoptrarna ska från början vara en integrerad del av Natos system. Oavsett hur mycket de bidrar till det svarta hål som försvarets materialanskaffning redan utgör.

Det är förmodligen därför försvarsministern meddelar beslutet på DN-debatt utan att informera riksdagen först. Nato-anpassning tål nämligen inte debatt, eftersom svenska folket är motståndare.

Bättre då ta smygvägen via materielanskaffningen. Så hinner ingen protestera.

Black Hawk är en bra helikopter och försvaret behöver helikoptrar. Men försvarsministers Nato-kärlek och arrogans mot alla andra partier när det gäller frågan om det svenska luftförsvaret är påfrestande. 

I artikeln skriver han dessutom:

Redan i början av 2012 ska de första helikoptrarna enligt FMV levereras. Detta ska bland annat möjliggöra en förlängd svensk helikopterinsats i Afghanistan från 2013 och framåt.

Vad menar han med detta? Har inte regeringen en uppgörelse med oppositionen om att den militära insatsen i Afghanistan ska avvecklas?

Vad ”förlängd svensk helikopterinsats” betyder framgår inte. Men eftersom Sverige efter 2014 ska ha en stödjande och civil roll kan man undra.

En lärdom oppositionen redan borde dragit är att om man gör ett handslag med Sten Tolgfors är det bäst att räkna fingrarna efteråt.

Anders Lindberg

Andra om Black Hawk. Sten Tolgfors skriver om sig själv. Wiseman’s wisdoms välkomnar och beskriver bland annat ”oredan” på helikopterflottiljen. Göran Pettersson skriver uppskattande om den nya väg regeringen valt för att anskaffa materiel. Jinge skriver kritiskt om regeringens propaganda.

En ordförandestrid har utbrutit i Centerpartiet. Kriskänslan späs nu på av nya mätningar som visar C under spärren till Riksdagen.

På ytan står kandidaterna Anna-Karin Hatt och Annie Johansson mot varandra. Och så Maud Olofsson förstås, som ännu inte tillkännagivit sin avgång.

Hatt-lägret gick ut hårt i måndags i en artikel där hon presenterade sina idéer för Centerpartiets utveckling.

I korthet tänker hon ta röster från Folkpartiet. Hon använder till och med deras avlagda honörsord ”socialliberalism” som sitt.

Sen började avgångskraven mot Maud Olofsson hagla.

Johansson-lägret, fyllde idag på med ett utspel från Stureplanscentern om att Annie Johansson bör bli partiledare eftersom hon är: ”riktig smålänning, ung och verbal, smart, välutbildad, karismatisk, rotad i rörelsen”.

Och längst till höger, kunde de lagt till. Hennes strategi har hittills främst varit att vinna röster från Moderaternas missnöjda högerflygel.

Kan bli riktigt intressant. Två ordförandekandidater som är oense om vilket annat borgerligt parti de ska ta röster ifrån.

Förr var S alltid oroliga för att C kunde ta väljare över blockgränsen. Känns någon avlägset just nu.

Låt den borgerliga Cannibalismen ta sin början.

Anders Lindberg

Fler om Centerpartiet. Mikael Andersson tycker att Maud Olofsson”…borde inse att förtroendet för henne inte är stort och lämna över innan all glans hinner slockna.” Martin Moberg tycker Maud Olofsson är ute på hal och svag is. Tokmoderaten efterfrågan idepolitisk debatt inom C eftersom han tycker mittfältet i politiken är för överbefolkat.

Onsdagen den 16 mars träffade statssekreterare Per Schlingmann (M) ett 70-tal ”nyfikna och förväntansfulla kommunikatörer” i Rotundan i Rosenbad. På dagordningen stod ”regeringens prioriteringar på kort och lång sikt samt om tematisering som arbetssätt.”

I klartext att de opolitiska tjänstemännen i regeringskansliet nu ska kommunicera moderat politik och moderat beskrivning av verkligheten. Det framgår av de minnesanteckningar som lagts ut på Regeringskansliets intranät, som Aftonbladets ledarsida tagit del av.

”Alla som arbetar i Regeringskansliet ska känna att de är kommunikatörer och kommunicerar helheten”, slog Per Schlingmann fast enligt intranätet.

Tidigare har skillnaden mellan politiskt anställda och vanliga tjänstemän varit helt central. Ministrar, statssekreterare, pressekreterare och politiskt sakkunniga har kommit och gått när regeringar skiftat. De har kommunicerat partipolitik, vinklat nyheter och bedrivit valkampanj för sina partier.

Övriga tjänstemän ska istället vara opartiska, neutrala och korrekta. Vilket, med all respekt för partipolitiska kampanjer, är något helt annat.

”En utmaning är att kommunicera reformer när de genomförs trots en ofördelaktig medialogik”, menade Schlingmann på mötet.

Han menar kanske de omfattande utförsäkringarna av sjuka eller fas 3 där arbetslösa tvingas jobba utan lön. Det är självklart en ”utmaning” att kommunicera att detta är något bra. Men är det verkligen en ”utmaning” för regeringskansliets tusentals opolitiska tjänstemän.

Ska inte de vara, just, opolitiska?

Är det inte sådant vi har valt politiker för?

Vidare ska de opolitiska tjänstemännen nu bygga bilden av Sverige som ett ”reformland” och prata om vikten av ”stabila statsfinanser”.

Idag pratas ofta om vikten av att partierna har en ”berättelse”. Det är den moderata berättelsen som de opolitiska tjänstemännen i regeringskansliet nu får i uppdrag att befästa. Det är så nästa val ska vinnas.

Fredrik Reinfeldt tänker alltså använda statens resurser och den svenska ämbetsmannakåren för att bedriva valkampanj.

Jag minns att det en gång fanns en opposition i det här landet som tyckte regeringspartiet blandade ihop sina partipolitiska intressen med statens.

Men det var ett tag sedan.

Anders Lindberg

Uppdatering: Hela texten från regeringskansliets intranät hittar du här. (Texten är kopierad och inklistrad i ett PDF-dokument och bilder är borttagna.).

Reinfeldt har sedan igår spelat upp något slags indignationsnummer över att regeringen förlorat i riksdagen.

Bakgrunden är att han förlorar allt fler frågor eftersom han inte har majoritet. Detta är ingen direkt nyhet, men han är arg ändå.

Kärnan i Reinfeldts attack på de rödgröna är att de skulle svika vad de sagt i valrörelsen om att aldrig någonsin samarbeta med SD.

Men Reinfeldt bluffar.

Och bluffar ganska fult.

I valrörelsen krävde de rödgröna besked av Reinfeldt om han kunde tänka sig sitta i regeringen med aktivt eller passivt stöd av SD. Då slingrade han sig.

Idag sitter har som regeringschef med passivt stöd av SD.

Riksdagens talman, moderaten Per Westerberg, är vald med aktivt stöd av SD.

Under hösten röstade SD 9 av 10 gånger med Alliansen i de avgörande voteringarna.

I Landskrona och Karlskrona styr Moderaterna mer eller mindre i koalition med SD.

Hur Reinfeldt kan komma undan genom att skälla på de Rödgröna är faktiskt en medial och politisk gåta.

Anders Lindberg

Fler om detta. Alliansfritt Sverige konstaterar att det Reinfeldt egentligen kräver är ”att de Rödgröna lägger ner sina röster resten av mandatperioden”. Signerat Kjellberg undrar om tanken är att ”oppositionen ska rösta mot sin egen övertygelse”. Martin Moberg tycker (nästan) synd om Reinfeldt.

Peter Wolodarski, chef för DN:s ledarsida gör sig i dagens tidning lite rolig över det Veronika Palm (S) skriver på Twitter. Istället för de stora världshändelserna kommenterar hon tvätt och familj.

Det tyder på kris hos S, tycker Wolodarski.

Kul grepp, tänkte vi, och tittade lite på vad veckans två huvudpersoner Tobias Billström (M) och Carl BIldt (M) twittrat om.

Tobias Billström twittrade senast i augusti förra året:

Har roligt i bilen på väg genom Sverige med Anna o Markus.

En lång resa verkar det som. Men varför sluta när man har roligt.

Carl Bildt har twittrar om i stort sett allt. När det blåste som mest kring vad han sagt, eller inte sagt, om irakflyktingar och annat i Bagdad skrev han exempelvis:

Sun over Dolomites. But darker clouds over some policy horizons. Informal talks and informal skiing.

Solen skiner. Bildt åker skidor.

Och regeringen kommenterar inte tredjehandsuppgifter. Som regeringen sa. Innan den kommenterade tredjehandsuppgifter.

Frågan är vad detta tyder på inom M?

Anders Lindberg