Vad är halveringstiden för Moderaternas förtroende i flyktingfrågor?

Svar: 3 minuter och 51 sekunder. 

Det är så lång tid det tar att läsa samtalsuppteckningen från frukostmötet 2 september 2007 i Bagdad då utrikesminister Carl Bildt (M) och migrationsminister Tobias Billström (M) träffade USA:s ambassadör Ryan Croker.

Det är ungefär lika lång tid som Tobias Billström inte svarar på frågan om han har några kommentarer i det här inslaget på SVT.

Under mötet sa Carl Bildt enligt anteckningarna:

Utan ett regelverk för att skicka tillbaka tillståndslösa skulle invandringsproblemet skena okontrollerat i ett land med nio miljoner invånare

Utan avtal om ett sådant regelverk skulle ingen svensk ambassad öppnas i Bagdad. Hoten verkar ha fungerat. I februari 2008 tecknade Sverige och Irak ett avtal om återvändande av Irakiska flyktingar.

Återvändandeavtalet har varit migrationsminister Tobias Billströms försvar under stormen av kritik mot tvångsutvisningarna till Irak i onsdags. Att det kommit till efter att Sverige hotat med att annars inte öppna någon ambassad i Bagdad har han inte berättat.

Under förutsättning att samtalet är korrekt återgivet, och det finns ännu inget som tyder på motsatsen, finns två problem.

Det första är om Sverige har använt sig av denna typ av påtryckningar mot Irak för att driva igenom möjligheten att tvångsutvisa människor dit. Tobias Billström har i debatten framställt det som att Sverige och Irak är överens och alla kritiker har fel. Det känns inte längre särskilt trovärdigt och Miljöpartiet förbereder en KU-anmälan.

Det andra är hur de svenska ministrarna beskrivit Sveriges hållning. De ska ha talat om Irakflyktingarna som: ”blottställda, lågutbildade, och utan yrkes- eller språkkunskaper”. De ska vidare talat om ”flera mycket uppmärksammade hedersrelaterade mord som utlöst fler krav från svenska folket på hårdare invandringspolitik.”

Vänsterpartiet har reagerat och säger att uttalandet visar: ”total okunskap och på tydlig anpassning till främlingsfientlig retorik”. Cecilia Wikström, Europaparlamentariker för Folkpartiet, hoppas ministrarna är felciterade.

De 12 januari varnade Aftonbladets ledarsida i artikeln SD flyttar svenska migrationsgränser för den högervridning som skett av migrationspolitiken under Tobias Billström. Står verkligen medlemmarna i Folkpartiet och Kristdemokraterna bakom den flyktingpolitik som nu bedrivs? Det är ju även i deras namn Bildt och Billström uttalat sig på mötet i Badgad.

Vems flyktingpolitik för regeringen?

Anders Lindberg

Andra som skriver. Thomas Böhlmark sätter rubriken ”Skulle Bildt och Billström använt SD-retorik?” och hoppas de är felciterade. Röda berget refererar också till SD. Scaber Nestor jämför med M i Vellinge. Alliansfritt Sverige har gjort en ”Inga kommentarer”-räknare till Tobias Billströms TV-framträdande.

En video från Moderaternas Europaparti, EPP, i Europaparlamentet om hur bra det är att de nu samarbetar med RCD från Tunisien.

[Uppdaterad] Händelserna i Tunisien har upprört människor över hela världen. Det styrande partiet RCD med President  Zine el Abidine Ben Ali i spetsen har störtats. Ett hopp om demokrati och utveckling har tänts, inte bara för Tunisien utan för hela Nordafrika.

Den 17 Januari twittrade Carl Bildt:

The Tunisia dictatorship party RCD is full member of Socialist International. How could that have been tolerated? Some explaining to do.

Socialistinternationalen borde självfallet kastat ut RCD för länge sen. Det är pinsamt att så inte skett tidigare även om beslutet nu är fattat [uppdatering och med länk till Socialistinternationalens beslut].

Vad Carl Bildt dock glömde berätta är att hans eget parti på Europanivå, EPP, i Europaparlamentet så sent som förra året tecknade ett samarbetsavtal med, just det, RCD.

Dessutom gjorde de ovanstående hyllningsvideo till samarbetet på Youtube. Observera att rubriken: ”The EPP Group close ties with Tunisia’s RCD ” har de satt själva.

Socialdemokraternas Europaparti, PES, bröt för övrigt förbindelserna med RCD 2005. Moderaternas vänner i Europa lade ut ovanstående video 2010.

Han glömde för övrigt även berätta vem som bidragit till att beväpna den Tunisiska regimen.

Nämligen han själv.

Anders Lindberg

Andra som skriver. Gunnar Hökmark verkar också drabbats av minesförlust. Alliansfritt Sverige skriver om Carl Bildt och svenska vapen.

I Regeringsdeklarationen (pdf) 5 oktober förra året sa statsminister Fredrik Reinfeldt:

Regeringen vill att Sverige ska ha en human, rättssäker och ordnad asylpolitik. Sverige ska vara en fristad för människor som flyr undan förföljelse och förtryck.

Idag tvångsutvisas ett antal personer ut ur den fristaden till Irak.

De smugglades på morgonen ut i polisbussar efter omfattande protester från många människor. I ett brev skriver flyktingarna själva:

Vi vädjar till folks samvete att stoppa den här resan. Den kan bli vår sista resa, som leder till slutet för våra liv. Det är en dödsresa.

I måndags genomförde Amnesty en så kallad blixtaktion för att stoppa dessa tvångsutvisningar. De har tidigare kritiserats av FN:s flyktingkommisariat, UNHCR, och Iraks ambassadör i Sverige. Även Svenska Kyrkan och Sveriges kristna råd har engagerat sig. Och många andra.

Migrationsminister Tobias Billström (M) har inte lyssnat. Han verkar heller inte läst Regeringsdeklarationen. Eller funderat särskilt mycket över dess ord om ”humanitet” som mål för politiken och vikten av att ge en ”fristad för människor som flyr undan förföljelse och förtryck”.

Han har istället valt den hårda linjen. Den är samvetslös.

Jag skäms. Sverige är bättre än så här.

Anders Lindberg

Andra som skriver om tvångsutvisningarna och Tobias Billström. Mer vänster i Uppsala tar upp ett enskilt fall. Dan Jonsson tror att Sverigedemokraterna ”gnuggar nog sina nävar och ler i mjugg”. Scaber Nestor skriver om ansvar. Alliansfritt Sverige tar upp kritiken mot Billström.

Carina Hägg (S), ledamot av riksdagens utrikesutskott, rasar mot Johans Forsells (M) debattartikel i dagens Aftonbladet: ”Försvaret är det nya McDonalds”.

I artikeln skriver Forsell:

Det nya försvaret öppnar också många nya möjligheter för unga människor. Säg ”ungdomsarbetsgivare” och de flesta tänker säkert på McDonald’s som sägs vara Sveriges största. Mycket talar för att de snart får tuff konkurrens av Försvarsmakten om förstaplatsen.

Johan Forsell är riksdagsman för Moderaterna och ledamot av försvarsutskottet. Hans utspel väcker känslor. Hur kan man jämföra att sälja cheeseburgare med att åka till Mazar-i-Sharif i Afganistan?

Carina Hägg (S) tycker det är problematiskt att utgå från ett arbetsmarknadspolitiskt perspektiv. Försvarets uppgift är inte i första hand att lösa ungdomsarbetslösheten. Det är också lite ironiskt att Forsells utspel kommer samma dag som Svenska Dagbladet avslöjar att 3000 soldater fattas till nya försvaret.

Även Peter Jeppsson (S), ledamot av Försvarsutskottet och själv officer är kritisk:

Som officer är jag tveksam. Man vill ju veta att soldater och sjömän man ska jobba med verkligen är frivilliga. Ingen ska känna sig tvingad av arbetslöshet eller andra skäl.

Hur Försvaret ska få soldater och sjömän är en viktig diskussion. Efter värnplikten måste ett nytt system införas där alla delar inte är klara.

I dagens huvudledare Försvaret utan folk argumenterar vi för att försvarsminister Sten Tolgfors (M) bör låta Försvarsberedningen börja jobba igen för att hitta en ny samsyn kring försvars- och säkerhetspolitiken över blockgränserna. Personalförsörjningen är en av de viktigaste frågorna man bör lösa.

Men inte med syftet att gå om McDonalds som största arbetsgivare för ungdomar.

Anders Lindberg

Andra som skriver: Sten Tolgfors håller föga förvånande inte riktigt med Svenska Dagbladet om hur många soldater som fattas och varför. Johan Westerholm anser att regeringen ”ryckt ut varje tand ur den svenska tigerns käft” vilket V och MP aldrig lyckats med. Anders Svensson tycker bara det är positivt att svenskar inte vill bli soldater.

Det är inte utan att man undrar hur det är ställt med politiken när bostadsminister Stefan Attefall (KD) kommer med ytterst kreativa förslag för att få bukt med den väldiga bostadsbristen bland ungdomar:

”Ungdomar som vill bo enkelt och därmed billigt bör kunna göra så kallade frånval, alltså till exempel välja att ha en något lägre standard på tapeter eller vitvaror. Det ska vi möjliggöra genom ny lagstiftning under 2011.”

Även byggkostnaden står för en hel del av hyran, men det faller uppenbarligen bort i bostadsministerns analys. Men det är inget ovanligt när alliansen ska kapa hörn i bostadsbristens Sverige – att faktiskt investera pengar har aldrig varit aktuellt.

Från högerhåll har man kommit med många förslag på senare år för att få nya bostäder. Man har föreslagit omvandling av hyresrätter till kommersiella fastigheter, vräka folk som bor svart, bygga mindre handikappvälnligt, bygga sämre bostäder, bo kvar hos föräldrarna, höja hyrorna och hyra ut vindsförråd. I regeringsförklaringen [pdf] bestod bostadspolitiken i sin helhet av att bostadstillfällena ska öka – inte bostäderna.

Ni får helt enkelt tränga ihop er. Och fula tapeter ska ni ha.

Björn Fridén

Stefan Hanna, centerpartistiskt kommunalråd i Uppsala hade idag presskonferens.

Han skyller i korthet på media för att hans blogg blivit uppmärksammad för förslagen om bland annat införande av tjockisskatt och att bidragsfuskare ska kläs ut i hyenadräkter.

Han är självkritisk för att han gett utrymme för sådana tolkningar. Men inte så mycket mer.

Precis som vi skrivit tidigare i inlägget ”Centern trampar runt i klaveret” är inte problemet i första hand att en politiker skriver konstiga saker på sin blogg under en semester i Thailand.

Det är naturligtvis märkligt att en så ledande politiker som ett kommunalråd gör det. Men ett större problem är den politiska miljö där förslagen är möjliga. Tjockisskattens skapelse kräver en ganska speciell partikultur.

Den 8 januari publicerade Stefan Hanna en debattartikel som han undertecknade med ”kommunalråd (C) med ansvar för folkhälsofrågor” i Upsala Nya Tidning. Där skriver han:

Enligt forskare inom folkhälsoområdet är det svårast att påverka människors beteende, i synnerhet när det gäller rökning, fetma/övervikt, berusningsdrickande och brist på fysisk aktivitet. Det handlar alltså om att människor ska ändra på sin livsstil. Och i politiken är det lättare sagt än gjort.

Tjockisskatten kommer alltså knappast som en blixt från klar himmel. Och han verkar inte heller släppt den.

Centerpartiet har de senaste åren förändrats. Frågan är hur mycket.

Kommer Stefan Hanna vara kvar som kommunalråd visar det att förändringen är mycket stor.

Är den människosyn som ligger bakom förslag som tjockisskatt eller införande av någon slags medeltida skamstraff för bidragsfuskare verkligen förenlig med Centerpartiets värderingar?

Flera tunga centerpartister ifrågasätter att det är det.

Deras reaktion är lätt att förstå. Om man kan tycka vad som helst och ändå kalla det för centerpolitik. Vad är då poängen med Centern?

I kväll har Centerpartiet lokalt krismöte. Då står betydligt mer på spel för partiet än ett enskilt kommunalråds framtid.

Anders Lindberg

Stefan Hanna i Centerpartiets valkampanjvideo. Buskapet något svårtolkat.

Stefan Hanna är centerpartistiskt kommunalråd i Uppsala. Han har blivit känd för svenska folket när han nyligen föreslog en skatt på feta människor. Denna ”tjockisskatt” har slagit ner som en bomb i sociala medier.

En annat förslag från Stefan Hanna är att bidragsfuskare ska visas upp i hyenadräkt utanför shoppingcenter. Och att flyktingar från Balkan ska få tillgång till en övning som gör dem mindre avtrubbade för våld.

Till saken hör att han varit utomlands och fortsatt blogga. Till synes utan att veta att en stor del av sveriges befolkning numera följer hans blogg. 

Nu har han dock blivit nådd och bett om ursäkt för vissa av de mer kreativa förslagen.

Men i vilken miljö är det egentligen Stefan Hanna suttit och klurat ut sina idéer om ”tjockisskatt” och hyenadräkter?

När Magnus Andersson, förbundsordförande i Centerpartiets ungdomsförbund, försöker ta avstånd till Hanna på SvD Brännpunkt blir resultatet:

En modell där vi betalar lite högre summa när vi utnyttjar offentliga system och sänker skatten generellt är en mycket bättre metod för att klara av Stefan Hannas önskemål. I ett sådant system pekas inte särskilda grupper ut och alla typer av livsval som kan öka kostnaden för det offentliga gör att man som enskild får fatta beslut om man tycker det är värt det eller inte att göra valet.

Det vill säga egenavgifterna för den som uppsöker sjukvården ska öka, inte skatten.

Detta är samma grundtanke som ligger bakom Stefan Hannas ”tjockisskatt”. Överviktiga och andra kostsamma personer ska betala mer, antingen via skattsedeln eller via egenavgifter. Resultatet är detsamma.

Jag tror inte Centerpartiet egentligen är arga på förslagen. Men framställningen av dem har sabbat vad Magnus Andersson kallar ”en viktig diskussion”.

Centerpartiet är idag ett parti i kris. Då blir lite otippade människor valda och konstiga politiska förslag läggs fram. Då blir det lite fel, som med ”tjockisskatten”.

Men färdriktningen, att vi inte längre ska dela på de risker som finns för sjukdom, övervikt och dålig hälsa, står klar.

Det tycker jag är mer upprörande en enskilda klavertramp av någon bloggande centerpartist på semester.

Anders Lindberg

Andra som bloggar om Stefan Hannas öden och äventyr: Annie Johansson hyllar Magnus Andersson. Rasmus Lenefors funderar över vilket av klavertrampen som är värst. Alliansfritt Sverige avslöjar hur hyenadräkten ska se ut. Mary X Jensen konstaterar att alla har dumma idéer ibland. Stefan Hanna skriver att övervikt är ett stort problem.

Idag rapporteras att Elfenbenskustens nyligen utsedda FN-ambassadör Youssoufou Bamba varnar för att landet står på randen till folkmord.

Det finns all anledning att ta dessa varningar på stort allvar. Tidigare har FN rapporterat om att 173 civila redan dödats och om attacker på FN-personal.

Bakgrunden är att Laurent Gbagbo som nyligen förlorade presidentvalet mot rivalen Alassane Ouattara har vägrat lämna presidentposten.

Laurent Gbagbo blev president 2000 med en mandatperiod på 5 år. Sedan dess har han på olika sätt skjutit upp nästa val. Den 31 oktober i år ägde till slut presidentvalet rum. En andra valomgång hölls 28 november. Ett val som internationella samfundet alltså anser att Laurent Gbagbo förlorade.

Elfenbenskusten ansågs en gång vara ett föredöme för andra länder i Afrika med en väl utvecklad ekonomi och få etniska och religiösa inre spänningar.

Detta slutade efter en statskupp 1999 ledd av Robert Guei som i sin tur avsattes året därpå och ersattes av Laurent Gbagbo.

Sedan dess har läget varit oroligt och mellan 2002-2007 rådde inbördeskrig mellan rebeller under namnet Forces Nouvelles, ”De nya styrkorna”, som kontrollerade norra delen av landet, och Gbagboregeringen som kontrollerade de södra delarna. Efter 2007 har Elfenbenskusten styrts genom att makten delats mellan dessa stridande parter.

FN har länge försökt dra världens blickar till Elfenbenskusten. Man har en internationell fredsstyrka i landet, UNOCI, som idag omfattar ungefär 9500 personer. 

Historiskt sett har internationella samfundet ofta agerat otillräckligt eller för sent när det kommer till oroligheter i Afrika. Folkmordet i Rwanda 1994 och i Darfur-regionen i Sudan under 2000-talet är exempel på detta.

Världen bör visa att vi lärt oss av historien och agera i tid.

Anders Lindberg

I Vitryssland kan man få upp tlll två års fängelse om man framställer presidenten eller landet i dålig dager. Säkerhetstjänsten heter fortfarande KGB. Presidenten, sedan 16 år, heter Aleksandr Lukasjenka.

Idag ställer han upp till ”val” igen. Och han kommer att vinna.

Ytterligare nio kandidater har tillåtits ställa upp i valet. De har fått vissa möjligheter att kampanja men i praktiken kontrollerar Lukasjenka både media och myndigheter så ett fritt och rättvist val är det inte fråga om. 

I förra valet fick Lukasjenka 82.6% av rösterna. Den här gången förväntas han få något lägre. Uppskattningen är runt 75%. Vilket är Lukasjenkas egen prognos.

Det berättar Maria Söderberg på en knastrig telefonledning direkt från ett kafé vid Oktobertorget i Minsk. Hon är fotograf och där på uppdrag av Olof Palmes internationella center i Stockholm. 

Vid klockan åtta ikväll har oppositionen tänkt att samlas just på Oktobertorget och uppladdningen har redan börjat med poliser och fordon.

Det är svårt för människor att över huvud taget samlas eftersom det är så stor kontroll. Nu på eftermiddagen var det 27 arresterade, flera av dem har släppts. För fyra år sedan vad det tusen arresterade, berättar hon.

Även om läget är lugnare än tidigare beror det snarare på att regimen har tillräckligt stor kontroll än på någon vilja till demokratisering.

Inför valet idag har det funnits mycket kritik mot förtidsröstningen. Genom att röster avlagts i förväg går det inte att övervaka valsedlarna vilket kan öppna för fusk.

Jag hörde idag att bara 22,5% har röstat i förväg, vilket kan vara ett positivt tecken, säger Maria Söderberg.

Dagens val är i praktiken klart på förhand och även om den exakta utgången inte är klar kommer inga större förändringar att ske på grund av vad människor gör vid valurnorna.

Däremot håller relationerna med Ryssland och EU på att förändra förutsättningarna för Aleksandr Lukasjenka. Historiskt har Vitryssland vänt sig åt öster men det finns tecken på att den hållningen håller på att förändras. Utan Rysslands stöd kommer det vara svårare att hålla emot förändringar.

Vitryssland brukar ibland kallas Europas sista diktatur. EU måste fortsätta trycka på för reformer, mänskliga rättigheter och demokratisering. Inte minst måste man satsa på kontakter med det civila samhället och oppositionella på det sätt som Olof Palmes internationella center och andra gör.

När regimer väl faller kan det gå väldigt fort. 

Andra om Vitryssland: Kennet G Forslund skriver om risken för valfusk. Caroline Szyber valövervakar på plats.

Anders Lindberg

Michael Moore är en skicklig dokumentärfilmare och internationell vänsterprofil. Tyvärr verkar han också ha ganska tveksamt politiskt omdöme.

Som Aftonbladet berättar idag har han skrivit ett öppet brev till sveriges regering som avslutas:

Last week Naomi Klein wrote: ”Rape is being used in the Assange prosecution in the same way that ’women’s freedom’ was used to invade Afghanistan. Wake up!”

I agree.

Unless you have the evidence (and it seems if you did you would have issued an arrest warrant by now), drop the extradition attempt and get to work doing the job you’ve so far refused to do: Protecting the women of Sweden.

Yours,
Michael Moore 

Den intressanta frågan reser sig: vad vet Michael Moore (och Naomi Klein) om vad som hände de där dagarna som slutade med att Julian Assange blivit misstänkt för våldtäkt?

Såvitt jag vet var de inte ens i Sverige när det hände. Så antagligen ingenting.

Något de delar med andra vänsterprofiler som John Pilger och Ken Loach.

Vänsterpartiets Josefin Brink jämförde för några dagar sedan på Newsmill Assange-fallet med den uppmärksammade historien i Bjästa. Hon skrev bland annat:

Det slår aldrig fel. När en känd man misstänks för våldtäkt stämmer en kör av försvarare upp och vittnar om det orimliga i att ens framföra en sådan anklagelse.

Och så verkar det vara.

Julian Assange är inte bara känd. Inte vilken popstjärna eller ishockeyspelare som helst. Han är en hjälte för miljontals människor. Han har fått USA att framstå som bortgjorda. Han har avslöjat maktmissbruk och korruption och har bidragit till att felaktigheter och mygel nu kommer rättas till.

Men han står inte över lagen. I ett rättsamhälle gör ingen det.

Och kravet från dessa vänsterprofiler kan knappast tolkas på något annat sätt. De har ingen aning om vad som hänt eller vad han eventuellt gjort. Men de motsätter sig att någon ska utreda och pröva det.

De borde ta fram könsglasögonen och fundera lite på varför de tycker så. 

Eller kanske använda Google translate och läsa igenom inläggen på Twitter i tråden #prataomdet. som Katrine Kielos skriver om i dagens krönika på ledarsidan. 

Andra som skriver: Claes Borgström tycker Michael Moore är okunnig. Göran Johansson (i Eskilstuna) kallar Michael Moores brev för ”smörja”.

Anders Lindberg