Klockan 15.30 i dag kommer Håkan Juholt att presentera huvudsekreteraren i den socialdemokratiska programkommissionen inför partikongressen 2013. Det viskas om att vi kan vänta oss en ”sensationell comeback”. Därför listar vi här några comebacker vi förväntar oss – och vilken inriktning vi tror att det skulle kunna få på det nya partiprogrammet.

Göran Persson
Inriktning: Så räddade Socialdemokraterna(läs: Göran Persson) svensk ekonomi. Och så ska Socialdemokraterna (läs: Göran Persson) göra det igen.

Margot Wallström
Inriktning: En ogenerad förståelse för ett Europaperspektiv med Bryssel i centrum.

Widar Andersson
Inriktning: En utredning av socialdemokratins förhållande till privat vård.

Niklas Nordström
Inriktning: Så river S – en gång för alla – murarna mot Svenskt Näringsliv.

Margareta Winberg
Inriktning: För en socialdemokrati i sambatakt.

Marita Ulvskog
Inriktning: Attack! Attack! Attack! (Och därför är Moderaterna satan)

Berit Andnor
Inriktning: En öppen, demokratisk process.

Pär Nuder
Inriktning: Nä, jag vill inte DEN HÄR GÅNGEN HELLER!

Uppdaterat 15:32:

Det blev Lars Engqvist. Det kunde man aaaaldrig tro.

Daniel Swedin

Nu drar Moderaterna igång sin höstkampanj. Den ska handla ”om äldre”. I medlemstidningen Medborgaren slår man an tonen: ”Med ett lyssnande förhållningssätt ska vi samtala med människor om synen på att vara äldre i dag, och på hur det kan bli i framtiden”. Tajmingen hade inte kunnat vara bättre, så här i Carema-tider.

I Medborgaren kan man också testa sig själv – ”redan i dag!” – för att ta reda på hur man vill ha det när man blir äldre:

Punkt fyra är spännande, tycker ni inte? I valrörelsen 2010 gjorde Moderaterna fredagsmyset till huvudsaklig beståndsdel i sin arbetsmarknadspolitik, bland annat genom den här valfimen. Nu ska fredagsmyset alltså bli en del av Moderaternas välfärdspolitik.

I det sammanhanget blir den här tweeten, som skickades ut från Moderaternas officiella Twitter-konto igår rätt intressant. Det är runt chipsskålar, platteveapparater och tacosskal den politiska striden kommer stå! Myyyyys!

Facken varnade redan från början. Det system för arbetskraftsinvandring som skapats av de borgerliga partierna och Miljöpartiet skulle kunna bli grovgrund för utnyttjande och exploatering.

Tidningar och etermedia har rapporterat. Om bärplockare som inte fått sina löner. Om restaurangbiträden som tvingats arbeta orimligt långa dagar för orimligt låg lön, och om jurister som specialiserat sig på att ger råd om hur systemet kan utnyttjas.

Så, i helgen, visade det sig att både gränspolisen och OECD kommit till samma slutsats. Systemet för arbetskraftsinvandring skapar rättslöshet, och det finns ingen som garanterar att de som kommer hit behandlas anständigt.

Till och med Migrationsverket medger att lagen behöver ändras.

Migrationsminister Tobias Billström tycks dock fullständigt oberörd. Och det samma gäller uppenbarligen ledningen för Miljöpartiet. De bär ett extra ansvar för dagens regler, både därför att de varit med och utformat dem och därför att partiet samarbetar med regeringen i migrationsfrågor.

Billström säger visserligen – en smula motvilligt – att han tänker instruera Migrationsverket öka kontrollen. Dessutom ska migrationsmyndigheterna samarbeta med Skatteverket i jakten på fuskare.

Det är en inställning som i vart fall skapar två problem.

Det första är att oseriösa arbetsgivare knappast behöver fuska med dagens system. Det arbetserbjudande som ligger till grund för Migrationsverkets beslut är nämligen inte bindande på något sätt. Och när arbetstagaren väl är här står det arbetsgivaren fritt att ändra i erbjudandet.

Åt detta tänker Billström – och Fridolin – uppenbarligen inte göra något alls.

Det andra problemet handlar om tiden. Hur länge ska utnyttjande och exploatering av en människa pågå innan Skatteverket och Migrationsverket med gemensamma krafter upptäcker att något är fel?

Till nästa självdeklaration?

För den som arbetar 12 eller 14 timmar för svältlön i ett restaurangkök betyder det en lång väntan. Och för den bärplockare som inte får sin lön är det en klen tröst att Migrationsverket kanske reagerar till våren.

Det tycks som sagt inte besvära Billström eller Moderaterna. Men det borde besvära Fridolin och Miljöpartiet.

Ingvar Persson

Det går bra för den svenska byggbranschen. Mycket bra, till och med. Ändå ökar konkurserna lavinartat bland byggföretagen. I januari var konkurserna 31 procent fler än ett år tidigare. Enligt Upplysningscentralen kommer konkurserna ha ökat med mellan 5 och 10 procent när året är slut.

En orsak till att det ökande antalet konkurser är att effekten av rot-avdraget har slutat verka. När efterfrågan på rot-tjänster – renoveringar – sjunker hårdnar konkurrensen och bara de stora och starka byggföretagen överlever. Det skriver Byggnadsarbetaren i sitt nya nummer.

Fredrik Polland på Upplysningscentralen förklarar:

Marknaden har svalt en stor del av företagen, men det räcker inte med att hoppas på rot-jobb. Man måste kunna bygga upp en stor kundstock och skapa sig ett namn för att överleva. Alla klarar inte att driva företag.

Johan Deremar, nationalekonom på Sveriges Byggindustrier, säger i tidningen att den hårda konkurrensen om rot-jobben lett till att många oseriösa företag rensats bort. Så kan det vara.

Men det är ju en ganska märklig åtgärd att med skattepengar subventionera en bransch för att de oseriösa aktörerna ska gå i konkurs?

Aftonbladet kunde i går avslöja att migrationsminister Tobias Billström (M) gjort ett bostadsklipp. Billström har tjänat stora pengar på sin övernattningslägenhet som han har i Stockholm. Migrationsministern är skriven i Malmö och får därför 80 000 kronor per år i ersättning för dubbelt boende.

I övernattningslägenheten i Hammarby Sjöstad bor Billströms familj. Lägenheten ombildades nyligen till bostadsrätt. Värdeökning: 2,4 miljoner kronor. Det innebär att Billström tjänat miljoner på vad som – åtminstone formellt – är hans övernattningslägenhet. 

Ursäktandet känns igen: Han har följt reglerna, säger Fredrik Reinfeldt. Och ja, riksdagsledamöter och statsråd har rätt att behålla bostadsadressen i sin hemort, även om de inte vistas där särskilt ofta. 

Men problemet är inte reglerna. Problemet är att ytterligare en politiker avslöjas med att tycka att det är rimligt att skattebetalarna betalar en lägenhet, månad ut och månad in, där politikern inte ens verkar bo.

Ytterligare problematiskt är det att Billström ljuger.

I dag visar det sig att Billström under flera år också försökt omvandla sin hyresrätt i Malmö till bostadsrätt.  I mars 2004 startade han bostadsrättsförening i syfte att få ägarna att sälja huset. Billström var ordförande på stämman och skickade själv in pappren till Bolagsverket.

När Aftonbladet i förrgår frågade Billström om man vill ombilda fastigheten till bostadsrätter svarade han att han aldrig hört talas om ombildningsplanerna och att det var länge sedan han lämnade styrelsen.

Han ljög. Enligt nya avslöjanden i dag sitter Billström fortfarande i styrelsen för föreningen och i akten hos Bolagsverket står Billström som både ordförande och firmatecknare. Som statsråd är Tobias Billström skyldig att redogöra för sina engagemang utöver ministerollen. I sin redogörelse påstår Billström att han inte längre är ordförande. Vad är det som gäller?

Det är klart att det sticker i ögonen på folk att en minister får 80 000 kronor om året av skattebetalarna för att betala hyran för lägenhet där han kanske, kanske inte bor. Särskilt som han köper sin övernattningslägenhet och dessutom verkar vara sugen på att köpa lägenheten som skattebetalarna bekostar.

Uppdaterat 15:09: Nyheter24 skriver nu att Tobias Billström lämnade styrelsen i bostadsrättsföreningen i Malmö när han blev statsråd. Den nya styrelsen säger att de tänkt ändra uppgifterna, men ännu inte rapporterat det till Bolagsverket.

Daniel Swedin

I en riksdagsomröstning i går gjorde regeringen gemensam sak med Sverigedemokraterna och beslutade att Sverige inte har något emot oljeborrning i Arktis.

Sedan i maj innehar Sverige ordförandeskapet i Arktiska Rådet, ”de arktiska staternas samarbetsforum där man gemensamt arbetar för en ansvarsfull utveckling av regionen”. Man kan ju fundera över hur ansvarsfullt det är att borra efter olja kring Nordpolen.

Enligt en rapport från Greenpeace har Lundin Petroleum tillstånd för exploatering och prospektering i regionen. Utrikesminister Carl Bildt, som satt i styrelsen för Lundin Petroleum, är också den som svinger ordförandeklubban i Arktiska Rådet.

– – –

Läs mer på Supermiljöbloggen: ”Alliansen och SD sviker Arktis”.

I veckans nummer av affärsmagasinet Veckans Affärer intervjuas oljemiljardären Lukas Lundin, styrelseordförande i Lundin Mining och styrelseledamot i Lundin Petroleum. Han pratar Bildt, Libyen, de fängslade journalisterna i Etiopien och om det finns några oetiska affärer (det gör det inte, menar han).

I intervjun frågas också Lukas Lundin om gruvan Tenke Fungurume i Kongo-Kinshasa som Lundin Mining deläger. Tidningen har tidigare beskrivit hur invånare i en hel by flyttades för att en produktionsanläggning skulle byggas. Lukas Lundins svar är… intressant:

Detta är praxis, det är så alla gruvbolag gör […]. Jag blir så upprörd när jag hör om det här. Du har åkt ner till Kongo, det är klart du kommer att hitta några missnöjda. En massa människor från andra regioner flyttar dit och sedan klagar de på att de inte fått sin del.

När han får frågor kring människor om gruvarbetare som fått dammlunga och lokalbor som kört över av lastbilar med kopparleveranser svarar han: ”Ja, men du måste tänka dig hur det sett ut annars”.

Lundingruppens förehavanden i Kongo har tidigare varit utsatt för kritik. I oktober 2002 hamnar gruppen på en svart lista över företag som FN anser håller på att plundra Kongo på sina naturtillgångar. Då, 2002, hade Carl Bildt suttit i styrelserna för gruppens bolag Lundin Petroleum och Vostok Nafta i två år.

Adolf Lundin – då ledare för Lundingruppen – svarade på FN-kritiken med att ”det hade varit värre om vi inte stått med där” eftersom listan är ”nästan som att läsa en who’s who in mining”.

Det verkar alltså vara ett familjedrag att anse att det alltid är värre att låta bli att tjäna pengar på hemskheter än att tjäna pengar på hemskheter.

Daniel Swedin

När Miljöpartiets ekonomiska talesperson Mikaela Valtersson kastade in handuken efterlyste hon att De gröna skulle samarbeta med Moderaterna. Politik handlar om sakfrågor och resultat, menade hon.

Nu har Valtersson fått ett nytt jobb. I en intervju med Dagens Industri avslöjer Valtersson att hon nu byter politiken mot näringslivet. Nu tar hon klivet in i näringslivet och blir styrelseledamot i Antonia Ax:son Johnsons stiftelse för miljö och utveckling, en stiftelse som ska främja hållbar utveckling och underlätta praktiskt tillämpning av forskning.

I en intervju med Aftonbladets Politikerkollen säger Valtersson att ”det ska bli jätteroligt, att jobba mer direkt med hållbarhetsfrågor, att inte bara stifta lagar utan att vara med i mer konkreta projekt”.

Något i den där formuleringen skaver lite. Valtersson satt i riksdagen mellan 2002 och 2011. Mellan 2006 och 2011 var hon Miljöpartiets representant i finansutskottet och ledde partiets riksdagsgrupp. Jobbade hon inte direkt med hållbarhetsfrågor under den perioden?

Och vad är det lagar gör om de inte konkret förändrar vardagen, förutsättningarna för hur människor ska kunna leva hållbart? Regeringen ­har förstått det där.

De har öppnat för att bygga ut kärnkraften, minskat anslag för naturvård, de bryter mot regler om utsläppsrätter, de bygger vägar hellre än järnvägar, de bromsar för energiomställningen, klimatmålen är för låga, de vill jaga varg, de stoppar miljösmarta kostråd, de har monterat ned djurskyddet.

Det kan man verkligen kalla ”konkreta projekt”. Men Miljöpartiets tidigare ekonomiska talesperson verkar, efter nästan tio år i riksdagen, inte se dagspolitiken som ett sätt att jobba direkt och konkret.

Daniel Swedin

Förra hösten beslutade EU-parlamentet att man vill se stärka mammors rättigheter och minska diskrimineringen av kvinnor i arbetslivet. Verktygen: en ökad minimilängd på mammaledigheten, fler ledighetsveckor som tas ut direkt efter födseln samt en högre ersättningsnivå under ledigheten. Man föreslog möjligheter till ledighet för pappor.

EU-rådet – med Sverige bland annat – har motsatt sig förändringarna för att de kan komma att kosta för mycket. För att skynda på processen har parlamentet nu sagt att man är beredda att förhandla för att få till en uppgörelse.

Det är bra. Det börjar bli pinsamt för en svensk regering som smickrar sig med att man har ett jämställdhetsperspektiv att blockera förhandlingarna. Ett förbättrat mammaledighetsdirektiv vore ett stort steg framåt för jämställdheten i Europa.

Folkpartiets Birgitta Ohlsson avdömde mammaledighetsdirektivet när det lanserades i fjol:  ”Om förslaget blir verklighet innebär det att jag själv inte kan arbeta. Som blivande mamma skulle jag tvingats tacka nej till att bli EU-minister”.

Samtidigt som kvinnor skickas ut i arbetslivet med eftervärkar, bröststockning, hormoner, såriga underliv  oroar sig Birgitta Olsson och liberala feminister över sin karriär. Mödraledigheten är till för mammornas återhämtning. Sedan kommer föräldra­ledigheten. Det hade i alla fall varit en början på ett mer jämställt EU.

I dag inledde Moderaterna sin bolagsstämma i Örebro. Ledarsidans Katrine Kielos är på plats och skriver hem om det hela i morgon. Tills dess kan man njuta av några soundbites ur partiledaren Fredrik Reinfeldts öppningstal från i förmiddags. 

• Det finns de som säger att det behövs visioner. Jag vill varna för det.
• Förnyelse har ingen tidsreferens.
• Den som lyssnar förstår vikten av att arbeta pragmatiskt. 
• Ett samhälle med bättre balans mellan män och kvinnor är något vi ska eftersträva även här i Sverige.
• Vi har idéer som grund för politikens mål.
• Låt mig nu varna för kvartalspolitiken som innebär populism och ansvarslösa löften till den som skriker högst. 
• Samhället blir vad den fria människan gör det till.
• Jag tycker vi ska fortsätta att sikta högt.
• Det finns inget svårare än att bära allmänintresset. 
• Allmänintresset har inga lobbyorganisationer eller ledarsidor som talar för sig.

Reinfeldts tonläge är fantastiskt högstämt, inte sant? Om ni läste intervjun med partiledaren i DN i morse känner ni säkert igen det. Där gör Reinfeldt gällande att han är emot att dela upp idéer i rätt och fel, att han hellre är ledare än partiledare och att han hoppas att alla svenskar ska kunna rösta på Moderaterna.

Jag tror att vi får tacka Håkan Juholt för den moderata mastondontretoriken. Sedan Juholt blev S-ledare har ju Täbymannen kommit att utvecklas till en fly förbannad pekoralist.

Reinfeldt företräder allmänintresset som är synonymt med Moderaterna och gillar man allmänintresset kan man visa det genom en t-shirt  eller en tygkasse där man även deklarerar sin kärlek till jobb.