På torsdag sammanträder arbetsdomstolen för att slutligen avgöra Lavalmålet, eller Vaxholmskonflikten. Grunden är klar. I en dom som väckt vrede i hela det fackliga Europa har EG-domstolen slagit fast att svenska fackförbund inte kan ställa krav på likabehandling av anställda i företag som tillfälligt är verksamma här. Att ändra på den saken är politik och borde ta stor plats i valrörelsen inför det kommande valet till europaparlamentet.

För den svenska arbetsdomstolen återstår att avgöra skadeståndsfrågan. Lavals advokat Anders Elmér, som regisserat hela processen, anser att facken ska betala nästan fem miljoner kronor. Och det trots att arbetsdomstolen redan 2004 slog fast att konflikten inte strider mot de regler som tidigare gällt.

Enligt planerna skulle LO:s tidigare avtalssekreterare Erland Olausson vara en av de fyra domare som representerar arbetsmarknadens parter. Det kommer han nu inte att vara. Elmér har på amerikanskt sätt protesterat och talat om jäv, och för att inte ge advokaten tillfälle till billiga poäng väljer Olausson enligt LO-tidningen att hoppa av.

Kanske hoppas Anders Elmér att han nu får en mer arbetsgivarvänlig domstol. Det är tveksamt. Olaussons ersättare, Lennart Olovsson, är mannen bakom Pappers framgångsrika konflikt i Figgeholm och den som organiserade sympatiaktionen med de finländska pappersarbetarna 2005. Två av de senaste årens mest kontroversiella konflikter på den svenska arbetsmarknaden.

Vaxholmskonflikten är och förblir politik, och en fråga om vilket Europa vi vill se.
Ingvar

Konjunkturinstitutet lämnade just ännu en dyster prognos. Svensk ekonomi krymper med nästan fyra procent i år, och 250 000 jobb kan försvinna. För 2010 förutspår institutet en arbetslöshet på nästan 11 procent. Människor kommer att slås ut från arbetsmarknaden för lång tid.

”En aktiv arbetsmarknadspolitik kan bidra till att motverka denna utveckling”, skriver Konjunkturinstitutet i sitt pressmeddelande.

Då utgår institutet ändå från att staten stimulerar ekonomin. Ofinansierade skattesänkningar och reformer för 8 miljarder i år, och 50 miljarder nästa år finns redan i kalkylen. Utan dessa pengar kommer den ekonomiska störtdykningen att bli ännu djupare.

Konjunkturinstitutets prognos visar att det är dags för Anders Borg att ge upp sitt motstånd mot statliga insatser för att få fart på ekonomin. Att fortsätta ”spara i ladorna” kommer bara att göra Sverige fattigare och tiotusentals människor arbetslösa.

Regeringen måsta visa att talat om ”utanförskap” och ”jobbpolitik” är mer än tomma ord.
Ingvar

resident Obama kräver att det uramerikanska Chrysler går samman med Fiat inom en månad. Samtidigt ger han biljätten General Motor 60 dagar att formulera en överlevnadsplan. Men priset är att företagets mångårige chef Rick Wagoner måste lämna över rodret.
Den globala bilkrisen är långt ifrån över, och det gäller inte minst de tre stora i Amerika. Det som händer i Detroit och Washington påverkar också framtiden för svensk fordonstillverkning.
General Motors, och alldeles speciellt folkbilen Chevrolet, är en del av den amerikanska ikonografin. De klassiska årsmodellerna 55, 56 och 57 är lika självklara delar av amerikabilden som någonsin cowboys, skyskrapor eller glamorösa filmstjärnor.
Att presidenten nu handgripligen kliver in och byter ut den högste chefen är ännu ett exempel på hur politiken tvingas ta ett ansvar som de fria marknadskrafterna orkar bära. Att det sker just i GM, länge världens största bilföretag, säger oss att det kan vara dags att ompröva bilden av Amerika.
Ingvar

Det är inte bara i pensionsbolaget AMF som cheferna fått förmånliga villkor. LO-tidningen avslöjade i går att också chefen för försäkringsbolaget AFA, som liksom AMF ägs av arbetsmarknadens parter, tjänat bra.
När förre vd:n skulle gå i pension 2006 övertalades han att stanna, med både lön och pension, sammanlagt över 400 000 kronor i månaden.
”Systemet fungerar så”, säger förre LO-chefen och styrelseordföranden i AFA, Bertil Johnsson.
Kanske inte för alla 60-åringar?
Ingvar

Thomas Bodström är orolig för landslagets match i morgon. Det sa han när jag mötte honom i frukostmatsalen på Park i Göteborg.
– Det kan bli en sådan där match där skillnaden verkligen syns.
Göteborgsposten skriver om krisen i de Västsvenska kommunerna. Stadsdelarna i Göteborg och kommunerna runt staden har usel ekonomi. Förklaringarna är de vanliga, liksom resultatet. Sjunkande inkomster när jobben försvinner, stigande socialbidragskostnader i krisens och den sociala nedrustningens spår samt naturligtvis stigande kostnader för barn och gamla. Tillsammans betyder det att kommunerna måste spara, och att ännu fler arbetslösa. I Trollhättan har kommunen redan varslat.
Och under tiden talar hela svenska folket om LO:s ordförande. Det påstod i alla fall Janne Josefsson när han i går drog igång debatt. Bodström lär ha fått en inbjudan, men klokt nog valt att tacka nej. Han är trots allt advokat, och det slags ståndsrätt som just nu pågår handlar ganska lite om rättvisa.
Själv hade jag hoppats kunna fråga på vilket sätt ett byte av ordförande i LO skulle påverka direktörernas löner, bonusar och pensioner. Eller hur det skulle förbättra villkoren för landets pensionärer? Jag undrade hur situationen för de allt fler arbetslösa skulle förändras?
Jag vet att det finns de som föreställer sig att en ny kraft skulle kunna gjuta ny kraft i fackföreningsrörelsen. Det är möjligt. Själv tvivlar jag. Jag misstänker att resultatet bara blir att kraven på minskade klyftor får än mindre plats i samhällsdebatten.
Att döma av gårdagens debatt program spelar det ändå knappast någon roll. Nu handlar det om att hitta en syndabock, och då är resultatet inte så viktiga.
Ingvar Persson

Bevisen på israeliska krigsförbrytelser under kriget i Gaza blir allt starkare. FN:s undersökningskommission har ifrågasatt de israeliska metoderna, liksom Amnesty International och flera av världens ledande utredare av brott mot mänskliga rättigheter.
I veckan kom dessutom en rapport från människorättsorganisationen Human Rights Watch som beskriver användningen av vit fosfor, ett av de inhumana vapen den israeliska armen anses ha använt i Gaza. I kontakt med lyft brinner fosfor med en temperatur på över 800 grader. Den är mycket svår att släcka och orsakar den fruktansvärda skador.
Rapporten konstaterar att den israeliska armén använt 15,5 centimeters artillerigranater som detoneras i luften och sprider över 100 brinnande fosforklot över en radie på 125 meter.
Granaterna får användas för att skapa rök till skydd för egna trupper. De får däremot inte användas mot tätbefolkade områden, över marknader, skolor eller biståndslager. Ändå har precis det skett, enligt Human Rights Watch.
De internationella rapporterna om krigsbrott kommer samtidigt som Israel skakas av vittnesmål från egna soldater. Det handlar om hur palestinska hem vandaliserats och om hur oskyldiga civila dödats, av misstag eller bara som en säkerhetsåtgärd.
I tidningen Haaretz beskrev en soldat den andan.
”Palestiniernas liv är något mycket, mycket mindre viktigt än våra soldaters liv”.
Så länge den andan fortsätter att råda – inte bara i den israeliska armén utan också i det israeliska samhället – kan landet aldrig bli den ”fredspartner” som den tillträdande premiärministern Netanyahu nu talar om.
IP