Moderaternas barn och andras ungar

Moderat flygblad
Moderaternas vårkampanj om barn

 

Moderaterna brukar ha något de kallar ”vårkampanj”. I praktiken når denna typ av aktiviteter ganska få men de mobiliserar den egna organisationen och får alla att prata om ungefär samma saker.

Årets kampanj handlar om barn och presenterades strax efter den ekonomiska vårpropositionen. Dessa två händelser illustrerar perfekt vad det är frågan om. Hade Moderaterna menat allvar skulle naturligtvis propositionen varit fylld av förslag med förbättringar för barn. Men det är den inte.

I mitten av mars presenterade Rädda barnen sin stora undersökning om barnfattigdom. De skrev på SvD Brännpunkt att ”Allt fler barn lever i fattigdom”:

I dag när vi presenterar vår årliga barnfattigdomsrapport kan vi visa att många barn har fog för oron. 13 procent av alla barn i Sverige, eller 248000 barn, lever i fattigdom. Det är 28000 fler barn än i förra årets rapport där andelen fattiga barn låg på 11,5 procent.

Detta är barn Moderaterna väljer att inte se, inte lyssna på, inte ta på allvar.

När a-kassan och sjukförsäkringen skars ner och när människor kastades ut i Fas 3 och hopplöshet ökade barnfattigdomen för första gången på 10 år. Varför? Därför att dessa människor har barn. Svårare än så är inte sambandet.

Moderaterna visste att dessa barn skulle fara illa. Men de genomförde politiken ändå. Därför blir en kampanj om ”barn” från Moderaterna just nu så falsk. 

Som Rädda barnen konstaterade i sin debattartikel:

I Rädda Barnens arbete möter vi både unga och föräldrar som tappat tron på och tilliten till samhället.

Den tilliten blir nog inte särskilt mycket bättre av Moderaternas vårkampanj.

Anders Lindberg

En bra dag på jobbet, Arkelsten

Moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten avgår med omedelbar verkan.
– Hon och Fredrik Reinfeldt är överens, säger pressekreteraren Roberta Alenius.

Tråkigt att bli arbetslös. Men Arkelsten fick ju i alla fall en himla massa bra press, så härsista dagen på jobbet:

Daniel Swedin

Kjell-Olof skriver en bok

I morgon släpps förre finansministern Kjell-Olof Feldt (S) sin nya bok ”En kritisk betraktelse – Om socialdemokratins seger och kris”. I boken skriver han att han innan mars 2011 inte hade hört talas om Håkan Juholt, att S bör verka för en allmän arbetslöshetsförsäkring, bygga nya kärnkraftverk och ”sätta ner foten” vad det gäller vinster i välfärden.

Hur kommer den här boken att tas emot? Vi har en idé!

Den förre partiledaren: Kontrar med att han aldrig hört talas om Kjell-Olof Feldt.
DN:s ledarsida: Skriver helsida om att det här är vad Socialdemokraterna behöver höra.
Miljöpartisten: Blir arg på det här med kärnkraften, men gillar allt annat.
Vänstersossen som har tillträde till en kultursida: Skriver vred helsida om hur Kjell-Olof Feldt sålde ut Sverige.
Sossen som jobbar för näringslivet: Kommer twittra ut hela boken. Med förkortningar.
Den nuvarande partiledaren: ”Ingen kommentar.”

Daniel Swedin 

Mismatchen kommer tillbaka

Det var Tommy Waidelich som för några korta veckor lyckades placera begreppet mismatch mitt i den arbetsmarknadspolitiska debatten, men det hade sitt ursprung hos Svenskt Näringsliv. Det var direktörerna som började prata om att det trots arbetslösheten faktiskt ofta är svårt att rekrytera personal med rätt kompetens.

Waidelich har fått dra sig tillbaka, men direktörerna har fortfarande kvar sitt problem. I en ny rapport konstaterar Svenskt Näringsliv att var femte försök att rekrytera personal misslyckas, och att en tredjedel av de företag som inte hittat personal tvingats tacka nej till affärer.

Det ser kort sagt ut som en stor del av den svenska arbetslösheten – inte minst bland unga – handlar om att det fattas kompetens och erfarenhet. Det finns däremot inte mycket som tyder på att den skulle bero på höga ingångslöner eller en stelbent anställningstrygghet.

Lika fullt är det precis det politiker och näringslivspolitruker helst brukar vilja prata om.

Utbildningen är i första hand en fråga för politiken, och den lär komma tillbaka. Av allt att döma har Socialdemokraterna tänkt göra vuxen- och yrkesutbildningen till en huvudfråga redan i sitt budgetalternativ.

Men erfarenheten? Måste inte den vinnas på arbetsplatserna? Och slår i så fall inte Svenskt Näringslivs oro tillbaka på just dem som fattar besluten, direktörerna själva?

I ett pressmeddelande säger Svenskt Näringslivs ordförande Kenneth Bengtsson:

– De som saknar yrkes- och arbetslivserfarenhet måste kunna skaffa sig det.

Precis.

Nu återstår bara att se vad Bengtsson och hans kollegor tänkt göra för att öppna de möjligheterna, till exempel för landets 137 000 arbetslösa ungdomar.

Ingvar Persson

Var är Wennerholm?

Stockholms lokalradio gör ett intressant inslag nu på morgonen, om revisionskritik mot ledningen för ledningen för Storstockholms Lokaltrafik, SL.

SL har vid flera tillfällen kritiserats av Stockholms landstings revisorer. Ekonomin är illa skött, underhållet av de egna fastigheterna är eftersatta och ledningen har dålig kontroll på hur verksamheten drivs.

2011 gick SL back med 156 miljoner. För 2012 och 2013 ser prognoserna sämre ut med ännu större underskott. Dessutom följer SL inte upp de avtal som man skriver med externa entreprenörer. SL vet alltså inte om pengarna verkligen används till det man betalat för.

Vad säger den politiska ledningen för SL om denna katastrofala lägesrapport? 

Radio Stockholm har i över en månad sökt SL:s ordförande, moderaten Christer G Wennerholm, för en kommentar på revisorernas kritik. Men han har valt att inte kommentera den. 

Oj då. Vad har Christer G. för viktiga saker att ta tag i istället för att svara på journalisters frågor om varför SL missköts? I går kväll dök den här bilden upp på Twitter:

cege.jpg

 Se där ja. Ett vimmel med Blondinbella på Berns. 

Vill man läsa mer om Christer G. Wennerholm och hans förrättning är dessa länkar att rekommendera:

Daniel Swedin 

Sveriges dummaste rättegång

I dag inleds en fullkomligt onödig rättegång i Malmö tingsrätt.

Inför skranket står Expressens chefsredaktör Thomas Mattsson, nyhetschefen Andreas Johansson och reportern Diamant Salihu. De är åtalade för vapenbrott vilken kan ge 1 års fängelse. Bedöms brottet som ringa kan det ändå ge 6 månaders fängelse.

Bakgrunden är att Expressen hösten 2010 gjorde ett granskande reportage om bland annat förekomsten av illegala vapen i Malmö. Som en del av reportaget inköptes ett illegalt vapen som sedan överlämnades till polisen.

Uppsåtet var att genom normal granskande journalistik kontrollera om det stämde att vapen var lätt tillgängliga på Malmös gator. Den underliggande frågan är självfallet om de rättsvårdande myndigheterna polis, åklagare och domstolar gör sitt jobb.

Resultatet var nedslående. Ryktena var sanna. Vapnet var lätt tillgängligt. 

Nu kan man tycka att de som än ansvariga för att hålla vapen borta från Mamlös gator skulle visa lite självkritik och exempelvis föreslå åtgärder för att komma tillrätta med problemet. Eller i varje fall ta någon form av ansvar för att de misslyckats.

Men nähä.

När Expressen visar att polis och åklagare gjort bort sig åtalar de nu Expressen för vapenbrott. Med den nivån hos de rättsvårdande myndigheterna är det kanske inte så förvånande att de misslyckats så totalt.

Förhoppningsvis är Malmö tingsrätt eller i varje fall hovrätten klokare.

Åtalet är trams. Expressen bör frias helt.

Anders Lindberg

Ge oss en hologramvalrörelse!

I söndags uppträdde raplegenden 2Pac på den kaliforniska festivalen Coachella. Detta trots att han mördades 1996. Det var under Snoop Dogs och Dr. Dres konsert som 2Pac dök upp – i form av ett superavancerat hologram.

Det kusligt verklighetstrogna hologrammet – Hologram 2Pac, kallat – framförde låten ”Hail Mary” solo och fick sedan sällskap av Snoop Dog i ”2 of Amerikaz most wanted”. Hologrammet ska ha kostat tio miljoner dollar och händelsen kan väl misstänkas ha förändrat musikbranschen för all framtid. Elvis och Sinatra bör göra sig redo för nya världsturnéer.

Det här måste väcka de svenska socialdemokraternas intresse. Visste borde man väl kunna låta Kampfondens samtliga resurser gå in i ett ambitiöst utvecklingsprojekt –  och sommaren 2014 presentera en maffig folkpartsturné med dreamteamet Hologram Per Albin, Hologram Erlander, Hologram Branting och Hologram Palme?

Det hela avslutas förstås dagen innan valet med ett historiskt massmöte på Friends Arena där Carlsson, Persson, Sahlin, Juholt och Löfven (inte i form av hologram!) medverkar.

Ja, ni hör ju själva. Valet är vunnet!

Daniel Swedin

En modern minister

I slutet av mars var kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth på kalas i Riddarhuset. Här passade hon på att prata om hur händelser vid hovet färgar allmogens gemensamma historia och att ordenssällskap är livsnödvändiga för ett öppet samhälle 

I dag rapporterar Dagens Media att ministern blir av med sin pressekreterare. Karolin A Johansson lämnar Adelsohn Liljeroth och blir istället chef för kronprinsessan Victorias stab. Ett karriärdrag som ledarsidan har all sympati för. Det måste kännas skönt att arbeta under någon med en modern syn på monarkin och medborgarna.

Daniel Swedin

Andra röster om Borgs budget

I dag presenterade Anders Borg regeringens vårbudget. Jag skrev om budgetpresentationen i morse och i morgon kommer vi utveckla våra tankar lite ytterligare. Men vad tycker andra om Borgs budget?

–  Att hålla igen när ekonomin viker och arbetslösheten ökar är fel.
Eva Nordmark, TCO.

– Jag saknar tydligt ledarskap och ett reformprogram för att förbättra våra möjligheter att skapa ett företagsklimat i världsklass.
Urban Bäckström, Svenskt Näringsliv.

– Det går inte att driva en jobbpolitik med passivitet.
Anders Ferbe, IF Metall.

För mig framstår den som mer som en utredningskatalog och verksamhetsberättelse än en vårbudget.
Magdalena Andersson, Socialdemokraterna.

–  i första hand ser vi ett utbildningsmisslyckande […] Där borde regeringen lägga krutet, satsa långsiktigt och komma ifrån ständiga projekt och ad hoc lösningar.
Göran Arrius, Saco.

– Man blir lite förvirrad när man lyssnar på Anders Borg.
Robert Bergquist, SEB.

– Vi går mot en klimatkatastrof […].  Notan lämnar Reinfeldt och Borg åt våra barnbarn. De är ansvarslösa.
Mikael Karlsson, Naturskyddsföreningen.

– Regeringen ägnar sig åt manaña-politik, allt skjuts på framtiden.
Per Bolund, Miljöpartiet.

– Regeringen brukar skryta med att vi har världens starkaste offentliga finanser. Men vad ska vi ha dem till om de inte ska användas nu?
Ulla Andersson, Vänsterpartiet. 

Daniel Swedin 

Lönerörelse på centersätt

Karlsson med Q
Karlsson med Q

Riksdagsledamoten Annika Qarlsson – jo hon stavar Karlsson med Q – är förargad. Karlsson med Q är arbetsmarknadspolitisk talesperson för Centerpartiet, och nu tycker hon att hennes partiledare har behandlats illa i debatten om sänkta ungdomslöner.

Att Annie Lööf är 28 år och själv har en månadslön på en bra bit över 100 000 kronor har inte med saken att göra, låter hon förstå i det senaste numret av tidningen Arbetet.

Det har naturligtvis Karlsson med Q alldeles rätt i. Hur lockande det än är att göra sig lustig över Centerpartiets lite naiva ledning är det naturligtvis inte Lööfs person som är problemet.

Problemet är Centerns inställning till arbetsmarknaden, och till människorna på den. Den text Karlsson med Q har skrivit är ett utmärkt exempel.

Så här hänger det nämligen ihop, enligt Centerpartiets talesperson för arbetsmarknaden.

Dagens kollektivavtal missgynnar ungdomar, och kanske också personer som är födda i andra länder. Det tvingas nämligen konkurrera om jobben med människor med större erfarenhet. Och i den konkurrensen får de inte ”använda sin främsta fördel”.

Den fördelen är, enligt Karlsson med Q, att de skulle kunna vara billigare, begära en lägre lön.

Här skulle vi förstås kunna invända att det kanske inte är självklart att det är en fördel att få lite betalt, men i den saken får centerpartisterna kanske ha sin egen åsikt.

Viktigare är kanske frågan, varför vill Centerpartiet att just ungdomar – och kanske utrikes födda – ska konkurrera med lägre löner? Varför ska inte alla löntagare uppmanas bjuda under varandra i kampen om jobben?

Utanför Centerpartiet är svaret på de frågorna ganska enkelt. Därför att den sortens marknadsprissättning på arbete har alldeles för stora likheter med gamla tiders daglönesystem. Och därför att de flesta av oss faktiskt inte vill ha de klyftor som skulle bli följden av Karlsson med Q:s lönekonkurrens.

Naturligtvis är det detta som är huvudfrågan.

Men visst är det lite provocerande när lönesänkningarna föreslås av en politisk broiler (förlåt den agrara referensen) som knappt haft ett jobb, och som själv tjänar drygt 150 000 i månaden.

Ingvar Persson

Sida 103 av 216