Idag svarar Socialdemokraternas utrikespolitiska talesperson Urban Ahlin i Sydsvenskan på hur S ser på att fortsätta det militära samarbetet med Saudiarabien.

Jag vill inte ge några fromma förhoppningar om att vi säger upp avtalet om vi vinner valet, säger han.

Det är ett för svagt besked från Socialdemokraterna.

Nästa gång avtalet ska förnyas är april 2015. Det är alltså upp till bevis i valet 2014. Nästa regering behöver ge sitt medtycke till att förnya avtalet i ytterligare fem år. Att säga upp ett avtal när det går ut kan aldrig sägas vara ett avtalsbrott. 

S borde redan nu deklarera att någon förlängning inte bör vara aktuell utan mycket stora inrikespolitiska förändringar i Saudiarabien.

Urban Ahlin var i dag även med i Ekots lördagsintervju. Han var befriande tydlig med att motiven till vapenexporten grundas i en försvars- och säkerhetspolitisk analys, ytterst grundad i den politik för militär alliansfrihet som Sverige har. Det var på tiden att S talade klarspråk.

(Inte som Tolgfors som delvis motiverade avtalet med att vi kan ha dialog med Saudiarabien om mänskliga rättigheter. Jo, tjena).

Så hänger det ihop. För att den militära alliansfriheten ska vara trovärdig och för att Sverige ska ha en säkerhetspolitisk handlingsfrihet krävs ett starkt försvar liksom försvarsindustri och försvarsforskning i Sverige. Då är vapenexporten nödvändig.

Men, det betyder inte att Sverige kan exportera till vem som helst. Inte heller av säkerhetspolitiska skäl.

Säkerhetspolitiken idag är global. Konflikter i mellanöstern, på den afrikanska kontinenten eller i Asien påverkar idag direkt Svenska intressen och i vissa fall har vi soldater på plats. 

Därför blir även den rent nationella säkerhetspolitiska analysen av hotbilden komplex. Under den arabiska våren har den svenska analysen fallerat fullständigt.

Vi inte bara missade att våren var på väg. Sverige har konsekvent hamnat på fel sida.

Från Ewa Björlings försök att sälja övervakningssystem till Libyen till Carl Bildts oförmåga att ta ställning mellan demokratirörelse och diktatorer till Sten Tolgfors vapenfabrik till Saudiarabien. 

Varför kan vi inte ta ställning för den sida i konflikten som inte skjuter på demonstranter med stridsplan (Libyen) eller krossar demokratirörelser i grannländer med stridsvagnar (Saudiarabien)?

Svaret är att det kan vi, om vi vill.

Som all annan utrikespolitik måste vapenexporten förändras i takt med att omvärlden förändrats. På samma sätt som Sveriges politik visavi Östeuropa förändrades efter murens fall bör politiken förändras i spåren av den arabiska våren. Inte trots de säkerhetspolitiska argumenten, utan delvis på grund av dem.

Avtalet med Saudiarabien är en eftersläpning från en svunnen tid. En dålig idé från början som bara blivit sämre med åren.

Saudiarabien, tillsammans med bland annat Syrien, håller nu emot kraven på demokrati, mänskliga rättigheter och förändringar. Men i takt med att länder som Tunisien, Egypten och Libyen väljer en annan väg kommer även trycket på de kvarvarande diktaturerna öka.

En spridning av demokrati och mänskliga rättigheter i Mellanöstern och Nordafrika ligger i Sveriges, och Europas, strategiska intresse. Både för att det är rätt i sak men också för att det ger långsiktig stabilitet, frihet och ekonomiskt välstånd vilken minskar konflikter och risk för krig.

Att då stärka de diktaturer som ännu finns kvar står i direkt motsättning till detta.

Det borde bli Socialdemokraternas tydliga besked. Redan nu.

Anders Lindberg

MAKTFIKA. Miljöpartiets Maria Ferm och migrationsminister Billström bullar upp.

Miljöpartiets Maria Ferm och migrationsminister Tobias Billström (M) skålade i te. En överenskommelse kring asylpolitiken var i hamn. Nu skulle somaliska familjer få återförenas i Sverige och papperslösa skulle få rätt till skolgång. Alldeles särskilt nöjd var Ferm och Miljöpartiet över att man nu stängt ute Sverigedemokraterna från allt eventuellt inflytande i frågorna. Medmänskligheten hade segrat!

I dag avslöjade DN att en dom i Migrationsdomstolen gjort det möjligt för somaliska barnfamiljer att återförenas i Sverige. Det gör att Miljöpartiets och regeringens lagförslag – där även adoptivbarn och barn som fyllt 18 skulle omfattas – nu skjuts upp. Moderaterna tycker inte att en lagändring behövs.

– Klart att jag är besviken, säger Maria Ferm till DN.

Beskedet är bara en i raden av besvikelser för vänner av human migrationspolitik. I julas avslöjades det att den offentliga utredning om vård för papperslösa – som ska ligga till grund för en lagändring – underkändes direkt av Tobias Billström. Migrationsministern har inte ens skickat ut den på remiss.

Säga vad man vill, men Reinfeldt och Billström verkar inte särskilt intresserade av att vårda sin uppgörelse med Fridolin och Ferm.

Miljöpartisterna är däremot väldigt angelägna och har lagt ner all opposition mot regeringen i asyl- och migrationsfrågorna. I socialförsäkringsutskottet röstade man med de borgerliga för att stoppa generösare migrationslagar eftersom man värnade sin kompromiss högre än människor som Ganna Chyzhevska.

För att överenskommelsen skulle kunna genomföras i fjol var Miljöpartiet tvungna att acceptera regeringens tvångsutvisningar till terror och tortyr i Irak. Bodil Ceballos, Miljöpartiets utrikespolitiska talesperson, beskrev den verksamheten som känslokall för ett par år sedan.

Nåja, det är ju en himla tur att Miljöpartiet åtminstone hållit Sverigedemokraterna utanför migrationspolitiken.

Daniel Swedin 

I dag avgick Sten Tolgfors som försvarsminister. Rikets säkerhet kräver att en ny utses omgående. Tänk om Ryssen kommer!

Vi har HELA listan med möjliga efterträdare:

Jan-Olof Lind, generaldirektör FOI

Har många av de kvalitéer Tolgfors uppvisat och som Reinfeldt uppenbarligen tycker är lämpliga för en försvarsminister.

Sven-Otto Littorin, orgnialet till dagens presskonferens

Vet hur man avgår genom att använda sina barn. Inga jämförelser i övrigt.

Leni Björklund, fd försvarsminister S

Trots allt den som inledde avtalet med Saudiarabien. Dags att knyta ihop säcken?

Cristina Husmark Pehrsson, fd socialförsäkringsminister

Ännu är inte försvaret i närheten av det haveri regeringen åstadkommit i sjukförsäkringen. Men skam den som ger sig.

Ewa Björling, handelsminister

I princip lika inblandad som Sten Tolgfors i Saudiaffären. Ger kontinuitet.

Mikael Odenberg, fd försvarsminister

Kan faktiskt något om försvaret. Inte så sannolik.

Håkan Juholt , fd ordförande i Försvarsberedningen och Försvarsutskottet.

Se Odenberg

Julian Assange, Wikileaks

Vet hur man man hanterar läckor. Verkar behövas.

Anders Lindberg

Inom loppet av två månader har två av landets tyngsta och mest erfarna försvarspolitiker fått lämna det politiska rampljuset. I slutet av januari avgick Håkan Juholt som partiordförande för Socialdemokraterna. I dag förpassades försvarsministern Sten Tolgfors (M) till gubbhyllan. 

En rolig detalj i sammanhanget är att Sten Tolgfors skrev en bloggpost om att Håkan Juholt ljög i Sälen – en bloggpost som bidrog till att S-ordföranden avgick. Nu fick Tolgfors avgå för att han inte talar sanning. ”Den som tar till svärd skall själv förgås av svärdet”, som de kristna brukar säga.

Daniel Swedin

Deltagare på den internationella Jas-träffen

Bland entusiaster för gamla bilar och motorcyklar tillhör märkesträffar kulturen. Alla som har en bil eller en motorcykel av ett visst märke är välkomna. Sedan blir det öl och underhållning, och kanske en del aktiviteter med fordonen.

Framför allt handlar det dock om att träffas och äntligen känna att man befinner sig bland likasinnade.

Nu ser jag att stridsflyget hakat på idén. I alla fall pågår en stor internationell JAS Gripen-träff i Ronneby den här helgen. Det är åtminstone så beskrivningen av Lion Effort 2010 ser ut. Gripenplan från Sverige, Tjeckien, Ungern och Sydafrika samlas för flygövningar och trevlig samvaro.

Jag kan tänka mig hur det går till. En stilla rundtur med planen på morgonen, kanske i karavan. Lite snack utanför förläggningen på eftermiddagen. Kanske en stunds nyfikna studier av de andras flygplan, och någon tävling. Med försvarsindustrin som sponsor borde det vara fina priser.

På kvällen ett rejält party i öltältet, kanske med Doktor Alban. Om man nu inte har cruising, som på en bilträff.

Det låter rätt kul. Man kanske ska planera in den internationella Gripen-träffen nästa år.

Ingvar Persson

På Aftonbladet debatt föreslår Adam Cwejman, förbundsordförande för Liberala Ungdomsförbundet och Hanna Wagenius, förbundsordförande för Centerpartiets Ungdomsförbund, att Folkpartiet och Centerpartiet ska slås samman.

Det är en alldeles utmärkt idé. Det behövs ett starkt och enat liberalt parti i Sverige. Som i Tyskland.

Där förekommer ingen liberal partisplittring utan alla liberaler är samlade i Freie Demokratische Partei, FDP.

FDP har i de senaste opinionsmätningarna 4 procent och skulle åka ur den tyska riksdagen, Bundestag, om det vore val idag (riksdagsspärren är 5 procent). Och det vore ju tråkigt.

Som en jämförelse kan sägas att Piratpartiet har 7 procent.

Men, lycka till!

Anders Lindberg

Efter viss tvekan har moderaterna på Ekerö kommit fram till att det är bäst att inte trotsa ekeröborna. Efter helgens folkomröstning där 66 procent röstade nej blir det ingen utförsäljning av det kommunala bostadsbolaget.

Ekeröborna är bara att gratulera. De får behålla sitt bostadsbolag, och de har visat att det finns en gräns för hur långt kommunpolitikerna kan gå när det gäller att fatta oåterkalleliga beslut om att rusta ner samhället.

Men frågan är om inte Peter Carpeland och hans moderater är de som verkligen ska gratuleras.

De slipper inte bara svara för ett beslut som sannolikt hade varit riktigt dåligt. De har dessutom visat att det trots allt kan finnas en smula anständighet kvar, också i den mest maktfullkomlige moderata kommunpolitiker.

Ingvar Persson

LO-kongressen ska inte bara välja en ny ledning. Om två månader ska kongressombuden dessutom behandla de motioner som kommit från förbunden.

En av dessa handlar om tidningen Arbetet – tidigare LO-tidningen. Det är IF Metall som vill se ett närmare samarbete mellan redaktionen och informationsavdelningen på LO.

Det är som jag skrivit tidigare en riktigt urdålig idé. Vad den svenska fackföreningsrörelsen behöver är knappast mer PR-anpassad ”kommunikation”, utan ett fritt samtal och en fri journalistik.

Och fri journalistik organiseras inte av informationsavdelningar. Inte på LO, inte i bolagsledningar och inte i regeringskansliet.

IF Metalls förslag hör helt enkelt inte hemma i det här årtiondet, eller i något av de tre senaste innan dess.

Som tur är tycks LO:s styrelse inse det. Enligt Dagens Arbete föreslås kongressen avvisa motionen.

Gott så, om det inte vore för att IF Metalls pressombudsman Lars Ankarfjäll hotar att komma tillbaka till frågan.

Om en månad ska förbundet diskutera hur saken ska drivas på kongressen.

Förhoppningsvis inte alls, är svaret.

Det fungerar nämligen inte att blanda journalistik och propaganda. Det borde arbetarrörelsen ha lärt sig.

Ankarfjäll tycks i alla fall inte vara ute efter att samordna den egna tidningen – Dagens Arbete – med informationsavdelningen. Det är i alla fall något.

Ingvar Persson

Dagens Nyheter har i dag försökt jaga reda på effekterna av regeringens stora slagnummer när det gäller ungdomsarbetslösheten, den särskilda ungdomsrabatten på arbetsgivaravgiften. Det är, som det visar sig, inte så lätt.

Som tidningens reportrar konstaterar: ”Inte heller den rundringning till olika branscher som DN har gjort visar att sysselsättningen ökar bland de under 26 år.”

Anders Weihe på teknikföretagen kallar det naivt att tro på snabba eller stora effekter av en halverad arbetsgivaravgift.

Det hindrar inte att han och de andra arbetsgivarrepresentanter DN talat med vill ha kvar dagens ordning. Och inte undra på det. En sak har regeringen nämligen åstadkommit, en massiv överföring av pengar till arbetsgivare som sannolikt ändå skulle ha anställt ungdomar.

Och pengarna är lättare att dokumentera än resultaten. Mest har restaurangbranschen tjänat, över fyra miljarder. Sedan följer jord- och skogsbruken och fastighetsservice med knappt tre miljarder vardera.

Weihes tillverkningsindustri har bara fått en dryg miljard i rabatt, men det är ju också pengar.

Att de miljarder som använts för sänkningen av arbetsgivaravgiften inte har haft några mätbara effekter på sysselsättningen borde få en och annan att stanna upp och fråga; är verkligen ungdomsarbetslösheten en kostnadsfråga? Är det en lönefråga?

Den sortens frågor ställer inte näringsminister Annie Lööf, 29 år. Själv tjänar hon, sin ringa erfarenhet till trots, 151 000 kronor i månaden och tycker att arbetsmarknadens parter borde sänka ingångslönerna för vanliga löntagare med minst 20 procent.

I söndagens Agenda kunde vi höra hur rörd näringsministern blir när hon tänker på alla ungdomar som hört av sig för att tacka Centern för att de ”ser deras situation”.

Det gick nästan att ana en tår i ögonvrån.

Kanske existerar dessa ungdomar verkligen också utanför Annie Lööfs fantasi.

Men framför allt existerar en verklighet där arbetsgivare visserligen gärna sänker sina kostnader – antingen det sker med sänkta arbetsgivaravgifter eller lönerabatter – men där de flesta branscher helst vill ha utbildad och erfaren personal.

Och där mjölk och hyra kostar precis lika mycket för unga och gamla.

Ingvar Persson

Ekot avslöjar i dag att pengarna till det bulvanbolag, SSTI, som skulle leda affären med vapenfabriken till Saudiarabien kom från Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI. För att kunna leverera en så stor summa kontant lånade de pengar från Militära underrättelse och säkerhetstjänsten, MUST.

MUST i sin tur uppger att de inte kände till vad pengarna skulle användas till.

Både FOI och MUST är myndigheter under Försvarsdepartementet. Enligt Svenska Dagbladet blev Försvarsministern, och högste ansvarig, Sten Tolgfors (M) informerad om bulvanbolaget SSTI redan 2010, något han först förnekade. 

Därför väcks nu frågan: Vad visste Försvarsdepartementet om det James Bond-upplägg som avslöjats idag? 

Eller är det så normalt att två myndigheter underställda Försvarsministern lånar stora summor kontant av varandra för att starta hemliga bulvanbolag och genomföra affärer på 3-4 miljarder att man glömmer berätta det för departementet? Och att ingen frågat, inte ens vid den årliga revisionen, under de år projektet pågått.

Mycket troligt. 

Anders Lindberg