I lördags vallades terroristen och massmördaren Anders Behring Breivik på Utøya och enligt den norske åklagaren så kom många nya detaljer fram. Utredningen går framåt, alltså. 

Samtidigt går Carl I. Hagen, före detta partiledare för högerpopulistiska Fremskrittspartiet, ut i norska medier och säger att polisen bör ”begränsa utredningen av terrordåden”.

Ur Verdens Gang:

Jag undrar varför 100 poliser ska arbeta med det här i flera månader. Med ett löst fall. Vanligtvis är det något man gör för att klara upp ett ärende och få bevis för en rättegång. Det här är ett löst fall. Allt är känt. Det finns ett erkännande.

Hagen säger också att han inte förstår varför de anhöriga och överlevande från Utøyamassakern vill veta hur och när deras nära dödades.

Än svårare att förstå är varför Hagen tycker att det – innan ens en månad har gått – är lämpligt att lägga sig i en polisutredning och ifrågsatta anhörigas krav på svar.

Ambassadör Carl Tham skriver i ett läsvärt inlägg på Utrikespolitiska institutets blogg om ”vad som kan hända i ett samhälle där man gör sig av med anständighetens ”tabun”.

Han skriver: 

1879 skrev den preussiske historiken Heinrich von Treitschkes en beryktad uppsats där han krävde att man nu måste ta itu med de judar som inte ville låta sig helt integreras. Treitschke var en av de första som förde samman den eviga anti-semitismen med ”moderna” rasläror och demografi. Judarna var framför allt ett kulturellt hot, menade Treitschke, de måste bli tyskar kort och gott, känna sig som tyskar, utan villkor acceptera det tyska. Vi vill inte att vår kultur skall bli en blandning av det germanska och det judiska.

Det påminner starkt om vad som sägs av vissa i dagens diskussion om Islam.

Det finns till och med ett parti i Sveriges riksdag som öppet hävdar att muslimerna är vårt största utländska hot sedan andra världskriget. 

Andra nöjer sig med att kräva att de ska assimileras, de ska bli svenskar kort och gott, känna sig som svenskar, utan villkor acceptera det svenska.

Ibland kan en historielektion från Sveriges förre ambassadör till Tyskland vara ganska nyttig.

Anders Lindberg

Visst minns ni Alliansfritt Sveriges undersökning av hur Centerpartiets opinionsstöd utvecklats sedan valet 2006?

Genom att väga ihop opinionsmätningar kom Viktor Tullgren fram till att Centerpartiet tappar ungefär 71 väljare per dag. Med dagens trend kommer Centerpartiet definitivt sakna tillräckligt med stöd för att klara riksdagsspärren vid valet 2014. Det var kul.

Nu är uppföljaren här! I en ny undersökning tittar han närmare på Kristdemokraterna och kommer fram till att på nio år har två av tre väljare övergivit partiet. Sedan 2002 har man förlorat ungefär 79 väljare om dagen.

Enligt trenden kommer man att hösten 2014 ha ett väljarstöd på kring tre procent.

Vore man besatt av dessa trendlinjer ser det ju minst sagt klurigt ut att bilda M-regering om tre år. Statistiskt ser det ju ut som att två av stödhjulen kommer vara bortom all räddning 2014.

Nu är ju inte allt statistik, men man får väl önska lite?

Vad behöver Vänsterpartiet? Kanske kan vi lära oss något av historien. Låt oss titta på historiska valresultat, det enda som egentligen betyder något när man utvärderar en partiledare.

Vänsterpartiets fem bästa val gjorde man 1998, 2002, 1944, 1917 och 1920. Två av dessa resultat fick man under Gudrun Schymans ledarskap. Ett av dem fick man under Andra världskriget. Sitt sämta valresultat fick man i det val som hölls under vänsteråret 1968.

Partiets stabilaste partiledare har Lars Werner varit. Under hans fem riksdagsval gjorde partiet aldrig sämre i från sig än 4,8 och aldrig bättre än 5,8. Störst ökning mellan två val gjorde man mellan 1940 och 1944 – från 3,5 procent till 10,3.

Så vad kan vi lära oss av det här? Att partiet skulle må bra av ett riksdagsval under ett nytt världskrig eller i anslutning till en kommunistisk revolution i Ryssland. En kvinnlig partiledare skulle säkert också kunna fungera. Vill man ha stabilitet i opinion kan man välja någon arbetshäst som heter Lars.

Ett riksdagsval under en global vänstervåg ska man däremot sky.

Tror ni mig inte?

Här är hela listan, val för val, partiledare för partiledare, resultat för resultat.

Carl Winberg/Zeth Höglund

1917: 8,1

Zeth Höglund
1920: 6,4
1921: 4,6
1924: 5,1

Karl Kilbom
1928: 6,4

Sven Linderot
1932: 3,0
1936: 3,3
1940: 3,5
1944: 10,3
1948: 6,3

Hilding Hagberg
1952: 4,3
1956: 5,0
1958: 3,4
1960: 4,5

C-H Hermansson
1964: 5,2
1968: 3,0
1970: 4,8
1973: 5,3

Lars Werner
1976: 4,8
1979: 5,6
1982: 5,6
1985: 5,4
1988: 5,8

Gudrun Schyman
1991: 4,5
1994: 6,2
1998: 12,0
2002: 8,3

Lars Ohly
2006: 5,8
2010: 5,6

Det går ett spöke genom de kungliga slotten. Det är nationalsocialismens spöke. Länge har kungafamiljen plågats av frågor om sina kopplingar till Nazityskland och nazismen. Kungens pappa, arvsprinsen Gustaf Adolf, påstås av vissa historiker ha varit klart tyskvänlig och det finns bilder där han ses skänka pengar till den nazistiska välgörenhetsorganisationen Winterhilfswerk.

Kungens mamma gick till en societetsläkare som under andra världskriget stridit med Waffen SS på östfronten. Kungens systrar lärde sig köra bil av en hängiven nazist som hjälpte norska SS-soldater och landsförrädare att fly till Argentina via Sverige efter krigsslutet. Kungafamiljens sommarresidens Solliden vaktades av en före detta nazisoldat som var närvarande vid en massavrättning av judar utanför Rostov i Ukraina 1942.

Även drottningens familj har plågats av att kopplas i hop med nationalsocialismen. Därför har hovet på drottning Silvias uppmaning utrett fadern Walter Sommerlaths samröre med nazismen. Den första delen i utredningen publicerades i dag.

Vi vet sedan tidigare att Walther Sommerlath gick in i det tyska nazistpartiets utlandsorganisation i december 1934, när han bodde i São Paulo. Sommerlath fick medlemsnummer 3 592 030, det har man funnit i ett arkiv i Berlin.

Inget är känt om hans aktivitet i gruppen, men han stannade kvar i det Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet, NSDAP, genom hela kriget. Det var det inte alla som gjorde. I den brasilianska säkerhetspolisens arkiv framgår att det inte alls var ovanligt att medlemmar lämnade organisationen under trettiotalets lopp, när det stod klart vad nazistpartiet stod för.

Walther Sommerlath var också medlem i sportklubben Germania och i föreningen Deutsche Schule, två klart nazivänliga organisationer.

Men utredningen uppger att drottningen inte kunnat hitta originalversionen av faderns medlemskort. Utredningen redovisar däremot för en affärsuppgörelse som gjordes den 10 juni 1939, mellan Walther Sommerlath och en judisk man, Efim Wechsler.

Enligt utredningen ville Walther Sommerlath flytta tillbaka hem till Tyskland från Brasilien, dit han flyttat som ung. Tillsammans med sin brasilianska fru och två söner flyttade han tillbaka i juni 1937. Han bytte en plantagedeläga i Brasilien samt två industritomter mot en verkstadsindustri som etablerats 1929 av Wechsler.

Inga likvida medel ska ha använts i bytet.

Släktingar till Wechsler säger att han ska ha varit pressad av nazisternas näringsförbud. 1937 inleddes ”ariseringen” av företag, där judiska ägare pressades att sälja sina företag till ”arier”. 1 januari 1939 fick judar näringsförbud. Efim Wechsler ska då ha annonserat ut sitt företag i en tidning. Tidningsannonsen har man inte hittat.

När bytet med Sommerlaths delägarskap i det brasilianska plantaget gick igenom kunde Wechsler och hans familj få inresetillstånd i Brasilien. Därmed undkom de förintelsen.

Redan 2002 avslöjade Mats Deland i tidningen Arbetaren att Walther Sommerlath var nazist – något han hade förnekat när Ulf Nilson intervjuade honom i Expressen 1976. Sommerlath berättade aldrig heller om att han räddat Wechslers familj genom att låta honom ta över delar av plantagen i Brasilien.

Så vad vet vi egentligen om drottningens far och övertagandet av Wechslers verksamhet? Egentligen ingenting.

Det är möjligt att det rörde sig om en rak och ärlig affärssituation. Men det rådde, som sagt, en tvångssituation för judiska affärsinnehavare i Tyskland och det är möjligt att Sommerlath använde sig av det för att kunna ta över Wechslers verksamhet.

Vi vet inte. Och några tydliga svar lär vi inte heller få.

Kreditvärderingsinstitutet Standard & Poors sänkte i helgen för första gången USA:s kreditbetyg från toppbetyget AAA till AA+. Men S&P vilar inte på lagrarna.

På måndagen lät de meddela att nedgraderar bolåneinstituten Fannie Mae och Freddie Mac. Minns ni Fannie och Freddie?

För att citera Eva Franchell från en text skriven i juli 2008:

”Bostadslåneföretagen med snälla namn som Fannie May och Freddie Mac lurade låntagarna många gånger om.

Först lurades de att tro att de hade råd att betala. Sedan fick de betala en ränta de egentligen inte hade råd med. Nu måste de flytta och då har värdet på husen sjunkit så mycket att de inte ens får tillbaka sin kontantinsats.

Krisen har slagit tillbaka på Fannie och Freddie som lånat ut pengar till värdelösa hus. Hela den amerikanska ekonomin gungar och nu riskerar de amerikanska familjeförsörjarna att förlora sina jobb.”

Två månader senare gick Bush-administrationen in och tog över Freddie och Fannie. I februari 2011 meddelades att bolagen ska avvecklas.

På tiden att de nedgraderas, kan man tycka.

Många har undrat vad det ska bli av Björn Fridén nu när han lämnat Aftonbladets ledarsida.

Svaret kom i dag. Kul att killen får något att göra!

Det fanns en tid då Socialdemokraterna var landets bästa hipsterparti. Man vann inga val, men man var coolast i stan. Ni minns hur det var. Mona Sahlin var partiordförande, Moneybrother, Håkan Hellström och Marit Bergman och Bruce Springsteen stod för musiken.

Okej, det var ju inte WU LYF, Bon Iver och Gang gang dance men det vittnade i alla fall om att S-ordföranden befann sig i samtiden. Åtminstone mentalt.

I går sommarpratatade Håkan Juholt i Sveriges Radio. Han spelade elva låtar. Ja, Springsteen var med. I övrigt var det lite folklig fuljazz som det brukar göras reklam för på TV4, en Cornelis-låt, lite svärta från Amy Winehouse och Ella Fitzgerald. Och så en 90-talslåt av Ulf Lundell.

Ungefär som det brukar låta på P4, med andra ord. P4 vinner ingen cred någonstans, men är landets mest lyssnade radiokanal.

Det finns, med andra ord, sämre förebilder för någon som vill vinna valet 2014.

Björn Fridén som har vikarierat på ledarsidan gör idag sin sista dag på redaktionen. Han går vidare mot nytt jobb, nya utmaningar och nya triumfer.

Björn Fridén är inte bara den ende på ledarsidan som blivit omskriven av andra redaktioner för sin förmåga att lösa gigantiska egenimporterade Rubiks-kubar. Björn är även den ende som har lyckats få sitt skrivbord att braka ihop av ren tankekraft.

Vaktmästeriet stod frågande i tio dar och vårt lilla hörn av Aftonbladets redaktionsgolv (ett kontorslandskap som även går under namnet ”den indiska bussen”) såg ut som drabbat av en kärnvapenattack.

Först och främst är Björn emellertid en person som gjort fantastiska insatser på ledarredaktionen.

Här är ett litet axplock. The best of Björn Fridén (so far)

– Björn ger Moderaterna en pedagogisk grundkurs i hur man bildar en folkrörelse.

–  Björn myntar begreppet ”Konståkningshoppselegate”  

– Björn går till botten med Håkan Juholts olika pressar  

– Björn gör den stora intervjun med Tommy Waidelich.  

– Björn delar efter moget övervägande ut priset ”Guldteppanyakihällen” till företaget Nannyakuten.  

– Björn förklarar hur man stavar till Muammar al-Gaddafi  

Framförallt har Björn förstås skrivit ledare. Om hur kvinnor är rättslösa när männen slår. Och om Reinfeldts tal i Almedalen (en av våra mest lästa texter på nätet under Almedalsveckan).

Björn har drivit på i sjukförsäkringsfrågan och förklarat varför det jämlika samhället skulle döda reality-TV.

Björn är inte heller rädd för obekväma frågor: Han tar strid för att Per Schlindmann ska få fortsätta som propgandaminister och slåss för delad föräldraförsäkring. 

Efter de fruktansvärda terrordåden i Norge skrev Björn också en viktig och uppmärksammad krönika om hur främlingsfientligheten organiserar sig på nätet. 

Björn har dessutom tipsat Reinfeldt om vart han bör åka på semester. Och nästa söndag kommer uppföljningen. Då tipsar Björn om vilka platser Håkan Juholt bör besöka. 

Aftonbladets ledarredaktion kommer att sakna Björn Fridén!

Lycka till med allt!

Katrine Kielos

Tanken var alltså att sjukförsäkringsreformen skulle göra upp med bristerna i det gamla sjukförsäkringssystemet. Allt för många som var friska befann sig i sjukförsäkringen, lydde argumentationen från borgerliga företrädare. Nu verkar deinte längre vill kännas vid projektet. Riksdag & Departement rapporterar hur det går med den saken:

Försäkringskassan räknar i en rapport till regeringen med att av dem som utförsäkras kommer 46 procent av männen och 47 procent av kvinnorna att återvända som nya sjukfall. Det kan jämföras med en liknande rapport ett år tidigare, då Försäkringskassans prognos var att 38 procent av de utförsäkrade skulle komma tillbaka i sjukförsäkring.

Det visar sig alltså att folk var sjuka trots allt. Och inget tyder på att de blir friskare. Men skattesänkningarna är i alla fall finansierade.