Har ni hört talas om Sandro Wennberg eller Peter Högberg? Inte?

Det kan snart komma att ändras. Wennberg och Högberg är nämligen den enda två personer som är kandidater till att bli ny partiordförande i Socialdemokraterna.

Peter Högberg var först ute för två veckor sedan när han på sin blogg skrev: Sluta leta jag tar det.

Han fick snabbt en motkandidat i Sandro Wennberg som också kandiderade via sin blogg: Okej okej okej – jag kandiderar.

Jantelagen som råder i svensk politik i allmänhet och i Socialdemokratin i synnerhet har gjort att tanken har stannat vid en tanke. Inte kan väl jag? Inte vågar väl jag?

Men nu har jag bestämt mig. Jag ställer upp. För partiet. För Sverige.

Han går sedan vidare med att konstatera att han inte varken är någon strateg eller talare. Men att det nog löser sig ändå.

På Socialdemokraternas förtroenderåd idag bad Luleås kommunalråd Karl Petersen kandidaterna att stiga fram. Förutom de två bloggarna i det socialdemokratiska bloggnätverket NetRoots; Sandro Wennberg och Peter Högberg har gensvaret varit svalt.

Som ledarsidan tidigare skrivit så får inte valet av ny partiordförande i Socialdemokraterna bli ett påveval. Det får inte bli en sluten process.

Andra bloggar från förtroenderådet: Peter Andersson om vägen framåt. Alexandra Einerstam om vem som sitter i förtroenderådet. Johan Westerholm om förnyelse. Peter Högberg om en välregisserad föreställning.

Anders Lindberg

Det var länge sedan Sverige var neutralt. ”Alla” har känt till det svenska samarbetet med Nato. Nu bekräftar Wikileaks dessutom hur försvarsminister Sten Tolgfors sitter i frekventa samtal med den amerikanske ambassadören, precis som socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin är en väl sedd gäst på ambassaden.

Men som försvarsreportern Mikael Holmström beskriver det i dagens Svenska Dagbladet är det ”inte något regeringarna Persson och Reinfeldt talat högt om inför svenska folket”.

Inför risken att svenska folket skulle rösta nej i en folkomröstning har man i stället valt att ta bakvägen in i Nato. Det är ovärdigt en demokrati.

I Afghanistan strider svenska soldater under Nato-befäl. I Norrbotten samövar svenska och amerikanska soldater och i Natos försvarsplan för Baltikum finns Sverige med som en aktiv deltagare. Samarbetet blir allt mer uppenbart.

Wikileaks fortsätter att sprida information om den svensk-amerikanska samarbetet. Förhoppningsvis innebär det att vi får en riktig Nato-debatt. Sverige ska bara delta i försvarssamarbeten om det är vad svenska folket vill.

Eva Franchell

Alliansen gör upp med Sverigedemokraterna. Centerpartiet och Folkpartiet ger efter för moderater och sverigedemokrater om partibidragen. Det står klart efter torsdagens överläggningar i Konstitutionsutskottet, meddelar TT. Det innebär att partibidragen förblir hemliga. Ingen kommer att få veta vem som finansierar Moderaterna, ingen kommer att få veta vilka krafter som står bakom Sverigedemokraterna.

Det är beklagligt att Moderaterna väljer att samarbeta med Sverigedemokraterna i just den här frågan. Det såg länge ut som om Centerpartiet och Folkpartiet skulle hålla emot, faktum är att de båda partierna gick till val på öppenhet om finansieringen. Men i går gick allianspiskan och Centern och Folkpartiet fick vika ner sig. Nu springer hela Alliansen Sverigedemokraternas ärenden.

Det är helt klart vem som bestämmer i den gruppen. Fredrik Reinfeldt drar sig inte ens för att samarbeta med Sverigedemokraterna i en så här känslig fråga. Han hjälper ett rasistiskt parti att dölja sin finansiering. Vi kommer inte att få veta vilka som står bakom Sverigedemokraterna.

Om förslaget antas i riksdagen kommer Sverige att förbli ett land där korruption kan döljas, ett av få europeiska länder som fortfarande hemligstämplat sin finansiering.

 Frågan är dock inte helt avgjord. På tisdag justeras protokollet i KU och den åttonde december kommer motionerna att behandlas i kammaren. Det återstår att se om alla borgerliga ledamöter verkligen ställer sig på Sverigedemokraternas sida i den slutliga omröstningen.

Eva Franchell

Efter helgens Nato-toppmöte och uppgörelsen med Ryssland talades det om ett symboliskt och definitivt slut på det kalla kriget.

I dag på morgonen, klockan halv sju svensk tid, gjorde ändå skuggorna från just det kalla kriget sig påminda. Brutalt dessutom, i form av två hundra Nordkoreanska artillerigranater över den Sydkoreanska ön Yeonpyeong.

Två soldat har dödats, och flera har skadats, både civila och militärer. Sydkoreanska artilleri besvarade elden, och flygunderstöd kallades in.

Situationen beskrivs som en av de allvarligaste sedan vapenstilleståndet för 57 år sedan. Den sydkoreanska armén har försatts i högsta beredskap och landets ledning har samlats i ett bombsäkert skyddsrum.

Vad som händer i det slutna Nordkorea är inte lika säkert. Tills vidare nöjer sig Pyongyang med att skylla artilleriattacken på Sydkorea.

Klart är att det gått en månad sedan diktatorn Kim Jong-Il pekade ut sin yngste son, Kim Jong-Un, som sin efterträdare. Utländska experter spekulerar om en möjlig maktkamp. Klart är också att Nordkorea just valt att visa de senaste anläggningarna för anrikning av uran för utländska forskare.

Världen ska veta att det utfattiga landet är väpnat till tänderna.

Situationen på den koreanska halvön är ett ständigt hot mot freden. Det väpnade stillestånd som oftast präglat de senaste 57 åren kan när som helst brytas av våld. Och allt som oftast händer precis det.

Nordkoreas ambitioner som kärnvapenmakt gör situationen till den farligaste i världen.

När världens ögon i dag vänds mot Korea handlar det om att undvika att våldet trappas upp. Från Peking kommer uppmaningar till båda länderna måste göra mer för att ”bidra till fred”.

Att få ett stopp på skjutandet kommer dock inte att räcka. Den nordkoreanska kärnvapenrustningen kan inte fortsätta. På den punkten är världssamfundet enigt. Både USA och Kina har de senaste dagarna uppmanat parterna att återuppta sexpartssamtalen om kärnvapenfrågan.

En lösning på den skulle göra världen, och Koreahalvön, till en säkrare plats. Kanske skulle den också öppna för lyfta avspänning, lättnader i sanktionerna och ett bättre liv för människor i Nordkorea.

Men så länge nästan 24 miljoner nordkoreaner tvingas leva i ett land utan mänskliga rättigheter fortsätter det kalla kriget att kasta sin skugga över oss.

Ingvar Persson

Migrationsminister Tobias Billström vill helst låtsas som om kritiken mot hans regler för arbetskraftsinvandring handlar om något annat än den egentligen gör. Inför dagens överläggningar med arbetsmarknadens parter går han ut hårt, på Dagens Nyheters debattsida.

Sverige, förklarar Billström, behöver invandrad arbetskraft. Demografin och näringslivets behov talar sitt tydliga språk. Den arbetsföra befolkningen räcker inte till, och en del av lösningen stavas arbetskraftsinvandring. Det kan till och med bidra till att det skapas fler jobb i vårt land.

Det är faktiskt inga kontroversiella synpunkter. Det finns ingen – utom kanske Sverigedemokraterna – som hävdar att arbetskraftsinvandring behöver stå i konflikt med ökad sysselsättning, eller att den invandrade arbetskraften skulle ”ta jobbet” för människor i vårt land.

Billström slår in öppna dörrar, och han gör det med flit.

Debatten handlar nämligen om något annat. Den lagstiftning som regeringen med Miljöpartiets stöd drivit igenom bygger nämligen på ytterligare en tanke. Det är arbetsgivaren, och arbetsgivaren ensam, som ska avgöra när är dags att rekrytera människor utomlands.

Lite kryptiskt skriver ministern, eller någon av hans underhuggare att ”det bara är arbetsgivaren som vet bäst” vilken arbetskraft som behövs.

Man skulle ju kunna tycka att det räcker att konstatera att arbetsgivaren vet bäst, eller att det bara är arbetsgivaren som vet. Men Billström vill antagligen stryka under sin poäng.

Hur som helst har systemet fått fruktansvärda konsekvenser, framför allt i bärbranschen. Inte nog med att vi höst efter höst sett utblottade människor åka hem fattigare än de kom. I dag har svenska arbetstillstånd uppenbarligen utvecklats till ett redskap för människosmuggling till Europa.

I höst har dessutom flera fackliga organisationer slagit larm om hur missbruket av de nya reglerna spritt sig. Ansökningarna om tillstånd för att få rekrytera arbetskraft till bland annat städ- och restaurangbranscherna har exploderat, i synnerhet i Stockholm.

Och ansökningarna beviljas. Det är ju arbetsgivaren ensam som vet bäst.

Att sedan de villkor som redovisats för myndigheterna blir något annat i verkligheten tycks inte bekymra Billström.

LO ställer två krav i dagens överläggningar. Att ansökningarna om att få rekrytera personal från länder utanför Europa prövas mot arbetskraftsbehovet, och att de villkor som redovisas i ansökningarna också ska vara rättsligt bindande.

Det är faktiskt inga orimliga krav. I synnerhet när Billströms politik i praktiken leder till en sådan exploatering av utsatta människor.

Ingvar Persson

Det har gått lite mer än ett halvår sedan Sverige gick igenom en riktigt tuff avtalsrörelse. Då talade arbetsgivarna om nollavtal och lokala lönesänkningar.

För de anställda blev årets avtal magert, om än inte så dåligt som arbetsgivarna tänkt sig. Ännu ett sätt att visa ansvar för framtiden, efter krisuppgörelsen som innebar att tiotusentals anställda gått ner i arbetstid och lön under 2009.

Innan bläcket riktigt torkat på årets avtal passade teknikarbetsgivarna dessutom på att säga upp Industriavtalet, grunden för de senaste årens lugn på arbetsmarknaden.

Nu förbereds nästa års förhandlingar och i dag samlades fackförbundet IF Metalls avtalsråd. Ombuden är bekymrade. När vinsterna och order kommer tillbaka planerar nämligen många företag inte för investeringar eller kompetensutveckling. I stället riskerar vi att få stora aktieutdelningar och ännu ett varv i direktörernas bonuskarusell.

Nästa års avtalsförhandlingar skulle ha blivit en komplicerad historia ändå. Utan förhandlingsordning, med en internationell ekonomi i otakt och avtal som löper ut vid olika tidpunkter finns gott om fallgropar.

Får IF Metalls ombud dessutom rätt, och direktörer och aktieägare passar på att berika sig så snart de kan lär inget samhällsansvar i världen kunna hålla tillbaka kraven på kompensation för löntagarna.

Risken är stor för nya självmål av giriga direktörer och otåliga aktieägare.

Ingvar Persson

 Migrationsverket stoppar utvisningarna av kristna irakier.

Efter begäran av Europadomstolen stoppades 150-talet utvisningar bara under tisdagskvällen. Flera av de berörda skulle ha suttit på det flyg som enligt planerna skulle ha lämnat Sverige för Irak klockan fyra på onsdagsmorgonen.

De utvisade hade överklagat till Europadomstolen, men där hann man inte behandla alla ärenden som kommit in. På tisdagskvällen blev trycket så stort att Migrationsverket i allra sista minuten sköt upp samtliga utvisningar under onsdagen.

Frågan är fortfarande varför Migrationsverket hade så bråttom att man först inte ville vänta tills alla ansökningar behandlats av Europadomstolen?

I Irak har säkerheten för minoritetsgrupper som de kristna försämrats. I en attack mot en kristen kyrka i Bagdad den sista oktober dödades 60 personer.

Kristna irakier ska inte utvisas så länge de riskerar livet i Irak. Migrationsverket måste ta ansvar för människoliv och visa respekt för Europadomstolens arbete.

Eva Franchell

För den som tror att Socialdemokraterna bara ägnar sig åt fraktionsstrider är det dags att tänka om. Bortom löpsedlarna pågår en intensiv debatt om partiets framtid, med fokus på analys, politiska förslag och organisation.

Här är några länkar för den som vill läsa mer.

En bra ingång i debatten är bloggnätverket Netroots portal för s-bloggare som skrivit analyser av valresultatet.

Öppna kriskommissionen bildades av några s-bloggare, och lanserades som en öppen struktur genom en debattartikel i Expressen.

Deras första rapport går att läsa här, och alla som vill är välkomna att delta i arbetet.

Några bloggare som skrivit mycket om valet är tex Peter Andersson, Marika Lindgren Åsbrink, Peter Högberg, Alexandra Einerstam, Sandro Wennberg och Johan Westerholm. Johan Sjölander skriver intressant om vad S-krisen innebär för regeringen.

Så. Slutsnackat om att det inte finns någon S-förnyelse. 

-Vi måste orka debattera innehållet i politiken, parallellt nu, säger Mona Sahlin. Det här får bli en avstamp för en förnyelseprocess.

-Men också viktigt vem som styr partiet.

Vi måste orka vända oss utåt, över 65 procent av partiets medlemmar äldre än vad jag är, säger Mona Sahlin, 53 år. 

Hon vill se en föryngring, ett öppnare parti med en bättre partikultur och gärna i allians med andra partier.

Kongressen blir sista veckan i mars, vecka 12.

-Beslutet har vuxit fram, jag gick och klippte mig i går, så då hade jag bestämt mig. 

-Jag har funnits med väldigt länge. Det hade inte varit rimligt att gå till väljarna med samma ansikten. 

-Det är rätt att sluta nu, nu är det viktigt att andra tar vid.

Mona Sahlin vill inte lägga sig i efterträdarfrågan. Men hon vill se omprövning tillsammans med fasthet och trygghet. 

Hon tänker inte sitta kvar i riksdagen, men hon vill fortsätta arbetet mot rasism och homofobi. 

Sannolikt hade hon väntat med att avgå till i december, men nu blev det så pass bråttom att hon bestämde sig för att avgå redan i dag.

Eva Franchell

Nu har Mona Sahlin kommit in i lokalen. När partiet går till extrakongress i mars ska det välja ny partiledare, säger hon.