Mona Sahlin har just blivit enhälligt omvald som partiledare för Socialdemokraterna.

”Jag väjer inte när det börjar blåsa – tvärtom”, sade Sahlin i sitt tacktal.

Hon framhöll också att hon känner sig trygg med de nya vännerna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

– Tillsammans är vi starka nog, kompetenta nog, erfarna nog och arga nog för att byta inte bara regering utan även politik.

Det får man hoppas – att ett regeringsskifte innebär ett politikskifte.

Knappt hade LO hunnit meddela beslutet om gemensamma krav inför nästa års avtalsrörelse förrän Trä- och möbelarbetsgivarna reagerade. Både budskap och språkbruk var förutsägbart.

– Oansvarigt, verklighetsfrämmande och omodernt, utbrast förhandlingschefen David Johansson.

Frågan blir, varför valde den ryske psykoloven och nobelpristagaren Pavlov hundar för sina experiment om betingade reflexer? 

Han hade ju lika gärna kunnat arbeta med svenska direktörer.

Ingvar Persson

Tjänstesektorns motsvarighet till Industriavtalet. Så annonserar i dag Almega, Unionen och tre Sacoförbund sin överenskommelse om en ny förhandlingsordning.

Precis som Industriavtalet bygger överrenskommelsen på tidiga diskussioner och klara regler för förhandlingarna, allt för att undvika konflikter. Parterna ska ta ansvar för god sed, men också för att försvara kollektivavtalens räckvidd och respekten för dem. det är naturligtvis utmärkt.

Ändå är jämförelsen med Industriavtalet magstark.

Inte bara därför att Industriavtalet nu, efter tolv år, har inarbetade rutiner på ett sätt som bara tiden kan skapa. Det nya avtalet för tjänstesektorn saknar dessutom en avgörande byggsten för samarbete, nämligen allas medverkan.

Bland undertecknarna av det nya samarbetsavtalet för tjänstesektorn finns inget LO-förbund. Därmed reduceras det i parktiken till interna ordningsregler i samvaron mellan undertecknarna.

Det hindrar inte att det kan finnas de som vill mer, arbetsgivarorganisationen Almegas direktör Jonas Milton till exempel.

Milton berättar gärna att han vill ha en ordning utan centrala normer för lönebildningen, och syftet är knappast att tillåta extra löneökningar. Vad Milton önskar sig är riktigt låga löner i den framväxande sektorn för privata tjänster. Större lönespridning, helt enkelt.

För dagen har han god hjälp av lågkonjunkturen och av regeringen som rustat ner trygghetssystemen, eller sänkt reservationslönen för att använda finansdepartementets interna språkbruk.

Det är inte svårt att gissa att Milton nu tänker använda sitt nya samarbetsavtal för att ännu en gång utmana industrins normerande roll i lönebildningen.

Utan traditioner, utan instrument för att avgöra konkurrenskraften gentemot utlandet och, framför allt, utan de fackliga organisationer som sannolikt berörs mest lär Milton dock misslyckas ännu en gång.

Och tur är väl det.

Ingvar Persson

I dagens Korseld med Wanja Lundby-Wedin intervjuas bland andra Svenskt Näringslivs Urban Bäckström som säger sig vara oroad att färre väljer att vara med i facket.

Det skorrar falskt. Om han verkligen vill slå vakt om den svenska modellen som bygger på starka parter på arbetsmarknaden så borde han se till att alla företag accepterar kollektivavtal och inte motarbetar facken.

De stora svenska rovdjuren, björn, varg, järv och lodjur, har blivit fler. Under de senaste tio åren har den svenska rovdjurspolitiken varit ganska framgångsrik.

Tills i dag då riksdagen tog beslut om en ny politik som säkert gynnar jägarna, men knappast garanterar rovdjurens tillväxt.

Så blir det när jägarna har rösträtt, blir valda och till slut kan hamna i riksdagen.

Vargarna däremot, de får gömma sig i skogen och vågar de ens närma sig Stockholm, då blir de skjutna på stubinen. 

Eva Franchell

Folkpartiet meddelar nu att partiet bestämt sig för att återförstatliga skolan. I en stort upplagd artikel i Dagens Nyheter, var annars, lägger partiledaren ut texten, sufflerad av partiets kommunalpolitiska företrädare.

Det är en bister bild Folkpartisterna målar upp av situationen i det svenska utbildningsväsendet. Kommunerna skyller på staten, och staten på kommunerna. Dessutom satsar kommunalpolitikerna olika mycket på skolan. ”Ambitionerna varierar”, som Folkpartisterna uttrycker det.

Alltså ett återförstatligande, med statliga regler, statligt ansvar och statliga skolledare. Och naturligtvis med statliga pengar. Kommunalpolitikerna kan även i fortsättningen få visst inflytande över skolbyggnader och skolgårdar.

”Ingen ska få sämre förutsättningar i livet därför att de råkar bo i en kommun som inte prioriterar utbildningsväsendet”, skriver Folkpartisterna.

Det låter kraftfullt.

Frågan är bara, vågar vi lita på att staten kommer att prioritera utbildningsväsendet högre än de kommunala politikerna?

Och kanske framför allt, hur får Folkpartisterna ihop bilden av en skola där skolministern personligen garanterar studieresultaten med dagens allt mer privatiserade skolväsende där valfrihet, snarare än rättvisa, tycks vara ledordet?

Ingvar Persson

Djurgården och Hammarby under strecket. Mjällby och Åtvidaberg färdiga för avancemang.

Om fotbollen vore ett politiskt parti skulle vi nu tvingas läsa nya långa artiklar om de förlorade stockholmarna.

Ingvar Persson

Äntligen! Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund lanseras som klädlinje rapporterar SSUs tidning Frihet.  

Staten borde sluta upp med att betala ut bidrag efter naturkatastrofer, som tsunamin eller stormen Gudrun. Den slutsatsen drar Professor Göran Skogh i en rapport till finansdepartementet.

Argumentationen är klassisk. Reseföretag och skogsägare vet att det kan inträffa katastrofer, alltså borde de teckna försäkringar. Bidrag från staten skapar ansvarslöshet och snedvrider konkurrensen.

På en punkt tycker Skogh ändå att staten ska ta ansvaret. Det gäller större industriolyckor, som ett kärnkraftshaveri. Då kan nämligen den som är ansvarig inte betala.

Det är förstås sant, men med professor Skoghs egna argument borde väl slutsatsen bli att verksamhet som är så farlig att den förutsätter statliga garantier inte borde bedrivas alls.

Ingvar Persson

Seger med 4-1 mot Albanien i Lars Lagerbäcks och Roland Anderssons sista landskamp.

Ett värdigt slut, som Margareta Winberg skulle ha uttryckt det.

Ingvar Persson