Så har det då kommit, det första numret av Arbetsförmedlingens nya interna tidning ”På Jobbet”.

Den nya publikationen ska ersätta Arbetsförmedlingens klassiska tidning ”Arbetsmarknaden”, som sedan 1989 självständigt bevakat utvecklingen på svenska arbetsplatser. Men nu är det alltså nya tider.

På Arbetsmarknaden hade chefredaktören det publicistiska ansvaret, i På Jobbet är det Arbetsförmedlingens kommunikationsdirektör som har sista ordet. Det har förstås skapat oro för att tidningen i stället för oberoende journalistik ska få ägna sig åt att föra ut de åsikter som passar myndighetens chefer.

Hur det blir med den saken återstår kanske att se. I vilket fall är det generaldirektören själv, Angeles Bermudez Svankvist, som inleder med att berätta ungdomsminnen från sin tid tolvårig bagare på Mallorca.
Vi får också veta att Bermudez Svankvist är lite bekymrad för den ekonomiska oron i världen.

Själv faller jag dock för en liten ingress till en artikel om arbetsmiljön på arbetsförmedlingen. Det är trots allt ett känsligt område för vilken interntidning som helst, till och med om inte de senaste medarbetarundersökningarna pekat på att förtroendet för ledningen rasat genom golvet.

På Jobbet väjer dock inte, och ingressen till artikeln ”Orden som skrämmer” förtjänar som sagt att återges i sin helhet. Så här står det:

Omkullvräkta bord, pappersbuntar som slängs på golvet, hårda ord och knuffar. Så kan hotet och våldet se ut på arbetsförmedlingarna runt om i landet. Men rätt möblering, tillräckligt med personal och rätt bemötande kan hjälpa.

Den naturliga frågan är väl om den nya redaktionen redan fått en överdos av coachning i positivt tänkande?

Ingvar Persson

Det verkar inte vara så trevlig stämning på Arbetsförmedlingen. I myndighetens egen arbetsmiljöenkät, som SVT berättade om i går, tecknas en mörk bild av läget.

Arbetsklimatet upplevs som allt mer stängt, stressen ökar och rekordhöga 22 procent av alla anställda är missnöjda med situationen på jobbet.
I fjolårets enkät hade även förtroendet för Arbetsförmedlingens generaldirektör Angeles Bermudez-Svankvist rasat: från 69 till 56 på en 100-gradig skala. Frågan om förtroendet för generaldirektören var i årets enkät bortplockad, för säkerhets skull.

Arbetsförmedlingens ledning ska nu upprätta en central handlingsplan tillsammans med de fackliga organisationerna för att komma till rätta med problemen. Fackförbundet ST nöjer sig inte med det och kräver i stället en kriskommission.

ST genomförde i fjol en egen arbetsmiljöenkät bland sina medlemmar på Arbetsförmedlingen. Enkätsvaren berättar om en kultur av rädsla och tystnad på myndigheten:

”Organisationen är mycket toppstyrd och ingen vågar säga emot”, ”GD hotar/skäller ut högre chefer och fackliga som försöker påverka”, ”Nu pekas med hela handen – piskan viner…”, ”Straffas med lägre lön och blir nedtryckt och tystad”, ”Ständigt nya orimliga krav uppifrån”, ”Gillar jobbet men uppdraget är omöjligt i förhållande till de förutsättningar som ges”.
– 44 procent av medarbetarna upplever att man inte törs säga vad man tycker. Och hälften tycker att det blivit sämre under senaste året, sa Fredrik Andersson på ST då.

Orsakerna till att personalen på Arbetsförmedlingen inte vågar säga vad de tycker är rädsla för repressalier, exempelvis utebliven löneökning eller omplacering. Många anställda vittnade om att den ökade detaljstyrningen och ständigt nya arbetsuppgifter tar tid från att sköta själva uppdraget: Att hjälpa människor att hitta ett jobb.

När ST presenterade resultatet av den arbetsmiljöundersökningen skickade generaldirektör Bermudez-Svankvist ut sin pressavdelning för att ifrågasätta statistiken. Inte för att berätta hur arbetsmiljön skulle förbättras.

Just det lär nog inte hända den här gången. Det är ju myndighetens egen undersökning vi talar om, gubevars.

I alla händelser är Arbetsförmedlingen är värd ett bättre öde än den nuvarande regimen.

Daniel Swedin