Om inte Ulf Kristersson, moderaternas finansministerkandidat, varit den han är hade helgens ekointervju kunnat sluta i en riktig praktpudel. När det gäller ett av den förra regeringens prestigeprojekt gav Kristersson nämligen motvilligt sina kritiker rätt på alla punkter.

I budgetmotionen som Kristersson presenterar i morgon föreslår han att den rabatt som arbetsgivare fått när de anställer ungdomar i praktiken tas bort. Som ett slags fikonlöv vill Moderaterna, precis som Folkpartiet, bara behålla en lägre avgift för de allra yngsta.

Vi vill koncentrera våra insatser på dem som har störst problem, sa Kristersson.
Indirekt medger moderaterna ändå att de speciella arbetsgivaravgifterna för unga varit dyrt, skapat få nya jobb och inte hjälpt de som skulle behöva hjälp.

Alltså precis det till exempel Aftonbladets ledarsida gång på gång sagt.

Den särskilda arbetsgivaravgiften blev en ordentlig bonus till branscher som ändå skulle ha anställt ungdomar – till exempel snabbmatskedjorna eller försvaret – men inte ett sätt att minska ungdomsarbetslösheten.

Allt det där hade Moderaterna ha kunnat räkna ut redan innan systemet infördes. Och i vart fall skulle Anders Borg ha kunnat reagera när utvärderingarna började trilla in.

2013 kom till exempel Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering fram till att varje nytt ungdomsjobb kostat staten minst en miljon kronor om året.

Om arbetsgivaravgiften sänks för McDonalds eller Max betyder det bättre marginaler och kanske billigare hamburgare. Men det betyder inte att fler unga får jobb.

Ändå har de borgerliga regeringarna hållit fast vid systemet som kostade 18 miljarder om året. För ett år sedan räddades rabatten med hjälp av Sverigedemokraternas stödröster.

Det borde som sagt ha slutat i en ursäkt. Men det ligger uppenbarligen inte för Ulf Kristersson att erkänna att han haft fel.

I dag berättar SVT om en rapport som de fått läsa. Den kommer från IFAU (Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering) och handlar om effekterna av den sänkta arbetsgivaravgiften för unga.
Rapportförfattarna konstaterar att de få jobb som skapats blivit riktigt dyra.

Det är inte det minsta konstigt. I själva verket behöver man inte ens vara forskare för att förstå hur knasigt det är tänkt. Det räcker att hålla reda på nollorna.

Jag gjorde själv ett blygsamt försök på Aftonbladets ledarsida redan i höstas.

Det konstiga är i stället att den politiska debatten fortsätter år efter år utan att någon tycks ta in en enda siffra. Det senaste exemplet fick vi i gårdagens partiledardebatt, där Annie Lööf gick på som om nationen skulle stanna utan ungdomsrabatten på arbetsgivaravgiften.

Finns det verkligen ingen på näringsdepartementet som kan förklara siffrorna för Annie Lööf? Eller för hennes kollegor i regeringen?

Sedan Miljöpartiet av något obegripligt skäl nu rättat in sig bakom Lööf är debatten dessutom dummare än någonsin. Nu ska vi till och med betrakta de sänkta arbetsgivaravgifterna för unga som ett hinder för regimskifte.

Miljöpartiet påstår att arbetsgivarna har vant sig.

Vant sig vid vad då? Att deras anställda slutar fylla år?

Man tar sig för pannan.

Det är förstås bra att IFAU ännu en gång sticker hål på myten om regeringens effektiva politik, men det lär inte hjälpa. Om ett halvår står de fyra borgerliga partiledarena – och Åsa Romson – där igen och arbetar upp sig till raseri i försvaret av en av de dummaste reformer som har hittats på i det här landet.

Ingvar Persson

Alliansregeringen har satsat på två enormt kostsamma reformer för att försöka få fram fler jobbtillfällen för framför allt unga och utlandsfödda. Den ena av dem var halveringen av arbetsgivaravgiften för unga, den andra var den sänkta restaurangmomsen.

Båda satsningarna har kostat cirka 50 respektive fem miljarder kronor styck.
Inget av dem har skapat några direkt mätbara nya jobb.

De största vinnarna har i stället varit företag i hotell- och restaurangbranschen.

Alliansfrittsverige.nu har tillsammans med grafikern Knut Stahle tagit fram bilden ovan som visar en av reformernas största vinnare – McDonalds.

De senaste fem åren har restaurangkedjan tjänat 140 miljoner kronor på alliansens sänkning av arbetsgivaravgiften för unga.
Det motsvarar 14 miljoner små cheesburgare.
Om man skulle lägga burgarna på rad skulle de räcka från Treriksröset till södra Småland.
De skulle även räcka till att anställa 280 sjuksköterskor i vården.

Moderaterna och McDonalds har sedan länge en intressant relation.
När alliansen sänkte krogmomsen tackade hamburgerkedjan regeringen i en reklamkampanj.
I valrörelsen 2010 gjorde Filippa Reinfeldt, sjukårdslandstingsråd i Stockholm, reklam på McDonalds brickunderlägg.
Moderate riksdagsledamoten Anton Abele har sjungit hamburgarens lov och i olika sammanhang hyllat McDonalds som arbetsgivare för unga.

Oppositionen har sågat den sänkta krogmomsen och den halverade arbetsgivaravgiften för unga. Till och med de ekonomiska experterna i Finanspolitiska rådet, som ska granska regeringens ekonomiska politik, har varit skarpt kritiska mot reformerna. Ändå fortsätter Moderaterna fylla McDonalds kassor med skattepengar. Vi väntar fortfarande spänt på att få svar på hur intim relationen mellan de två M:en är. Sponsrar McDonalds Moderaterna?