Regeringens nya otrygghetschock

Minns ni Fredrik Reinfeldts toalettpappersrulle med ”jobbförslag” som han rullade ut i Aftonbladets partiledardebatt i förra veckan?

Ett av förslagen i rullen var ett löfte om att provanställningstiden i Sverige ska förlängas från sex till tolv månader.

En provanställning är en sorts visstidsanställning med den viktiga skillnaden att en provanställning kan sägas upp som helst. Arbetsgivaren behöver inte motivera för dig du blir av med jobbet och du har heller ingen chans att få din uppsägning prövad rättsligt. Om man – efter att prövotiden är slut – inte får en tillsvidaretjänst behöver arbetsgivaren inte heller ge något skäl.

Och det här – att ge arbetsgivare möjligheten att dröja i ett år innan de bestämmer sig för om personalen duger till jobbet – ska alltså ge nya arbeten?
Nej, det är det väl ingen som verkligen tror.

Däremot är det ett ypperligt sätt att försämra anställningsskyddet och minska löneökningarna.

I går riktade landets tre stora fackliga centralorganisationer – LO, SACO och TCO – skarp kritik mot regeringsförslaget.

Kritiken ser lite olika ut. LO varnar för att provanställningarna kommer missbrukas och att arbetsgivarna får allt större makt över arbetsmarknaden. Förlängd provanställning minskar flexibilitet på arbetsmarknaden, hävdar akademiker- och tjänstemannaorganisationerna. Och visst. Vem vågar byta jobb om man står framför ett år av otrygghet på det nya arbetet?

I en situation där Sverige i år efter år bryter mot EU:s visstidsdirektiv – med varningar och hot om böter från EU – vore förlängd provanställning dessutom rent destruktivt.

Allt det här vet förstås Anders Borg, som fått försvara förslaget. Det var ju därför han också öppnade för att dra tillbaka alltihop, men inte med mindre än att facken ser till att teckna omställnings- och yrkesintroduktionsavtal och på så sätt ta ansvar för hans egna jobbmisslyckande.

Borg vill få fackliga ledare att känna att de är skyldiga honom en gentjänst om han sätter stopp för vanvettet med mer otrygghet på arbetsmarknaden.

Det är en skamlös strategi som förvisso passar en regering som har sin jobbpolitik nedtecknad på en toarulle.