Flera opinionsbildare har på senare tid pratat om att Sverige borde återupprepa ”Luciabeslutet” 1989 om att tillfälligt begränsa flyktinginvandringen.

Denna idé har länge cirkulerat på högerextrema sidor och därför har väl ingen tagit den på allvar.

Men alltihop bygger på ett missförstånd.

Själva beslutet fattades 13 december 1989 av regeringen Ingvar Carlsson och innebar att:

Asyl kommer endast att ges till de asylsökande som uppfyller kraven enligt FN:s flyktingkonvention och till dem som i övrigt har särskilt starka skyddsbehov.

Louis Dane, doktorand i offentlig rätt vid Stockholms universitet går igenom det juridiska här.

Luciabeslutet upphävdes av regeringen Carl Bildt 1991 och sedan Sverige gick med i EU 1995 gäller helt andra regler för vad Sverige som enskilt land kan besluta. Vi kan idag enbart ändra på de beslut vi själva nationellt förfogar över.

Louis Dane har gått igenom siffrorna för i år. Sverige har gett 6734 personer uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov. 15 av dessa är så kallade ”övriga skyddsbehövande” som får stanna enligt nationellt fattade beslut,  364 fick stanna av ”humanitära skäl” som vi också teoretiskt inte behöver låta stanna.

Hon skriver:

Så visst, om man med ropen efter ett nytt Luciabeslut är ute efter att hindra 15 personer av 6734 att få uppehållstillstånd i Sverige så är det fullt möjligt.

Ropen på ”Luciabeslut” handlar återigen om vårt behov av enkla lösningar på svåra problem. Sanningen är dock: dessa är aldrig så enkla som de ser ut.

Bortsett från att ett ”Luciabeslut” idag inte är juridiskt möjligt är ju den verkliga frågan vad som skulle hända med alla de människor vi skulle kasta ut.

Folk flyr ju inte från terrorsekten Islamiska staten för att de tycker det är roligt, de fler för att alternativet är förföljelse och död.

Och vad är egentligen meningen med en asylrätt som ”tillfälligt avskaffas” när människor måste fly?

Anders Lindberg

Alliansregeringen upprepar att ”arbetslinjen” ska gälla i migrationspolitiken. Snacka går ju. Snarare är det linjen ”Ökade krav på flyktingar ska ge oss fler röster” som gäller.

Ett exempel:

Före jul bestämde regeringen att asylsökande måste kunna visa upp pass eller annan id-handling för att få arbeta i Sverige. Sedan dess har antalet asylsökande som jobbar minskat med hela 90 procent, visar Radioekots granskning.

En del av minskningen beror på att det kommer färre asylsökande till Sverige och på att asylutredningarna ibland går snabbare. Men huvudförklaringen är de nya reglerna. Som migrationsminister Tobias Billström försvarar:

”Å ena sidan så bjuder den asylsökande till och ställer upp med att visa sina id-handlingar, detta i ett läge då vi vet att ungefär 90 till 99 procent av de som kommer inte visar sina id-handlingar och uppger att de inte har tillgång till dem.  Å andra sidan så erbjuder vi tillträde till arbetsmarknaden under förutsättning att man visar sin goda vilja. Det tycker jag är en bra balans.”

BIllströms ordval är otroligt. Asylsökande ska ”bjuda till” och ”visa god vilja” genom att visa sina id-handlingar. Men om de faktiskt inte har några?

Radioekot berättar om Abebeche, asylsökande från ett afrikanskt land. Hon har inget pass, det tog polisen i hennes hemland ifrån henne när hon satt i polishäkte. Hon blev våldtagen och misshandlad. Hennes man är försvunnen. Själv är hon efterlyst och hon har ingen kontakt med sin familj. Hon kan därför inte styrka sin identitet och får inte arbeta i Sverige.

Sådana är konsekvenserna av Billströms politik, som ersätter arbetslinjen med arrogans.

Åsa