Den 18 maj kan 300 tidningsgrafiker som är organiserade av GS-facket komma att gå ut i strejk. Tidningar som Östgöta Correspondenten, Bohusläningen, Dagens Nyheter, TTELA och Expressen kommer i sådana fall att drabbas. Vad strejken handlar om kan man läsa här.

En som är mycket vred över strejkvarslet är Expressens liberale chefredaktör Thomas Mattsson. Det är ett ”historiskt misstag”, menar chefredaktören i en bloggpost på Expressen.se.

Mattsson tycker inte att en strejk som drabbar företaget där han är chef kan vara rimlig eftersom hans företag gör så viktiga saker. På så sätt är han ingen unik chef, men det finns ett resonemang som är lite intressant.

Så här skriver Thomas Mattsson:

Som chefredaktör för en privatägd kvällstidning på en konkurrensutsatt marknad där den andra aktören, socialdemokratiska Aftonbladet, delägs av LO är det naturligtvis också extra stötande att ett av LO:s medlemsförbund, alltså GS-facket, valt att strejkhota just Expressens tryckeri, men inte Aftonbladets…

Hoppla!

Tydligen vill Expressens chefredaktör ha en generalstrejk.

Tja, det är i alla fall konkurrensneutralt.

Varje år betalar svenska arbetsgivare ut 1 400 miljarder i löner. De pengarna utgör grunden för hela den svenska ekonomin och det är klart att det betyder något hur de fördelas.
På många sätt är det just det som avgör vilket samhälle vi får. Lönebildningen, alltså hur lönerna sätts, borde med andra ord vara en av de saker vi diskuterar allra mest.

Riktigt så är det inte.

Nästa år ska drygt 450 av arbetsmarknadens 650 kollektivavtal förhandlas om. Det gäller bland annat löneavtalen för industrin som de senaste 20 åren varit basen för hela den svenska lönebildningen.

Och som om inte det vore nog, missnöjet och osäkerheten är större än på mycket länge. Riksbanken är bekymrad, fackförbunden oense och arbetsgivarna på krigsstigen. Och dessutom har staten med tre miljarder kronor i ryggen kastat sig rakt in i lärarnas avtalsrörelse.

Det ser ut som nästa år kan bjuda på en holmgång som kommer att påverka Sverige.

Ändå skriver tidningarna knappast om löneförhandlingarna och det offentliga samtalet har helt andra saker att syssla med. Och när löner trots allt diskuteras är det inte alltid så lätt att se hur det hänger ihop med löneförhandlarnas vardag.

I ett försök att placera lönebildningen på den offentliga kartan publicerar journalisterna Anna Danielsson Öberg och Tommy Öberg nu skrivit boken “Ledartröja eller tvångströja?”. Båda har bevakat arbetsmarknaden i årtionden och tillhör Sveriges mest erfarna journalister på området.

I dag presenterades boken på ett välbesökt seminarium i fackförbundet Visions lokaler.

Boken är framför allt en genomgång av de senaste 25 åren som på arbetsmarknadens område dominerats av industriavtal, arbetsfred och reallöneökningar. En slutsats är faktiskt att det på sista raden ändå är arbetsgivarna som vunnit mest.

Men boken innehåller också ett kapitel om ödesåret 2016 och de utmaningar dagens lönebildningsmodell står inför nu. Det handlar om att sätta dagens konflikter i perspektiv.

Nu återstår att se om “Ledartröja eller tvångströja?” faktiskt kan bidra till en bättre debatt om en av våra stora samhällsfrågor, lönebildningen.

@md2perpe @DrEstvall @FMSFpunktSE Jag är inte så insatt i vad strejken gäller.

— Markus Uvell (@markus_uvell) June 19, 2013

Markus Uvell, vd på näringslivets ideologiska lekstuga Timbro, ett par timmar efter att han uttryckt att de moderater som kör gratisbussar för att bryta bussstrejken agerar ”både roligt och rätt”.

Daniel Swedin

I morgon ska facken inom industrin formellt överlämna sina avtalskrav till arbetsgivarna. Men redan pågår en enorm aktivitet på andra områden. Byggnads redovisade vad de vill ha ut av årets förhandlingar i går. Seko gjorde samma sak inför arbetsgivarna på väg- och banområdet i dag.

Men framför allt har LO:s största förbund, Kommunal, i dag växlat krav med arbetsgivarna.

I grunden vill Kommunal förstås se LO:s avtalsplattform genomförd. Löneökningar på minst 700 kronor i månaden och en förlängning av tillägget vid föräldraledighet. Men dessutom vill Kommunal ha regler som begränsar arbetsgivarnas rätt att använda otrygga anställningsformer, och i princip ett stopp för ”delade turer”.

Till stor del kommer förstås resultatet för kommunalanställda, vägarbetare och andra ändå att bestämmas av hur det går i industrins förhandlingar. Principen om industrins roll som norm för lönebildningen gäller fortfarande.

Att till exempel Kommunal ändå väljer att formellt presentera sina krav redan i dag ger förbundet en möjlighet att peka på att förhandlingarna inte bara handlar om pengar. Kraven på anständiga arbetsvillkor handlar inte bara om kommunalarbetarnas arbetsmiljö, utan lika mycket om att den offentliga sektorn ska kunna erbjuda trygghet och kvalitet till gamla och sjuka.

En avtalsrörelse handlar faktiskt om det också.