Centerpartiets riksdagsledamot Staffan Danielsson ställer på sin blogg en fråga:

Uppenbarligen anser flyktingar till EU att Sverige har de bästa regelverken, eftersom en så oproportionerligt stor andel av t ex ensamkommande flyktingungdomar väljer att ta sig till Sverige, ca 25-30 procent.

Menar Anders Lindberg, Aftonbladet, och menar Miljöpartiet att detta är en alldeles för låg andel och att Sverige istället borde sträva efter att ta emot 50 eller 75 procent av flyktingungdomarna?

Jag kan inte svara för Miljöpartiet men jag tycker frågan är fel ställd och jag vill förklara varför.

Men jag vill börja i en annan ände.

Enligt FN:s flyktingkommissariat UNHCR (läs mer i Global trends 2011) finns det i världen 25,9 miljoner människor som är på flykt både utom och inom länder på grund av konflikt eller förföljelse. Drygt 10 miljoner är flyktingar och drygt 15 miljoner är internflyktingar.

Av flyktingarna tar utvecklingsländerna emot 80 procent och världens 48 minst utvecklade länder tar emot 2,3 miljoner flyktingar.

Sverige beviljade förra året 12 726 uppehållstillstånd till flyktingar eller motsvarande. Antalet ensamma flyktingbarn som fick uppehållstillstånd samma år var 2036.

När Staffan Danielsson pratar om ”oproportionerligt stor andel” av är det dessa 2036 barn han menar. Så vad är det oproportionerligt mot?

De 25,9 miljoner människor som är på flykt i världen? Eller att Norge bara tog emot 858 ensamma barn 2011?

Staffan Danielssons horisont sträcker sig till Norge. Men om andra inte tar sitt ansvar, är det verkligen ett argument för att vi inte ska ta vårt?

Har Sverige möjlighet att ge uppehållstillstånd till fler än 2036 ensamma flyktingbarn?

Ja, Staffan, vi har möjlighet. Därför att vi är ett av världens rikaste länder och därför att alternativet är det vi ser hända just nu. Att barn, fruktansvärt traumatiserade barn, som Ali, 15 år, inte får hjälp. Trots att vi kan hjälpa. Vad säger det i så fall om oss?

Den rimliga frågan är inte om vi ska ta emot 50 eller 75 procent av de ensamma flyktingbarnen som kommer till Europa.

Den rimliga frågan är i stället hur vi hjälper fler och hur vi påverkar våra vänner i EU att hjälpa fler.

Och i ditt fall Staffan, är frågan vad du som riksdagsledamot tänker göra för att uppnå det?

Anders Lindberg

Krisen inom Stockholms barnsjukvård förvärras. 

Moderata sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt fortsätter att dra ner på barnens vård. I går beslutade landstinget om ett nytt avtal för de barnmedicinska mottagningarna vid Astrid Lindgrens barnsjukhus.  

Oppositionen anser att mottagningarna borde få sju miljoner mer. Totalt behövs ytterligare 100 miljoner kronor inom barnsjukvården. 

Men Filippa Reinfeldt sänkte hellre skatten än satsade på barnen. Och hennes nedrustning fortsätter trots att Lex Maria-anmälningarna borde tala sitt tydliga språk:

Tonåring med missad hjärntumör.

4-årig flicka får feldosering av medicin.

En nyfödd tvillingsyster får feldosering.

En 4-årig pojke får en överdos morfin.

Antalet Lex Maria-anmälningar mot Astrid Lindgrens barnsjukhus ökar för varje år. Härom dagen anmäldes sjukhuset av ett föräldrapar. Deras ettåriga dotter dog i sviterna av en lunginflammation som inte följdes upp. Uppräkningen av misstag, stress och slarv bara fortsätter på sjukhusets egen hemsida:

Nyfödd flicka felbehandlad på grund av dålig journalföring.

En fyra månader gammal flicka får feldosering.

Hela datasystemet klappar ihop under ett dygn. 

Listan kan göras ännu längre. Personalen på Astrid Lindgrens sjukhus har minskat, personalomsättningen är stor och tjänster har inte återbesatts. Nyutbildade sjuksköterskor och undersköterskor utan specialistkompetens tar hand om svårt sjuka barn. Journalsystemet fungerar inte. Det handlar om en organisation som går på fälgarna.

Men med Filippa Reinfeldts politik blir det ytterligare effektiviseringskrav på samtliga avdelningar. 

Personalen på Astrid Lindgrens barnsjukhus måste få en chans att ta sig ur den onda cirkeln av stress, felbehandlingar och misstag. Sjukhuset behöver ökade anslag för barnens skull.

Eva Franchell

Batongliberalismen går ännu en rond. Barn under 15 år ska kunna ställas inför domstol, föreslår folkpartiets rättspolitiska grupp. Vårdnadshavare ska göras ekonomiskt ansvariga för de skador deras barn orsakar. Föräldrar ska vara skyldiga att närvara om deras barn ställs inför rätta.

”Den missriktade välviljan gentemot unga på glid är tyvärr cementerad i vårt samhällsbygge. Trots viktiga insatser för att förebygga brott vågar vi inte gripa in mot föräldrar som av olika orsaker misslyckats i sitt uppdrag gentemot sina barn”, skriver folkpartiets rättspolitiske talesman Johan Pehrson i Dagens Nyheter.

Det är en populistisk analys. De bristande insatserna för unga på glid beror inte på missriktad välvilja eller feghet. Utan på socialtjänstens alltför små resurser.

I går mötte jag socialarbetare i Stockholmsstadsdelarna Vantör, Enskede och Årsta. De berättade att människors behov av hjälp ökar dramatiskt. Men pengarna räcker inte. Socialarbetarna går på knäna och hinner inte gripa in i krisande familjer innan situationen är helt akut. Läs socialarbetarnas vittnesmål här.

Johan Pehrson vill att socialtjänsten ”vid allvarlig brottslighet ska kunna besluta om tvingande insatser riktade mot barn”. Han skriver att ”insatser från beroendevården och socialtjänsten ska erbjudas snabbare än i dag”.

Hur ska det gå till, när socialtjänsterna har allt fler människor att hjälpa och allt mindre pengar att göra det med? Folkpartiet ingår i en borgerlighet vars paradgren är att sänka skatten. Minskade skatteintänkter utarmar välfärden och drabbar socialtjänsten.

Johan Pehrsons förslag att unga som begår brott ska ställas inför domstol är en mjukisvariant  av hans gamla förslag att sänka straffmyndighetsåldern. Folkpartiets landsmöte 2005 ville inte ha sänkt straffmyndighetsålder, men sa ja till att även brott som begås av barn under 15 ska kunna utredas.

Det fick flera folkpartister att varna för det som Pehrson nu föreslår: att barn kan ställas inför rätta. ”Är ni medvetna om att barn så små som tio eller fem år kan ställas inför skranket?” frågade Carin Melin landsmötet.

Förra året föreslog kristdemokraternas Peter Althin särskilda barndomstolar och sänkt straffmyndighetsålder. Då reagerade Brottsförebyggande rådet, Brå.

”Tittar man på andra länder där straffmyndighetsåldern är lägre, som till exempel England, så finns det inget som tyder på att de har lägre brottslighet än vi har. Tvärtom, de har mer omfattande problem än Sverige”, sa kriminologen Felipe Estrada  på Brå i Svenska Dagbladet.

Det tragiska med Johan Pehrsons utspel om barn inför domstol, eller för den delen Jan Björklunds besked om att stökiga barn ska kunna stängas av från skolan, är att barn missgynnas av förslagen. De får hårda bud istället för stadig hjälp.

Batongliberalismen löser inga problem. Den bara förvärrar dem. Barn som brännmärks som brottslingar kommer att börja identifiera sig som brottslingar. Sedan går det utför.

Åsa