En fantastisk morgon i Stockholm, och inte blir den sämre av att läsa hur kollegorna på Svenskans ledarsida ampert läxar upp professor Leif Lewin för hans inhopp i debatten om decemberöverenskommelsen. Man kan riktigt ana hur det lät när ledarskribenterna några våningar ner i det här huset kom fram till DN:s debattsida. “Rösträttsstriden – bara såååå lågt”.

Texten riktigt vibrerar av sårad rättfärdighet, innan den övergår i de vanliga ropen på “reformer”, alltså avskaffade rättigheter för löntagare och hyresgäster. Hur kunde språket förflackas på det sättet? Hur som helst är det uppenbart att den gode professorn trampat på en hel massa ömma tår, och det är förstås inte så konstigt.

Bland dagens unga Timbroutbildade högeraktivister är väl rösträttsstriden närmast förbunden med Sofia Arkelstens olyckliga försök att skriva om den moderata partihistorien. Och det slutade ju inte väl. Själv tänker jag förstås att de drygt 100 år gamla konstitutionella referenserna känns ovanligt relevanta.

Partiväsendet håller på att förändras, först genom Reinfeldts manövrer för att cementera blockpolitiken och i praktiken genomföra ett tvåparisystem, och sedan med Åkessons give them hell-politik. Det är möjligt att det faktiskt måste leda till konstitutionella slutsatser.

Men till att börja med är det förstås politikernas uppgift att hantera verkligheten med de redskap som står till buds, även om det kränker en eller annan superliberal ledarskribent.

Näringslivet har fått nog! I direktörernas organ, Dagens Industri, berättar en rad höjdare med pengar att de tycker att decemberöverenskommelsen ska rivas upp. Överenskommelsen, menar direktörerna, är dålig för Sverige.

Något riktigt alternativ har man inte, men decemberöverenskommelsen måste bort. Den är nämligen ”odemokratisk”.

– Den åsidosätter viktiga processer i en demokrati. Utöver en svag regering har vi en avväpnad riksdag, säger Fredrik Strömholm, grundare av riskkapitalbolaget Alton till Di.se

Hur som helst. Här är några alternativ till decemberöverenskommelsen som vi tror att direktörerna kan uppskatta.

Teknokrati
Här är det människorna som har tillgängliggjort sig den vetenskapligt bästa kunskapen – folk som gått på Handels och så – som har den politiska makten.

Oklokrati
Oklokrati betyder pöbelvärde. Här är det mobben – moderaternas riksdagsgrupp under ledning av Finn Bengtsson – som styr.

Kleptokrati
I en kleptokrati är det rika tjuvar som styr. Skattepengar som ska gå till skolor, vägar, sjukhus och andra samhällstjänster går i stället rakt ner i fickorna på ledarna. Känns som om riskkapitalister med ekonomiska intressen i vår välfärd kan gilla det här.

Timokrati
Timokrati är ett statsskick enligt vilket politiska rättigheter mäts efter förmögenhetsvillkor. Här är det bara folk som äger saker – och kan göra ränte- och rot-avdrag – som får vara med och ta de politiska besluten.