Om Janne Josefsson och barnfattigdom
I kvällens Uppdrag granskning försöker Janne Josefsson bevisa att svensk barnfattigdom är överdriven – eftersom svenska barn har det bättre än barn i utvecklingsländer.
Det handlar om konflikten mellan relativ och absolut fattigdom.
Piteå-Tidningen reder ut begreppen:
Men vad är då den gängse definitionen av barnfattigdom. Den definition som Rädda Barnen använder sig av, och som kan betraktas som mest vedertagna, är framtagen av Tapio Salonen, professor i socialt arbete och dekan vid Fakulteten för Hälsa och samhälle vid Malmö högskola. Denna definition av barnfattigdom bygger på två parametrar, låg inkomststandard och försörjningsstöd, och för att familjer ska klassas som fattiga ska familjen uppfylla kriterierna för en fattig familj enligt någon av parametrarna. Detta innebär att definitionen av barnfattigdom blir ”barn som lever i familjer med låg inkomststandard eller som uppbär försörjningsstöd”.
Marika Lindgren-Åsbrink skriver om varför relativ fattigdom är det relevanta måttet:
Det viktigaste skälet till att man bör använda ett relativt fattigdomsbegrepp är att det inte bara är absolut fattigdom som påverkar människor och deras livschanser. Det gäller i högsta grad även relativ fattigdom. […] Det synliggör att människors livschanser påverkas av var i inkomstfördelningen man befinner sig. Det gäller alla, inte bara de fattigaste. Det är inte så att det bara är de ”absolut fattiga” i ett samhälle som har sämre chanser till ett bra liv än alla andra.
Enligt vår senaste årsrapport lever 242 000 barn i Sverige i ekonomisk utsatthet, eller barnfattigdom. Med det menar vi att deras familjer får försörjningsstöd, det som tidigare kallades för socialbidrag, eller lever med så kallad låg inkomststandard. I 10 år har Rädda Barnen publicerat rapporter om barnfattigdom. I reportaget framkommer ingen egentlig kritik eller belägg för att våra rapportsiffror skulle vara felaktiga.
Själv skrev jag i julas om fattigdom som ”en julklapp som går i arv”:
Din familjebakgrund har alltså stor och långlivad betydelse för både utbildning och inkomster. Att jämna ut ojämlikhet tar flera generationer.
En del fångas inte upp i den komplexa väv av arbetsmarknads-, social-, sjukvårds-, och bostadspolitik som utgör välfärden. En del faller igenom. Och de blir fler. Enligt Kronofogden har 411 barn vräkts i Sverige i år. Drygt ett barn om dagen får lämna sitt hem. Vad sätter det för spår?
Daniel Swedin