Antisemitism är ingen fest

”Antisemitismen är de korkades socialism”, lär den österrikiske vänsterliberalen Ferdinand Kronawetter ha sagt vid 1900-talets början. Då hade världen ­ännu inte ställts inför de fasor som vi i dag förknippar med namn som Auschwitz, Theresienstadt, Bergen-Belsen och Treblinka.

Men antisemitismen – judehatet – föddes inte i Auschwitz och försvann inte när dödslägren befriades och tömdes.

I år har vi blivit brutalt påminda om det, inte minst efter terrorattackerna i Paris och i Köpenhamn. Den antisemitiska dimensionen av dessa illdåd borde inte gå blunda för.

Men tyvärr är det många som vill det. Vi kan fortfarande se hur uråldriga antisemitiska myter om judars makt, inflytande och ondska – från medeltidens pogromer via förfalskningen Sion vises protokoll till 1900-talets industriella mördande till vår tids näthat – flyter samman med politisk extremism som hittar näring i Mellanösterns konflikter.

Strax efter att attentatet utanför den judiska synagogan i Köpenhamn uppmärksammade Dagens Nyheter att den svenske rapartisten Dani M skrivit så här om morden:
”[l]uktar som ännu en falskflagg för att dra in Europa i krig”
”Låt er inte luras att dom här sakerna sker random. Dessa saker sker för att det tillåts att ske och/eller är sponsrade av samma elit som kommer gynnas av det.”

Tidigare har Dani M i sociala medier hävdat att staten Israel och i stort sett hela bankväsendet kontrolleras av ”familjen Rothschild” – en tankefigur som lätt modifierad dykt upp i antisemitiska miljöer i över två århundraden.

En av de första filmer som producerades i det nazityska Tredje riket hette ”Die Rothschilds Aktien auf Waterloo”. I sociala medier har artisten dessutom uttryckt stöd för det högerextrema konspirationspartiet De fria. Svenska Kommittéen mot Antisemitism har i en längre text närstuderat Dani M:s göranden och säganden.

I helgen framträdde Dani M på musikfestivalen Klassfesten i södra Stockholm. Parollen för festivalen var ”arbetare förena er – till baktakt och beats. För kamratskap, solidaritet och arbetarklassens rätt” och överskottet från kvällen ska gå till organisationen Ingen människa är illegal.

Det är ett syfte vi på den här ledarsidan har lätt att sympatisera med.

Men om budskapet inte ska skorra falskt så måste man faktiskt vara konsekvent i sin solidaritet och i sin antirasism. Därför borde Klassfesten ha tagit kritiken mot sin artistbokning på större allvar, både före och innan själva festivalkvällen.

Hatet känner inga gränser och därför måste vårt motstånd, vår humanism och kampen mot rasismen – oavsett vilket ­uttryck den tar sig – också vara gränslös.

”Splittring är vår värsta fiende”, skriver Klassfesten i sitt manifest.

Just det.