När svart förutsätter vitt

10 000 kronor efter skatt. Det är vad Isak tjänar varje månad när han arbetar vitt för en rut-firma.
Pengarna räcker inte till hyra, mat och jobbresor och därför måste han också arbeta svart på kvällar och helger. Ibland städar han i folks hem och ibland på byggnadsarbetsplatser.

– Mina kompisar som jobbar svart får inte alltid betalt, men det har aldrig hänt mig.
Om detta – hur svartjobben finns kvar i städbranschen trots rut-avdraget – berättar Kommunalarbetaren, KA, om i sitt nya nummer.

Ett huvudargument för att subventionera städning och annat hushållsarbete var ju att de svarta jobben skulle bli vita . De miljarder staten betalar ut till branschen skulle snabbt komma tillbaka genom ökade skatteinkomster, sades det.

Och visst, firmorna som erbjuder städtjänster har blivit fler. Människorna som jobbar i firmorna har blivit fler. Men den svarta sektorn finns kvar.

I den nu två år gamla undersökningen ”Vilka arbetar med vita hushållsnära tjänster?” gav man sig ut och frågade städföretagare i södra Sverige vilka det är som arbetar med att städa hem.
Undersökningen – som är representativ för hela landet – visade att det är en mycket liten andel hushållsarbetare som lämnat svarta anställningar för att arbeta vitt.

Nästan 17 procent av hushållsarbetarna har någon gång tidigare arbetat svart med städning. Knappt 9 procent tog arbetet för att de ville sluta arbeta inom den svarta sektorn.

Även de företagare som intervjuas säger att svarta marknaden finns parallellt med den vita. En del säger också att de sett att svartjobben blir fler samtidigt som den vita hushållssektorn vuxit.

Vad beror det på?

En förklaring kan vi hitta hos den ”Isak” som intervjuas i Kommunalarbetaren.

När skattepengar används för att skapa arbeten riskerar de att bli lågbetalda yrken med otrygga villkor. Att stimulera fram lågproduktiva jobb med låga löner har ju till och med varit grunden för mycket i den avgående regeringens arbetsmarknadspolitik.

Forskaren Elin Kvist – som intervjuat rut-företagare – säger i KA att många arbetsgivare som betalar vitt bara erbjuder låga löner, deltider och obekväm arbetstid och att det i sig öppnar för en svart marknad:

En av dem berättar att hon vet att hennes anställda arbetar svart hos hennes kunder. Hon väljer att se genom fingrarna, eftersom hon inte kan erbjuda så mycket arbete att de anställda kan försörja sig.

Vad vi ser är alltså en vit marknad och en svart marknad som samexisterar, och där den svarta marknadens existens i många fall förutsätts för att de som är anställda vitt ska klara sig.

Kollektivavtal, bättre arbetsvillkor och löner som går att leva på är förmodligen en bättre strategi än subventioner om man vill få bort svartjobben bland personer som jobbar med hushållsnära tjänster.