Nästa vecka drar IF Metalls kongress igång och i dag kom ett första utspel.

I en intervju med tidningen Arbetet berättar förbundsordföranden Anders Ferbe att han kan tänka sig att luckra upp turordningsreglerna med hänvisning till snabba konjunktursförändringar för industrin.

Om metall- och industrifacket får till stånd ett avtal där inhyrd arbetskraft och visstider regleras hårdare kan man tänka sig ge efter för arbetsgivarnas krav på ”flexibilitet” och uppluckrade turordningsregler.

– Det här är angeläget. Vi behöver en lösning för våra medlemmars behov av trygghet – men även arbetsgivarnas krav på flexibilitet när svängningarna i industrin konjunkturen kommer oftare, säger Ferbe till Arbetet.

Det är inte utan att man blir fundersam. Om det är medlemmarnas trygghet Ferbe vill värna så är turordningsreglerna ett ganska dåligt valt bondeoffer i en framtida förhandling med arbetsgivarna.

Redan i dag kan arbetsgivare lätt säga upp personal om man säger att det råder arbetsbrist på arbetsplatsen. Däremot bestämmer arbetsgivaren inte godtyckligt vem som ska gå hem. Grundregeln är att de arbetstagare som har kortast anställningstid sägs upp vid en arbetsbrist,  det är det som är idéen med turordningen.

Men arbetstagare med kortare anställningstid kan vid personalnedskärningar ändå behålla sin anställning om de har rätt kvalifikationer. Vad som är rätt kompetens och kvalifikationer avgör arbetsgivaren ensidigt. Det öppnar förstås för godtycke redan nu.

Det här, att arbetsgivaren ska gå på kompetens före anställningstid, vill arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen ha mer av. Mer av godtyckte alltså.

Ferbe har förstås rätt i att svenska arbetsplatser i allt högre utsträckning präglas av otrygghet: visstider, bemanning, inhyrnng och egenföretagare som gör inhopp med f-skattesedel i högsta hugg.

Det är väldigt tveksamt om IF Metalls vilja att förhandla i maktfrågor om anställdas rättigheter verkligen löser de problemen.

Centerledaren Maud Olofsson håller ställningarna. Visserligen har hon fått ge upp entusiasmen för bonusar, men när det gäller anställningstryggheten står hon fast. Arbetsgivarna ska själva få bestämma vilka som får sparken, i alla fall så länge de inte har mer än 50 anställda.
Att till och med moderaterna numer erkänner att den svenska anställningstryggheten inte hindrar tillväxten spelar ingen roll. Inte heller att tiotusentals svenskar just nu vet hur viktigt det är att uppsägningar inte får ske helt godtyckligt.
Till och med Olofsson förstår dock att förslaget skapar oro hos facket. Alltså kan hon tänka sig en höjd a-kassa. 80 procent, säger centern. I alla fall den första tiden, och i alla fall för dem som inte har alltför hög inkomst.
Det är inte säkert att löntagarna och deras organisationer låter sig imponeras av Olofssons generositet.
Det finns trots allt ett politiskt alternativ som lovat återupprätta en arbetslöshetsförsäkring med 80 procents ersättning till de allra flesta. Utan att ytterligare urholka anställningsstödet.
Centern behåller ställningen som riksdagens mest löntagarfientliga parti.
Ingvar Persson