Slakten av Medelhavsinstituten säger något om S

Sven-Eric Liedman, professor emeritus i idé och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet, funderar i boken Stenarna i själen. Form och materia från antiken till i dag på skillnaden mellan bildning och utbildning.

Själva ordet bildning är hämtat från tyskans bildung. Allt bildas, människan skapas till Guds avbild. Bildning är en process, en rörelse, en riktning.

Utbildning däremot är en målinriktad handling. Den har ett slut, en examen. Ett jobb.

Bildning kräver ett ständigt ifrågasättande, en kritik om man så vill. Utbildning är istället en produkt, ett led i något annat.

”Vårt studerande var från första början ett uppror”, säger berättarjaget i Peter Weiss Motståndets estetik.

Uppror.

Makt.

Frihet.

När den rödgröna regeringen pratar om utbildning är ordet istället tillväxt. Det är inte bara ett ord utan en hel filosofi.

På Twitter i går dundrade Sven-Eric Liedman och kallade regeringens förslag att lägga ner forskningsinstituten i Rom, Aten och Istanbul för ”paideia”.

Han förklarade inte ordet men borde han ha gjort så fler förstår hur förödande kritiken är.

”Paideia” är äldre grekiska och ligger nära vårt ord uppfostran, eller kanske barnuppfostran.

Det finns ett tradition inom socialdemokratin där utbildning reduceras till en del i produktionen, snarare än en frihetsprojekt. Egentligen obegripligt i en rörelse som vet att kunskap är makt.

Forskningsinstituten i Rom, Aten och Istanbul är en ovärderlig del av svensk forskning, av svensk historia, och just något som gör oss bildade.

Nu vill regeringen lägga ner dem och ta pengarna till naturvetenskapligt centrum i Lund.

I valet mellan humaniora som ger bildning och naturvetenskap som ger jobb väljer man jobben, tycks tanken vara.

Men en människa är inte bara sitt jobb och samhället är något mer än arbetsmarknaden.

När Hjalmar Branting 1912 fick frågan om varför han var socialdemokrat blev svaret:

”… därför att min känsla revolterar mot en sakernas ordning, som dömer de ojämförligt flesta att stanna i växten och kväva sina bästa stämningars längtan.”

Det är människan som är socialdemokratins mål.

I 125 år har socialdemokratiska folkbildare försökt demokratisera och popularisera kultur, konst, historia och bildning, göra det tillgängligt för allt fler. Socialdemokratisk utbildningspolitik har gett verktyg till generationer inom arbetarklassen att själva avgöra ”sina bästa stämningars längtan”.

Bildning är något mer än ”något som ger tillväxt”. Bildning är egen kraft, egen makt, möjligheter till egna vägval.

En framtidsinriktad Socialdemokrati borde knyta an till den insikten istället.

Städerna Rom, Aten och Istanbul är i sig själva bärare av en stor del av vårt lands historia. Att känna dem är viktigt för att förstå oss själva.

I sak handlar det om väldigt lite pengar, men om förslagen genomförs förskingras värden, samlingar, kontaktnät som inte går att återskapa.

Stefan Löfvens regering har inte majoritet i riksdagen. Enligt den praxis som utvecklats kan utskott, i detta fall utbildningsutskottet, ändra i regeringens förslag. För oppositionen kan det vara lockande att rädda Medelhavsinstituten och låta regeringen i framtiden leta extrapengar till naturvetenskapligt centrum någon annanstans.

Den som lever får se.

Anders Lindberg

Läs mer på Aftonbladet kultur och Svenska dagbladets ledarblogg