I höstas var jag i Norge och talade bland andra med Magnus Marsdal om Arbeiderpartiets kassa valrörelse.

Jag har tänkt på detta nu när Socialdemokraterna tappar överallt, i alla mätningar.

Marsdal hade en tes om att få saker stöter bort arbetarväljare så som en politiker som uppfattas göra vad som helst för att få eller behålla makt.

– Arbetarklassväljare hatar politiker som är ”two-faced”. Politiker som kan tänka sig att samarbeta med vem som helst uppfattas som att de bara vill ha makt för sin egen skull, att de inte går att lita på. De behöver inte vara överens med dig om allt, men att uppfattas som opålitlig är en jävla svaghet bland exakt de väljare som Arbeiderpartiet och Fremskrittspartiet slåss om.

Detta blir ju anekdotiskt, men jag har den senaste tiden stött på den här uppfattningen, och då specifikt kring regeringens omläggning av migrationspolitiken. Rörelsen från ”mitt Europa bygger inga murar” till gränskontroller uppfattas som oärlig. Fokuset på hårda tag uppfattas som kalkylerande. 

Oavsett vad man tycker om politiken i sak så litar man inte på att S verkligen tycker så här av något annat skäl än att bärga hem makten.

Den uppfattningen tycks sedan ha stärkts efter att regeringen sagt att 9000 ensamkommande  ska få en ny chans att söka uppehållstillstånd. Oavsett vad man tycker om politiken i sak: där framträder bilden av S som vankelmodigt.

Det är ingen jättebra coctail man blandat sig i partiet vars affärsidé i stora delar är stabilitet, långsiktighet och pålitlighet.

I går noterade Ulf Bjereld att de partier som stått fast vid sin politik under hela den gågna mandatperioden – SD, V och C – ökar medan de partiet som bytt linje minskar. 

”Här finns förstås inga enkla förklaringar. Men en hypotes är att de partier som hållit fast vid sin linje av väljarna uppfattas som mer trovärdiga och trygga i sina grundvärderingar, medan de partier som ändrat sig uppfattas som icke trovärdiga, kanske till och med som opportunistiska. Håll fast, kan vara ett klokt råd i dessa turbulenta tider”, skriver Bjereld.

I helgen har miljöpartiet haft sina kommun- och landstingsdagar i Linköping.

Partiet passade samtidigt på att lansera en kampanj för ett mer generöst flyktingmottagande.

I sitt inledningsanförande sa språkröret Åsa Romson bland annat:

Vi ser att medmänskligheten sätts på undantag i allt för många fall.

Att den svenska flyktingpolitiken är inhuman.

Att samhället bemöter oss olika beroende på om vi är, man eller kvinna, homo- eller heterosexuell, ljus eller mörk… rom eller svenne.

Men vi Gröna ser att det går att kämpar mot detta – kämpa för ett öppet och mer humant samhälle. För alla att människor ska ha lika rättigheter och möjligheter.

Miljöpartiet skrev även en artikel på Aftonbladet debatt på samma tema.

Det är bra att Miljöpartiet höjer rösten för en mer generös flyktingpolitik. Det behövs i en tid när högerextrema partier ökar i Europa och intolerans och främlingsfientlighet griper kring sig.

Men.

Det får inte bara bli ord. Enligt den migrationspolitiska uppgörelse MP har med regeringen ställer de sig gemensamt bakom det nuvarande regelverket.  Det är just dessa regler som måste ändras.

Lyckas MP med det vore det en stor framgång.

Anders Lindberg