Stoppa abortregistret!
Scenen är absurd. Läkaren och den förre psykiatrisamordnaren Anders Milton lämnar över sina förslag mot oönskade graviditeter till socialministern och kristdemokraten Göran Hägglund. När blev sexualpolitiken en sak för två äldre herrar att avgöra? De har knappast bäst kontakt med de unga kvinnor som de nu vill rädda från oönskade graviditeter. De kan knappast ha gjort abort själva.
Milton konstaterar att hans uppdrag inte har varit att granska abortlagstiftningen: ”Kvinnans rätt att bestämma om abort har inte varit föremål för prövning”, skriver han i Dagens Nyheter.
Ändå vilar abortskepsisen i själva uppdraget. Inte minst eftersom det kommer från kristdemokraten Hägglund. Hans moralkonservativa parti kan inte göra mycket annat än att acceptera den fria, svenska abortlagstiftningen – opinionen står på kvinnornas sida. Men kristdemokraterna kan ändå blåsa upp aborterna som ett problem. Hägglund satte Milton på jobbet.
”Oavsett skälen har vi i Sverige fler aborter än andra länder i Västeuropa”, skriver Milton. Han radar upp olika skäl för kvinnor att göra abort: partnern kanske inte är den rätte, graviditeten kommer vid fel tidpunkt, kunskapen om den sexuella och reproduktiva hälsan kan vara bristfällig, tillgången till preventivmedel kan variera geografiskt och ekonomiskt. Folk skyddar sig inte som de borde.
Ingenstans i artikeln nämner Milton att skälet till det svenska aborttalet kan vara att man faktiskt FÅR göra abort i det här landet. Kvinnan bestämmer själv om hon vill fortsätta eller avbryta sin graviditet, oavsett skäl. Ett högt antal aborter, som bygger på en fri abortlagstiftning, är självklart bättre än ett lågt antal aborter som bygger på att kvinnan förvägras rätten att bestämma över sin egen kropp. Valet står inte mellan fri abort och inga aborter alls. Valet står mellan fria, säkra aborter och illegala, osäkra aborter. Aborter kan vara svåra att göra. Men de hade varit ännu svårare för många kvinnor om en repressiv abortlagstiftning hade fyllt dem med skuld och skam.
Miltons uppdrag har inte varit att fundera över abortlagen, sant, men han borde ändå konstatera nödvändigheten av fri abort. För kvinnors frihets och säkerhets skull.
Det värsta är att Milton vill ha ett nationellt abortregister som handläggs av Socialstyrelsen. Alla aborter som sker i Sverige ska alltså registreras. Det innebär att kvinnor som gör abort ska kontrolleras. Registret skulle enligt Milton vara ett sätt för samhället att ”få kunskap om infektioner i samband med abort, eventuella missbildningar, socioekonomiska och kulturella skillnader i abortförekomst med mera”.
Det förslaget måste snabbt kastas på historiens skräphög. Abort eller inte är ett personligt och privat beslut. Inga register är säkra. Det kan inte garanteras att ett abortregister aldrig blir integritetskränkande, eller används i syften det inte är skapat för. Ett nationellt abortregister skulle verka avskräckande på kvinnor som är rädda att deras aborter ska komma ut. Det vore i praktiken en allvarlig inskränkning av den fria aborträtten. Forskning om aborter måste även fortsättningsvis ske på andra sätt än registervägen.
Vissa saker i Miltons utredning är bra. Han slår ett slag för bättre sexualundervisning. Sex och samlevnad ska skrivas in i kursplanerna på ett tydligare sätt, undervisningen ska vara återkommande under hela skoltiden, lärarnas utbildning ska förbättras och följas upp. Det är sannerligen på tiden. Behovet av en genomtänkt och icke-heteronormativ sexualundervisning, som utgår från unga människors fria sexuella vilja och stärker deras sexuella självständighet, är skriande. RFSU och RFSL har länge kämpat för bättre undervisning i sex och samlevnad.
Milton vill stärka ungas tillgång till preventivmedel. Kondomer, p-piller och dagen efter-piller ska vara billigare och finnas på fler platser. Bra så. Särskilt kondomer är viktiga. De skyddar inte bara mot oönskade graviditeter – utan även mot könssjukdomar. En våg av hiv och klamydia har dragit över Sverige de senaste åren. Allt färre använder kondom. Men regeringen har inte tagit smittorna på allvar. Det förebyggande arbetet mot hiv har länge fått för lite pengar.
Både dessa frågor – sexualundervisningen och tillgången till preventivmedel – är alldeles för viktiga för att begränsas till att bli en fråga om att förhindra oönskade graviditeter.
Milton föreslår att SFI, svenska för invandrare, ska inkludera undervisning i sexuell och reproduktiv hälsa. Han vill bland annat förmedla ”värderingar och olika synsätt på sexualitet”. Låt oss hoppas att det inte är kristdemokratiska, moralkonservativa värderingar som ska förmedlas.
En eventuell sexualundervisning på SFI måste vara ett tillfälle att informera om tillgången till preventivmedel och den fria, svenska abortlagstiftningen. En helt akut sak är att kvinnor som flytt från krig och konflikter får stöd och hjälp från samhället att bearbeta sina eventuella trauman. Systematiska våldtäkter är ett förfärligt och alldeles för vanligt vapen i krig.
En bra sexualpolitik är avgörande för människors frihet och hälsa. Herr Hägglund satte Herr Milton på att få ner antalet oönskade graviditeter. Ett mycket bättre grepp hade varit att diskutera sexualpolitiken i stora kretsar och på bred front, för att ge människor bättre förutsättningar att ha ett på samma gång fritt och säkert sexliv. Bara på det sättet kan könssjukdomarna och de oönskade graviditeterna minska.
Om de moralkonservativa fick som de verkligen ville skulle den fria aborten inskränkas. Glöm aldrig det när Göran Hägglund pratar om oönskade graviditeter.
Åsa Petersen