I debatten om Reva har frågan ställts om polisen ägnar sig åt så kallad ”racial profiling”, på svenska rasprofilering.

Vad tycker då egentligen polisen om rasprofilering?

I sitt svar på Sanktionsutredningen (SOU 2010:63) om genomförandet av EU-direktivet (2009/52EG) med sanktioner mot arbetsgivare som anställer papperslösa vill polisen ha rätt att inspektera arbetsplatser utan att det ska krävas misstankar. Det ska i princip räcka med att det är en arbetsplats där det finns många utlänningar.

I lagrådsremissen (sid 111) daterad 31 januari 2013 står:

Rikspolisstyrelsen (RPS) delar inte utredningens uppfattning att inspektionerna ska vara misstankebaserade och genomföras när misstanke om brott som avses i 20 kap. 5 § UtlL föreligger. RPS instämmer inte heller i utredningens uppfattning att de befogenheter som polisen har i dag är tillräckliga för att genomföra arbetsplatsinspektioner.

Polisen vill alltså ha ökade befogenheter att jaga papperslösa. De vill kunna gå in på vilken arbetsplats som helst och kräva att folk visar ID-handlingar. Regeringen har hittills sagt nej.

Men frågan måste ändå ställas: om polisen inte vill att inspektionerna ska vara ”misstankebaserade”, vad ska de grundas på då?

Fördomar?

Anders Lindberg

Ge papperslösa en god vård i Sverige! Det kräver Centern i Stockholm och Centerpartiets ungdomsförbund av regeringen.

”Tillgången till vård är en mänsklig rättighet och därför inte i första hand en fråga om ekonomi utan en fråga om ideologi och människosyn”, skriver Gustav Andersson, Per Ankersjö och Magnus Andersson i ett pressmeddelande.

Sverige har Europas snålaste regler för vård åt papperslösa. FN kritiserar Sverige för att inte leva upp till internationella åtaganden. Centerpartisterna vill att Sverige börjar ”leva upp till de krav som man med rätta kan ställa på en modern liberal demokrati”.

Alliansregeringen borde lyssna på sina egna. Behandlingen av papperslösa är en svensk skamfläck.

Åsa