En 46-årig kvinna vårdas för svåra skallskador på Karolinska sjukhuset.

I går eftermiddag rammades hon av en vattenskoter när hon simmade 40 meter ut i vattnet vid Blackeberg i Stockholm. Vittnen har berättat hur föraren bara fortsatte, att han kanske inte ens märkte att han kört på en människa.

Polisen söker nu efter föraren som misstänks för grovt vållande till kroppsskada, vårdslöshet i sjötrafik samt smitning från sjöolycka.
Sjölagstiftningen gäller även för de som kör skoter. Enligt den särskilda vattenskoterförordningen måste vattenskotrar dessutom köras i allmän farled eller på platser som länsstyrelsen anvisat. I Stockholms gäller regeln ”inte närmare stranden än hundra meter”.

Man får inte köra var som helst bara för att man kan.

Men där båtar går på grund kan skoterförarna ta sig fram – och många gör det. Polisen har tröttnat, boende, badande och naturälskande människor protesterar. Ändå blir antalet vattenskotrar bara fler. I Stockholm finns dessutom ett flertal uthyrningsfirmor som hyr ut per timme.

Ni kan se – och höra – dem på fjärdarna mitt inne i huvudstaden. I annonser och på uthyrningssajter beskrivs vattenskotrarna som ”leksaker” som gör 120 kilometer i timmen. Men till skillnad från mopeder och motorcyklar finns inga krav på ålder, körkort eller hjälm. Det är vilda västern fast på vatten.

EU:s regler hindrar Sverige från att förbjuda vattenskotrar till exempel inne i Stockholm. Ändå finns det mycket som kan begränsa framfarten, som åldersgräns och ökad poliskontroll.

Det kan inte råda en ordning på land och en helt annan på vatten.

Eva Franchell

I debatten om Reva har frågan ställts om polisen ägnar sig åt så kallad ”racial profiling”, på svenska rasprofilering.

Vad tycker då egentligen polisen om rasprofilering?

I sitt svar på Sanktionsutredningen (SOU 2010:63) om genomförandet av EU-direktivet (2009/52EG) med sanktioner mot arbetsgivare som anställer papperslösa vill polisen ha rätt att inspektera arbetsplatser utan att det ska krävas misstankar. Det ska i princip räcka med att det är en arbetsplats där det finns många utlänningar.

I lagrådsremissen (sid 111) daterad 31 januari 2013 står:

Rikspolisstyrelsen (RPS) delar inte utredningens uppfattning att inspektionerna ska vara misstankebaserade och genomföras när misstanke om brott som avses i 20 kap. 5 § UtlL föreligger. RPS instämmer inte heller i utredningens uppfattning att de befogenheter som polisen har i dag är tillräckliga för att genomföra arbetsplatsinspektioner.

Polisen vill alltså ha ökade befogenheter att jaga papperslösa. De vill kunna gå in på vilken arbetsplats som helst och kräva att folk visar ID-handlingar. Regeringen har hittills sagt nej.

Men frågan måste ändå ställas: om polisen inte vill att inspektionerna ska vara ”misstankebaserade”, vad ska de grundas på då?

Fördomar?

Anders Lindberg