Jag kunde inte låta bli att ta en sväng förbi konferenshallen på Waterfront. Just nu är den ju scen för SCA:s bolagsstämma och den mest spektakulära skandalen i dagens näringsliv.
Gissa om det kommer att talas om flygresor, älgjakt och smisk på direktörsstjärtar där borta.
Utifrån är det egentligen svårt att ana dramatiken. De vanliga, lite håglösa, attributen finns på plats. SCA:s flaggor, loggan med texten “care for life” och genom glasfasaden syns påsarna med små gåvor till stämmobesökarna.
Någon rusning är det inte, även om enstaka män kliver ur sina taxibilar och försvinner in i konferensanläggningen.
Å andra sidan är det kanske inte meningen att bolagsstämmor ska dra till sig alltför mycket uppmärksamhet. Det handlar trots allt framför allt om formalia, inte minst i SCA som ju tillhör de bolag som styrs av Industrivärden.
Koncernens grundidé är enkel. Bolagen kontrollerar varandra och direktörerna utser de andra direktörerna till sina respektive styrelser.
Ett säkert lås mot aktiemarknadens kvartalsspekulationer kan man tänka, men också den perfekta miljön för nepotism och missbruk av någon annans pengar.
Det är precis det Svenska Dagbladets avslöjanden de senaste månaderna har handlat om. Ett ogenerat användande av firmans flygplan, direktörsjakter med helikoptertransport till passen och tyska slott.
Samt, för att göra bilden fullständig, barn på lönsamma konsultuppdrag och familjemedlemmar som åkt med i direktörsjetten för att titta på fotbollsturneringar. Samt revisorer i glatt umgänge med dem de skulle granska.
På stämman lovar revisorerna i dag sluta jaga tillsammans med resten av direktörsgänget.
Till sist tvingades bolagets starke man, Sverker Martin-Löf, dra sig tillbaka.
Ändå rapporterar Svenska Dagbladets Andreas Cervenka hur Martin-Löf just nu står på Waterfront och hävdar att det inte finns något behov av ytterligare granskning, att jakterna haft “sedvanlig” karaktär och att den gjort god PR för SCA.
Det håller inte ens den nya vd:n Magnus Groth med om. Och bolagets tilltänkta ordförande Pär Boman vill ha nya granskningar.
I en vanlig förening skulle styrelsen aldrig få ansvarsfrihet. Antagligen inte i ett vanligt företag heller. Men detta är som sagt SCA och Industrivärden.
När stämman så småningom avslutas kommer den antagligen att ha befriat vildsvins- och flygdirektörerna från ansvar. På väg hem med sina SCA-påsar kan aktieägarna ändå trösta sig med att den nya direktören lovat sälja bolagets flygplan och ett slut på jaktresorna till Tyskland.
Alltid något.

När Svenska Dagbladets näringslivsbilaga berättade om hur SCA-direktörerna åkte helikopter och privatjet till älgjakten skrev jag att det fick mig att tänka på Gordon Gekko och ryska oligarker.
Vad säger man då efter dagens avslöjande om att samma direktörer också åkt på tyska vildsvinsjakter med tillhörande smisk på rumpan?
Historien har väl egentligen allt man kan tänka sig. Det mäktiga 1700-talsslottet Schloss Löwenstein mitt i Tyskland. Slottets ägare, prins Alois Konstantin Löwenstein, som arrangerar några av Europas mest exklusiva vildsvinsjakter. Samt alltså seden att den som fäller sin första gris får smisk på baken av jaktledaren.

“En mångårig tysk tradition” hävdar SCA:s informationschef i Svenska Dagbladet.
Smisk på rumpan. Jag antar att det får direktörerna att känna sig som medlemmar i något slags överklassig pennalistkultur. Det är lite oroväckande om det är sådant beslutsfattare i näringslivet drömmer om.
Naturligtvis är den stora skandalen pengarna. Vildsvinsjakten i Tyskland bör ha kostat SCA en halv miljon om året, resorna oräknade. Och man kan fråga sig varför ett bolag som äger två och en halv miljon hektar skog i Sverige behöver hyra en slottspark i Tyskland för att direktörerna ska få döda en gris?

Själv måste jag dock erkänna att jag också känner mig provocerad av den bild av den svenska jägarkåren som dessa direktörer målar upp.
Förra året löstes det drygt 300 000 jaktkort i Sverige. De allra flesta av kvinnor och män som betraktar jakten som en del av ett sätt att leva, som ägnar massor av tid åt viltvård och åt att röja pass eller uppfostra hundar. Allmogejakt, med ett lite ålderdomligt ord.
Och i allmogejakten finns varken plats för kristallkronor, tyska prinsar eller smisk på rumpan.