Stefan Löfven får beröm av PJ Anders Linder på Svenska Dagbladets ledarsida. Löfven anses ha hållit tillbaka kritiken mot Jan Björklund när han häromdagen ställde krav på mer resurser till skolan.

Om jag förstår Linder rätt tror han inte mycket på politiska löften om att snabbt vända de fallande resultaten i skolan.

Svenskan har förstås rätt i att skolan knappast behöver mer politisk pajkastning, även om det är ett av de märkligaste argument jag har hört för att försvara Jan Björklund. Just han har ju ägnat de senaste femton åren åt att gräla med allt och alla. Oftast har det gått ut över skolan.

Frågan är dock om det är återhållsamhet skoldebatten egentligen behöver, eller en ordentlig dos självkritik vore mer passande. Både socialdemokrater, folkpartister och ledarskribenter måste nämligen erkänna att vi under drygt 20 års tid låtit tanken på en gemensam och rättvis skola med goda resurser för alla barn förfalla.

Visst, några har fått valfrihet i stället och andra har kunnat tjäna stora pengar. Frågan är om det är värt priset?

Knappast för de barn som om någon månad kommer att lämna grundskolan utan fullständiga betyg.

Ingvar Persson

I går skickade Jan Björklund ut ett pressmeddelande med rubriken: ”Det tar tid innan resultaten vänder i skolan”.

Bakgrunden är att han beställt en utredning för att komma fram till att alla problem i skolan är sossarnas fel. Möjligen med undantag för det som är föräldrarnas ansvar, eller lärarnas, eller rektorernas, eller elevernas, vädrets, Rysslands eller vem som helst utan Björklunds eget.

Utredningen kom också fram till precis detta och döpte, för att ingen skulle missa poängen, rapporten till ”Det tar tid”. Riktigt hur mycket tid det finns vetenskapligt stöd för har jag inte lyckats utläsa men gissningsvis flera mandatperioder, minst (utredningen nämner ”slutet av 2020-talet”).

Att statens resurser används för att producera partipolitiska pamfletter var annars något som S-regeringen brukade få hård kritik för. Nu är det satt i system. Dessutom presenterades rapporten samtidigt som skolverkets studie som, tvärtom, levererade en svidande kritik mot skolan.

Man slås onekligen av misstanken att detta sammanträffande varit i säck innan det kom i påse.

Dessutom är påståendet, ”Det tar tid”, långt ifrån hela sanningen. När världens mest välrenommerade konsultföretag, McKinsey, gick igenom 20 framgångsrika skolsystem i en rapport för inte så länge sedan kom de fram till att det bara behöver ta sex år eller mindre för att vända utvecklingen.

Jan Björklund har snart spenderat sju år på att plocka av folk kepsar och sortera elever allt tidigare. Resultatet, hittills, är katastrof.

Anders Lindberg

Stäng av stökiga elever från undervisningen. Ge rektorn möjlighet att dela ut skriftliga varningar. Inför ett nytt sorts straff i skolan, försittning, alltså kvarsittning på morgonen.

Det vill Jan Björklund, folkpartiledaren och utbildningsministern, ha med i den nya skollagen. Han fortsätter alltså att estradera i skoldebatten. Som vanligt med batongliberalismen i högsta hugg.

”Reglerna i dag är dels för slappa, dels för luddiga”, säger Björklund i Svenska Dagbladet.

Han möts av hård kritik. 

”Jan Björklund har missuppfattat problemet. Istället för resurser till skolan levererar Björklund bara fler varianter av straff. Stökiga elever behöver fler vuxna i skolan. Att slängas ut på stan är förödande för dem”, säger Miljöpartiets Maria Wetterstrand.

Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén är inne på samma linje.

”En elev för vilken situationen blivit så allvarlig att det här blir aktuellt har antingen svåra störningar eller mycket svåra hemförhållanden. Stänger man av dem kan man ge dem en skjuts in i farliga miljöer”, säger hon.

Även elevorganisationerna Seco och Svea är kritiska.

”Jag tror att det är mycket viktigare att man snackar med eleven om vad som är problemet och att den kan få individuell hjälp av lärarna”, säger Siri Nylund, 15 år, som går i åttonde klass på Katarina Norra i Stockholm, till TT.

Hur bemöter Björklund kritiken? Han hakar upp sig på socialdemokraternas Marie Granlund, som säger att ”grundskolan är inget man ska kunna befrias från varken på det ena eller andra sättet”.

Björklund svarar att socialdemokraterna ”har låtit flummet härja”.

Så uttalar sig en utbildningsminister som inte har förstått vidden av sitt uppdrag. Den högsta ansvariga politikern för svenskt skolväsende beter sig som om skoldebatten är hans egen sandlåda. Arrogansen ersätter respekten.

Det vore skrattretande, om inte så många skolbarns framtid stod på spel.

Åsa

Täby och Stockholm bröt mot kommunallagen när kommunerna sålde en skola och en hemtjänstverksamhet alldeles för billigt, slår kammarrätten fast i en dom.

”Täby och Stockholm har därför lämnat ett individuellt riktat stöd till Tibble Fristående Gymnasium respektive Vantörs Hemtjänst. Det är inte tillåtet enligt kommunallagen. Kammarrätten upphäver därför besluten”, skriver kammarrätten i ett pressmeddelande.

Det var under 2007 som borgerligt styrda Täby kommun sålde Tibble Fristående gymnasium till en personalgrupp för ynka 9,2 miljoner kronor. Beslutet överklagades av Täbybor som hävdade att priset var för lågt och inte tog hänsyn till skolans goda rykte.

Skolinspektion har redan satt stopp för liknande skolreor. Alla ansökningar om avknoppning under 2008 har antingen avskrivits eller avslagits, avslöjade Svenska Dagbladet i mars.

Nu väljer alltså kammarrätten att upphäva försäljningen av Tibble, med hänvisning till kommunallagen. Det är inte en dag för tidigt. Privatiseringstokiga borgerliga politiker har inte rätt att slumpa bort skolor, hemtjänst eller annat som skattebetalarna äger gemensamt.

Åsa