Zlatan har köpt en fjärdedel av Hammarby Fotboll. En transaktion på fickpengsnivå
för honom, men ett bombnedslag över fotbollssverige.
Malmöiterna är rasande. De tycker Zlatan sviker sitt Malmö FF-arv när han köper in sig i en rivaliserande stockholmsklubb. Den som är insatt i fotbollens värld kan nog förstå besvikelsen.

Att supportrar sedan vandaliserat statyn av Zlatan i Malmö med rasistiskt klotter är såklart bara avskyvärt – en påminnelse om vilka problem fotbollen dras med. Den som lyckats hantera beskedet bäst är MFF-supportern Eva Ek-Törnberg. I ett klipp som spridits brett i sociala medier berättar hon att första tanken var ”jävla Zlatan”, men att hon sen känt sig stolt över att Malmö FF, till skillnad från Hammarby, inte är ett aktiebolag. ”Man kan inte köpa Malmö FF”, konstaterar hon.

Zlatans köp av Bajen rör upp känslor, minst sagt. #fotboll #Zlatan #twittboll pic.twitter.com/S0ZaGSfYv3

— SVT Sport (@SVTSport) November 28, 2019

Äntligen någon som slår ett slag för det gemensamma ägandet.
Hammarbysupportrarna i Stockholm är å sin sida inte särskilt glada över att ägas av
Zlatan. De muttrar över att han kanske kommer att lägga sig i för mycket och göra
klubben till ett jippo.

Det har vi sett förut. Jippofiering av verksamheter som betyder mycket för många, det vill säga. Låt oss titta på skolsfären. Där gör aktiebolagens kunder av eleverna första skoldagen. Nu verkar de vilja påbörja ”kundresan” redan vid födseln. Häromveckan la koncernen Academedia ut en annons för att anställa personal för att ”bearbeta vårdnadshavarna under hela resan – från beskedet att man väntar barn till att barnet börjar gymnasiet”. Jippo.

Har ni hört talas om Nya Karolinska? Sjukhuset som Alliansen beslutade att ge
privata bolag fria händer att låna pengar till, bygga och sköta driften av. Sedan dess
har vi nåtts av rubriker om hur hutlöst dyrt det har blivit, om hur bristfällig den
konsultledda organiseringen är, om operationskläder som orsakat allergier hos
personalen och om toaletter som läcker över kirurgernas instrument. Jippo.

Det borde muttras mer om att allting inte ska vara till salu. Det är mycket som vi
borde äga och vårda gemensamt. Men vi lever i privatiseringarnas tid. Tids nog
köper kanske Zlatan ett sjukhus också.

Klockan 20.00 i kväll är det avspark för den allra sista landskampen på nationalarenan Råsunda. Slutkapitlet i ett stycke fotbollshistoria ska skrivas. Framöver kommer herrlandslaget att spela ett stenkast bort på Friends arena, vars tillblivelse har kantats av korruption. Solnas tidigare stadsdirektör dömdes i våras till villkorlig dom för mutbrott och kommunstyrelsens moderate ordförande Lars-Erik Salminen har tvingats avgå.

Råsundastadion symboliserar, som Erik Niva skriver i Sportbladet i dag, en era då svensk fotboll var en folkrörelse. Kvällens träningsmatch mellan Sverige och Brasilien är en fin avrundning på den perioden. VM-finalmötet 1958 mellan de båda landslagen, som slutade 2-5 till Brasilien, är en klassiker. Aldrig senare har Sverige spelat i en VM-final. Och världen fick en ny supertalang – Pelé – presenterad för sig.

Numera är fotboll big business. Det märks inte minst på biljettpriserna till dagens match. För att sitta på långsidorna får du punga ut mellan 600 och 800 kronor. För en tvåbarnsfamilj blir det 2 400 till 3 200 kronor – en enorm summa för de allra flesta.

På kortsidorna Södra och Norra är biljetterna något billigare (300-450 konor). Och på familjeläktaren på norra sidan kan samma tvåbarnsfamilj få platser för sammanlagt 1 300 kronor.
Det är mer än en veckas matkassa.
Eller lika mycket som tre biobesök för hela familjen.

Självklart vill många svenskar se Zlatan och gänget live i Sverige för första gången efter EM. Att det är sista landskampen på Råsunda gör kvällen än mer speciellt. De höga biljettpriserna gör att alltför många tvingas avstå matchen. Svenska Fotbollförbundet kunde gott och väl ha tackat den trogna publiken för de här 75 åren och bjudit på avskedsfesten.