I måndags presenterade SAS-direktören Rickard Gustafson sina planer för att rädda bolaget, bland annat ett ultimatum om lönesänkningar.

Då talades det om lönesänkningar på mellan 12 och 15 procent.

Själv skulle Gustafson sänka sin lön med en femtedel, 20 procent.

Nu, med knappt fyra dygn till det avgörande styrelsemötet har bolagsledningen kallat till sig facken, och siffrorna som läckt ut från Unionen avslöjar att det kan bli ännu värre.

Det verkar som SAS direktörerna tillämpar sin egen variant av krontalsförhandlingar, och då blir ju inte 15 procent på en flygvärdinnelön så mycket.

Enligt Unionen skulle lönen för den timanställda kabinpersonalen nästan halveras, till 80 kronor i timmen.

SAS informationsavdelning håller inte riktigt med om beräkningarna, men ska sanningen fram låter försöken att förklara vad budet egentligen betyder lite krystade.

Hur det än är med den saken är det nog något slags historia som skrivs när svenska fackliga representanter sitter och förhandlar ett ultimatum om lönesänkningar.

Frågan jag ställde i måndag, om det skulle bli LO-samordningen eller SAS-ultimatum som skulle göra djupast spår i den svenska arbetsmarknaden, återstår fortfarande att besvara.

Det gör också frågan om vilken roll Peter Norman som representant för den största ägaren egentligen spelat för SAS-ledningen sätt att agera?

Dessutom undrar jag om Rickard Gustafson verkligen tänkt sig att få fram ett färdigt förhandlingsresultat till på söndag förmiddag? Och om bolagsledningen verkligen tänker fullfölja sitt ultimatum.

I så fall borde nog räddningsplanen kunna dödförklaras redan i dag.