På något sätt känns det typiskt att Kalmar tingsrätt inte vill pröva om den polske djurparkarbetaren Marcin Wilk blivit diskriminerad av sin arbetsgivare, Ölands djurpark.

Att det dessutom sker på grund av en formalitet känns nästan ännu mer typiskt.

Just Ölands djurpark har de senaste månaderna figurerat som ett av de värsta exemplen på hur skrupellösa arbetsgivare utnyttjar anställda från länder utanför Sverige. Rapporterna har inte bara handlat om de vanliga, underbetalning och orimliga arbetstider, utan dessutom om mat som varit avsedd för djuren och en usel behandling.

Det hade kunnat vara en sedelärande berättelse för de liberaler som tror att fri lönesättning och ett minimum av regler är universalreceptet mot utnyttjande av människor.

Wilk, som arbetade på djurparken under maj 2011, upplevde i alla fall behandlingen som diskriminering. I januari 2012 stämde han arbetsgivaren och krävde ett rejält tilltaget skadestånd.

Det får han alltså inte. Enligt tingsrätten är eventuella brott preskriberade, och för Wilks återstår nu att betala rättegångskostnaderna på drygt 100 000 kronor.

Det är svårt att skaka av sig känslan att reglerna – när det verkligen kommer till kritan – alltid är skrivna så att det är den som utsätts för diskriminering som råkar värst ut.

Ingvar Persson