En av de klassiska stridsfrågorna i varje avtalsrörelse är lägstalönerna. Jag skrev om det där i en ledare i Aftonbladets häromdagen.

Skulle det behövas en illustration levererade Svensk Handels den i ett pressmeddelande häromdagen. Det demonstrerar dessutom något annat, att arbetsgivarna inte gärna säger att deras motvilja mot att höja de lägsta lönerna handlar om att de helst behåller pengarna själva.

”Handlarna vill hellre höja lönerna för dem som är duktiga” säger Dag Klackenberg i pressmeddelandet.

Större lönespridning, med andra ord.

Vad Klackenberg förstås inte säger är dels att det är extra viktigt för just handeln att hålla nere ingångslönerna. En ovanligt stor del av arbetskraften tillhör nämligen kategorin unga och nyanställda.

Klackenberg säger inte heller att löneskillnader är ett utmärkt instrument när chefen vill bestämma. Speciellt när det inte finns några riktiga system för att bestämma vem som är ”duktig”.

Det blir inte så mycket ifrågasättande om alla i personalen vet att det är chefen som bestämmer hur mycket man ska få betalt.

Men precis så är det, och därför kommer frågan om lägstlöner och individgarantier att återkomma i många fler avtalsrörelser.

Ingvar Persson