Det är ju ganska typiskt. Här skriver jag stöddigt att det nog inte ska bli någon särskild dramatik på arbetsmarknaden under en vecka när jag tänkt mig att njuta av solen i vårvintern, och naturligtvis visar det sig bli full cirkus.

Jag hade alltså fel som trodde att det inte skulle hända något i byggförhandlingarna i förra veckan. Men jag hade rätt på en annan punkt.

Den som i torsdags lyssnade noga på Johan Lindholm på Byggnads och Mats Åkerlind på Byggindustrierna kunde nämligen konstatera att de i alla fall är överens om en sak. Parterna har egentligen inte pratat med varandra, och framför allt inte förhandlat på allvar.

Arbetsgivarna tycker förstås att det gör varslet särskilt svårt att förstå. Facket menar tvärt om att hotet om strejk är det enda sättet att locka arbetsgivarna till förhandlingsbordet.

I verkligheten handlar det säkert om vilken roll industrins avtal ska spela.

Arbetsgivarna vill – precis som jag skrev – absolut inte låta byggbranschen sätta märke för resten av arbetsmarknaden. Byggnads har antagligen för sin del upplevt industrinormen som något av en tvångströja.

Då är det inte konstigt att det blir svårt att få igång förhandlingar.

Problem har knappast försvunnit. Industrins medlare – de opartiska ordföranden – har precis kopplats in och några konkreta resultat lär inte komma de närmaste veckorna. Och att arbetsgivarnas motstånd skulle mjukna är lite svårt att tro.

Ingvar Persson