Det har varit trögt i porten, men frågan är om inte nästa vecka kan bli lite av islossning i avtalsförhandlingarna.

Det kommer i alla fall allt fler positiva signaler från industrins förhandlare. Medlarna – eller ”de opartiska ordförandena” som man egentligen ska säga – jobbar på och har i princip fått parterna att acceptera ett treårsavtal.
Dessutom ska de flesta av villkorsfrågorna redan vara avklarade, och tolkar jag arbetsgivarnas signaler till Svenska Dagbladet rätt gäller det också frågan om delpension.

Då återstår alltså lönerna, och där kan ett första medlarbud väntas redan under helgen. Och även om parterna hittills har gjort helt olika bedömningar av den ekonomiska framtiden är det en sak som ändå brukar gå att prata om.

Min gissning är att stötestenen kan bli låglönesatsningen. Industriförbunden i LO kan inte gärna komma tillbaka till Norra Bantorget utan ett krontalspåslag. Teknikföretagen lär å sin sida få svårt att förklara för arbetsgivarna i servicebranscherna att de släppt fram ett avtal som ger mest till de mest lågavlönade.

Där har medlarna något att bita i.

Och när det gäller byggförhandlingarna är ju konflikten uppskjuten till nästa vecka, och enligt Byggnadsarbetaren är det fullt tryck i medlingen.
Å andra sidan kvarstår ju huvudproblemet där också, det blir svårt för arbetsgivarna att skriva på ett avtal som i praktiken skulle sätta märke för resten av arbetsmarknaden.

I förra veckan antydde dock Mats Åkerlind på Sveriges Byggindustrier att det skulle kunna finnas lösningar, till exempel ett avtal om alla villkor utom lönerna. Frågan är bara om det verkligen skulle fungera.

Som Anders Ferbe på IF Metall säger till Svenska Dagbladet:
”Ingenting är löst förrän allting är löst”.