Jag läste ett inlägg hos Bloggkommentatorerna där Mia ställer frågan om hur man ska kunna ta emot kritik utan att rubba sin egen världsbild och kärlek till sig själv. Här kommer mina tankar på ämnet:

”Kritik säger inget om den som får den. Det säger bara något om det som ger den”. – Tara Mohr

Detta är ett av mina favoritcitat. Det utmanar, får en att tänka om både en och två gånger och dessutom så är det sådär lagom provocerande. Anledningen till att jag älskar detta citat är att det förklarar grunderna i att hantera kritik på bästa, möjliga sätt.

Hur då? Jo, för att all kritik handlar i grunden om att korrigera någons (enligt mig) olämliga beteende. Så när jag kritiserar Anna, så berättar jag bara för henne vilka värderingar och beteenden som jag tycker är viktiga. Jag säger ingenting om Anna. Det jag säger är att hon inte hållit sig inom mina önskemålsramar för vad jag tycker är rätt och riktigt.

Om jag säger ”Men du diskar ju aldrig din kaffekopp. Du ställer den ju bara på bänken och så får någon annan diska den!” så menar jag egentligen: ”Jag tycker att det är viktigt att diska sin egen kaffekopp, kan du anpassa ditt beteende efter det?”

Kritik är alltså en fråga. ”Kan du anpassa ditt beteende efter mina värderingar?”.

Om jag vill vara en god medmänniska, behöver jag därför lyssna på kritiken och fundera på om jag vill tillmötesgå personens önskemål eller inte. I Annas fall skulle hon då antingen kunna strunta i att göra som jag bad henne, eller så kan hon välja att visa att hon bryr sig genom att börja diska koppen. Ibland kommer alltså svaret på kritikfrågan att vara ja och andra gånger kommer det att vara nej. Men den stora skillnaden är att Anna faktiskt väljer att värdera kritiken istället för att slå den ifrån sig.

Om man tänker på detta sätt är det tusen gånger enklare (och mindre smärtsamt) att ta kritik. För kritik handlar aldrig om den som får den, det handlar bara om den som ger den!

Lycka till!
Tina Löfström