Jag gissar att du, som jag, vill uppnå resultat i ditt liv och att du vill prestera bra på det du tar dig an.

Kanske har du upplevt att saker ibland inte går din väg? Plötsligt kommer prestationsångesten, prestigen och ett låst tankesätt krypandes. Uppgiften börjar kännas som en kamp. En kamp där det känns som att hinder, misslyckanden och uppgivenhet gång på gång kastas i ansiktet på dig. Där kritik känns som ett svidande, kliande myggbett.

När slutar egentligen prestationer att vara spännande uppdrag som vi vill klara av för att det är en häftig upplevelse? När glömmer vi bort att ha roligt och njuta av uppgiften?

Jo, när vi slutar att utvecklas!

Det händer i samma sekund som prestationen blir just en prestation. Det är då du behöver stanna upp och påminna dig själv om syftet med uppgiften (det inre syftet – ditt syfte). Påminn dig om att detta är för att du ska lära dig. Då kommer du plötsligt att kunna vända ryggen mot din uppgivenhet och prestationsångest. Forskning har visat att människor som fokuserar på att prestera, presterar sämre, ger upp tidigare och har mindre roligt. Jag upprepar: Fokuserar du på att prestera, riskerar du att prestera sämre, ge upp lättare och ha mindre roligt. När prestationen blir prestation befinner du dig i ett låst tankesätt. Men hur ska du då kunna få något gjort? Jo:

• Fokusera på att lära dig på vägen.
• Se till att ditt största mål är att lära dig av upplevelsen.

Med andra ord: Om du ser till att välja ett utvecklande tankesätt, så kommer resan till resultatet (eg. prestationen) att vara mer värdefull än själva resultatet. Detta, i sin tur resulterar i en bättre prestation, mer skoj på vägen och att du faktiskt går i mål!

  Foto: Maria Eberfors

Spelindustrin har hajat grejen med motivation och prestation. Tv-spel, data-spel och appar har en förmåga att trollbinda oss och få oss att spela både länge och ihärdigt. När jag var barn, hade vi ett Nintendo 8-bitars med Super Mario Bros. Jag och min äldre bror kunde sitta i timmar och spela. Vi blev bättre och bättre. För varje gång vi misslyckades, så lärde vi oss att just sådär kunde vi inte göra, för då förlorade vi ett liv i spelet. Så vi korrigerade misstaget och försökte igen. Och igen. Vi gav aldrig upp. Vi upplevde stundtals frustration, men i sin helhet var upplevelsen en resa, ett äventyr och en spännande upplevelse. Anledningen? I ett spel är syftet att utveckla sina färdigheter. Och för att vi ska kunna utvecklas, har spelet utrymme för misslyckanden. Det finns utrymme för att göra fel och försöka igen. Varför? För det är under misslyckandena som vi lär oss och utvecklas, och när vi utvecklas har vi roligt och tar ett steg närmre målet.

Det finns utrymme för misslyckanden och lärdomar i det vardagliga livet också – men bara om du tillåter det! Du skapar utrymmet, om du påminner dig själv att misslyckandena är förutsättningen för att du ska kunna lyckas. Det enda som står mellan dig och upplevelsen är faktiskt du själv.

Du väljer själv vilket tankesätt du vill ha. Låst eller utvecklande?

Lycka till!
/Tina Löfström

Lycka till på facebook!

”Finns det en genväg till lycka?” Frågar sig SVT Debatt och bjuder in coacher och psykolog till programmet som sändes igår. Debatten tar avstamp i huruvida självhjälpsindustrin hjälper eller stjälper. Livscoach i ett hörn, psykolog i ett annat. Livscoach Atle Johansen säger sig arbeta med en tvärvetenskaplig metodik (enligt hemsidan) men avfärdar trots detta Psykolog Dan Katz, med stor dramatik, när Katz hänvisar till forskning. Psykolog Dan Katz berättar hur psykiatrin ofta möter människor som farit illa av coaching, då coacherna lovat guld och gröna skogar. Tyvärr med utebliven effekt. Ibland till och med skadlig effekt. Allt på grund av coachernas okunskap.

Coachbranschen är nämligen rena vilda västern idag. Du kan läsa en tvåveckors kurs och kalla dig coach. Eller så kan du vara utbildad psykolog och kalla dig coach. Eller så bestämmer du dig i denna sekund för att kalla dig coach. Vem som helst kan nämligen göra det – kalla sig coach. Därför önskar Dan Katz två saker: 1) En reglering i branschen och 2) Fler som är utbildade inom psykologisk behandling. Jag håller med på båda punkterna.

Den glada nyheten
I Skövde finns en treårig akademisk högskoleutbildning för akademiska coacher, Psykologisk Coach. Vi som gått där kan skilja mellan pseudovetenskap och vetenskap. Vi vet konsekvenserna av att coacha vid mental ohälsa och avstår därför. Vi vet vilka metoder som fungerar och vilka som är hitte-på. Vi finns. Och vi samarbetar gärna med dig Dan Katz, och självklart med övriga vården.

Den tråkiga nyheten
Så länge branschen är oreglerad kommer vilda västern att fortsätta. Och jag vet varför: Jag har träffat åtskilliga människor, som hellre tagit latmansvägen till att bli coach – trots att de vetat att det finns ett vettigt och bra akademiskt alternativ. Samma personer, som valde att betala tusentals kronor för att läsa till coach under några månader, står sedan och refererar till forskning de lärt sig under sin utbildning. ”Forskning” som vid närmare inlyssning visar sig vara raka motsatsen mot vad övriga forskningsvärlden kommit fram till. ”Forskning” som lärs ut som sanning och som i bästa fall hjälper, men tyvärr också stjälper. Så därför:

Till alla som vill bli coacher:
Bli det! Läs psykologisk coach-programmet. Värt varenda sekund och du är garanterat kompetent nog att kunna göra ett bra jobb och skilja på flum och sanning.

Till Dan Katz och övriga vården:
Vi akademiska coacher finns redan och vi vill samarbeta med er!

Till socialstyrelsen:
Nu är det dags att reglera coachbranschen. Sveriges Akademiska Coacher diskuterar redan frågan och bistår er gärna.

Till dig som behöver stöd:
Skulle du låta en slaktare operera bort din blindtarm? Varför inte? Slaktaren kan ju också anatomi, så då kan han ju utföra jobbet? Nej, precis. Detta resonemang funkar inte. Självklart väljer du läkaren. Gör samma val med din personliga utveckling och din mentala hälsa. Välj en akademisk coach eller en psykolog.

Lycka till!
Tina Löfström
Psykologisk Coach
Medlem i Sveriges Akademiska Coacher