För några år sedan träffade jag en kvinna när jag var ute och föreläste. Efter föreläsningen kom hon fram och berättade hur hon älskade att tävla, men att hon bara gav sig in i tävlingen om hon var säker på att vinna.

En gång hade hon deltagit i en tävling på jobbet. Hennes jobb hade anordnat en slalomtävling och hon (som tänkte att hon var duktig på slalom) kastade sig ut i backen med full fart, redo att briljera. När hon kommit några meter hamnade ena skidan snett och hon tappade farten. Där och då så visste hon att hon inte skulle vinna. Men för att undvika att verka dålig inför jobbarkompisarna, bromsade hon hastigt in samtidigt som hon slängde stavarna och istället började dansa ned för backen. Hon låtsades hellre att hon förlorade med flit, än att verka dålig.

Det här historien är inte unik för henne och för denna situationen. Det kan vara att man undviker att gå på ett träningpass med väninnorna för att man är otränad. Eller att man tackar nej till en utmanande arbetsuppgift för att man är rädd att göra fel.

När man har ett Låst tankesätt så är detta ett vanligt sätt att reagera. Särskilt när risken för ett misslyckande är överhängande. Detta för att man i det låsta tankesättet till varje pris vill framhäva det man är bra på och dölja det man är dålig på. Om man skulle misslyckas så finns ju risken att någon ser att man är dålig. Känslan av att ”avslöjas” blir så påtaglig att man struntar i att ens försöka.

Rädslan att misslyckas är synonym med det låsta tankesättet och hanteras enklast genom att byta till ett utvecklande tankesätt. Mer om det en annan dag!

Lycka till!

Tina Löfström