Hurra! Vi fick en hel bärkasse trattkantareller av N:s föräldrar. Veckan som kommer ska jag äta kantareller varje dag. Eller åtminstone ofta.

Vilken utekväll det blev igår! Lider av sviterna idag. Vi började hemma hos Mia med massor av folk i ett litet studentrum. Sedan drog vi allihop till Slussen och Debaser. Eftersom det var Fritz Corners nioårsjubileum fick man en skiva när man gick in. Jag valde Ed Green. Den ska bli kul att lyssna på. Vi var ett helt gäng – våra kompisar, Niklas kompisar och så vidare på Debaser. Det var så kul när nästan alla man vill träffa befinner sig på samma ställe. Det händer alltför sällan, tycker jag. Jag sprang som vanligt omkring och snackade med folk och hade kul.

Efter stängning drog vi oss självklart till grillen och åt oss mätta på pommes. Efter otaliga dramer med olika vänner drog jag hem med N och sov.

Idag ska vi på söndagmiddag hon Anna. Hon kommer att laga något gott misstänker jag. Är redan hungrig!

Dags att laga mat nu. Det blir spagetti. Om jag hade varit tvungen att välja en sak som jag skulle äta i resten av mitt liv så skulle det vara spagetti. Vad hade du valt? N valde frukt. Jag tror nog att min syrra Anna skulle ha valt potatis.

Den här spagettin kommer dock med både broccoli, crème fraîche, vin och skinka. Och mycket parmesan. Gott.

Så har man hunnit med en brunch med Anna, Mia, Anne och Affe på String. Jag vågade inte mig på hela buffén med tanke på min magkatarr och med tanke på kombinationen Malin och buffé i åtanke, vilket vanligtvis slutar i koma. Jag nöjde mig med en halv macka med skagenröra vilket kändes som ett hopplöst otrendigt val men ack så gott. Den näpna Le Sport-Örjan satt och fikade han också strax bredvid tillsammans med en laptop. Vi spekulerade i huruvuda han skapade ny musik eller bara satt i Ventrilo och spelade lite DotA. Svaret fick vi aldrig.

Sedan promenerade vi bort till Slussen för att möta N. På vägen dit blev Anna och jag stoppade och tillfrågade om vi ville bli hårmodeller på Toni&Guy. Det vågade vi inte eftersom han inte kunde garantera att vi inte skulle få typ kort stubb på halva huvudet och långt på andra halvan och typ ett horn av blått hår som lugg och resten färgat i lila. Så kul ville vi inte ha.

Vi mötte upp N och drog oss till Galleri Kontrast där vi tittade på World Press Photo 2006. Utställningen var som väntat bra. Efter det sällade jag med Anna och Niklas som shoppade på H&M i Brunogallerian. Tog sedan tunnelbanan hem på grund av värkande fötter i stövlar. Såg Herr Virtanen i samma vagn när han hoppade av på Medborgarplatsen. Nu är det dags att ta det lugnt i ett par timmar innan vi ska hem till Mia på förfest. Det bådar gott för ikväll!

Fredagkvällen blev en skön blandning av vin, middag och IKEA-byggande. Jag och syrran lämnade N åt sitt öde vi elva. Då drog vi till Sturehof och O-baren. Där var det som vanligt alldeles för mycket folk och inte speciellt bra musik. Efter danskmöte drog vi oss bort till Riche. Där hängde tusen hoppfulla töntar utanför och minst lika många självupptagna inne. Lilla baren var en klaustrofobisk mardröm och väl upp vid köket fick man syn på Ebbott i The Soundtrack of our Lives ragga på två tjejer som säkert var hälften så gamla som han. Vi smet igenom stora baren och kallade det en kväll.

Kom alltså hem tidigt och gick och la mig. Nu är det tvättning på gång som förhoppningsvis följs av brunch på String och sedan en tur till Galleri Konstrast och World Press Photo-utställningen om nu min hemska magkatarr bara kan ge upp. Jag menar, tio Rennie borde neutralisera vilken syra som helst. Jag väntar….

Syrran kommer hit sen och ska äta. Ska laga något som även hon tycker om. Då kan vi hänga här innan vi ska vidare ut med danskarna.

N ska väl ändå bygga vidare på sin groteskt stora garderob som Mia och jag fick nöjet att hjälpa till att släpa upp tre våningar i femtusen omgångar (kändes det som) igår kväll. Våra armar kändes som spagetti efteråt. Jag var klädd som en stay-at-home-mum medan Mia körde på den blonda, sexiga, urringade flyttkarlsstilen. Mycket hett.

Dålig och stressig morgon och förmiddag ska förhoppningsvis nu ändras till trevlig och bra fredageftermiddag och kväll. Keldas thaisoppa hjälper mig på vägen. I kväll är det reunion med Jylland som gäller. Danskarna invaderar. Jag tyckte vi kunde ses på ett stimmigt ställe eftersom vi ändå inte förstår varandra. Ska finslipa min jyskdialekt under eftermiddagen.

Jag har, i likhet med mina systrar och vänner, väldigt lätt att tappa intresset för en kille som på något sätt uppför sig fel enligt den mall som jag själv skapat. Denna mall är på inget sätt spikad utan revideras på olika sätt vid möte av en ny person. Man kan kort och gott se den som en mall där man letar efter fel hos potentiell framtida partner. Det är inte särskilt lätt att klara sig igenom denna hinderbanans savoir-vivre . De allra flesta faller bort redan vid de första träffarna.

Jag tycker exempelvis att vad man äter säger mycket om en person (allt från kreativitet till hälsosynpunkt). Därför har många dejter fallit igenom på maten helt enkelt. En gång var jag hemma hos en kille som på alla sätt var en avundsvärd dejt för många tjejer. När han gick på toaletten fick jag syn på ett Ica-kvitto på soffbordet. Det var hans veckohandling som låg framför mig och en och en halv decimeter text fick mig att tappa intresset. Han hade bland annat köpt fiskpinnar (jag avskyr halvfabrikat och barnmat), kokt medwurst, någon färdigrätt och konstig frukt så som vindruvor. Vi sågs aldrig mer.

En annan kille jag dejtade ett tag hade de mest besynnerliga frukostvanorna. Han hade ett gediget utbud på smörgåspålägg men alla var konstiga och oätliga för min del. I min värld äter man ost, skinka/kalkon, färskost eller grönsaker och that’s it till frukost. Han åt kaviar, mjukost ja, man kan sammanfatta det som att han åt allt som finns på tub. Vi sågs heller aldrig mer.

Jag menar inte att jag är en förespråkare för ett fett- eller sockerfritt leverne, absolut inte. Det är bara så att vissa maträtter tycker jag bara, helt enkelt är äcklande. Exempel på detta är (utöver ovanstående): blodpudding, tonfisk i burk, korvar (allt som innehåller mixat kött), stora bönor och små fiskar, typ sardiner.

Jag är däremot ett stort fan av både Big Mac och pasta, ost och vin, pizza och chokladkakor. Ja listan kan göras lång. Det är N också. Jag minns den första frukosten jag skulle äta hemma hos honom och jag bävade självklart. Fram dukar killen vettigt bröd, min favoritost och rökt skinka. Jag tror det var då jag förstod att han var en keeper.

Nu blev jag lite nostalgisk och kände för att förnedra mig och min syster. Här sjunger vi kareoke på Intims bar i vår spanska by. Vi gör ju självklart succé. Jag kan tillägga att låten var Crazy med Britney Spears. Kanske en av våra mest klockrena, minnesvärda stunder…

And for the record: sådär tjock är jag faktiskt inte på riktigt!

Här kommer en bild på vår lilla spanska by. Fotot är taget från en restaurang mittemot som står på pålar i vattnet dit vi tog oss med motorbåten för att äta Paellalunch med kompisarna. Bergen bakom har vi bestigit. Ville bara visa hur fint det är där.