Jag hade planerat middag. Ni vet – letat recept (vilket jag sällan gör och bara när all inspiration är död och man har ätit köttfärssås i fem dagar), handlat ingredienser och påbörjat rumsupptining av fisk för det här recpetet. Då kommer min kille hem och säger: ”eftersom jag ska vara borta i två dagar så tänkte jag att vi kunde fira det med hämtmat”. Min första tanke var ”hurra” eftersom jag lever för those rare Big Mac moments men sedan reagerade jag lite surt på det felaktiga (?) ordet ”fira” när han ska åka iväg. Det lät ju om något som en äkta freudiansk felsägning. Typ här ska det festas och jublas ty imorgon får jag äntligen lämna detta fängelse. Och fångvaktaren. Som utan att blinka lade tillbaka fisken i frysen och sitter och funderar på vilket dip man ska ha till pommes fritsen.